De fyra Marodörerna [sv]

jag lider alltid med Sev ♥ och nu känner jag mig nästan elak för att jag valde o skriva som Sirius

Så sjukt bra skrivit!
Stackars severus...

Bra skrivet ;D *Bevakar*

MERA!

Vi väntar på scarhead ;P

son of a b***h nää skoja bara

blir överexalterad när ni skriver så bra ♥

jag lägger upp min del nu och jag har ju då Sirius hoppas ni gillar det

Sirius såg på sina vänner och när Peter nämnde mat märkte han hur hungrig han var.
"Det verkar som Slingersvans för en gångs skull hade en bra ide. Kom nu annars dör jag av hunger." sa han och spelade döende.
"Kom så skyndar vi innan vi blir fast mad Tramptass dåliga skådespeleri" Sa James och duckade när Sirius kastade iväg en kudde efter honom. De fyra vännerna steg ut ur porträttet och började sin färd ner till dagens stora uppdrag, att äta frukost. Remus läste fortfarande sin bok och Sirius gick fram till honom och la armen runt hans axel.
"Äh kom igen du är väll fortfarande sur för det där med vattnet?”"frågade Black sonen och Remus såg på honom men sa inget. Och Sirius bestämde sig för att retas lite till med honom och tog hans bok och började springa.
"James, Peter akta." skrek han och hans vänner hoppade förvånat åt sidan och skrattade sedan när de såg Remus jaga Sirius. Den svarthårige sprang fort ner för alla trappor och stannade sedan utanför dörren till stora salen och fixade till håret och skrattade när Remus och de andra kom springande ner för trapporna.
"Jag trodde du var döende." skrattade James
"Det är jag också och kom nu vi kan inte låta mig tina bort till ett skelett."”sa Sirius allvarligt och gav Måntand hans bok och gick in i stora salen. James fick genst syn på Lily och de hade inte så mycket att säga till om. De andra fick helt enkelt sätta sig hos den rödhåriga tjejen. Sirius hade inget i mot henne men Tagghorn kunde bli så där jobbigt söt sliskig runt henne. Sirius tog en smörgås och började se sig runt i salen efter ett nytt offer.
"Sirius du dumpade, Jane igår! kan du åtminstone vänta tills imorgon." påpekade Måntand.
"Nej jag vill gå på jakt." skrattade Sirius och såg sig runt om kring i salen och hans blick fastnade på en blond Ravenclaw tjej.
"Titta på henne." sa han och stötte till Peter i sidan och pekade. ”"Varför har jag inte sätt henne innan?" frågade han, men om frågan var riktad till honom själv eller hans vänner viste ingen. För när Sirius Orion Black hade bestämt sig för att ha en tjej kunde ingen stoppa honom.
"Jag vet inte vem som är värst James eller Sirius?" sa Lupin och Tramptass kunde inte låta bli att le
"Det är ju så klart jag. Ingen kan vara värre än mig. Jag är världs bäst på att inte vara värst utan allt." svarade Sirius och log stort och såg sedan på den blonda tjejen.
"Remus du som är prefekt kan väll ta reda på vem hon är?" bad Black sonen honom.
"Dra inte in mig i det här." protesterade varulven
"Du måste hjälpa mig. Jag är helt kär i henne."” svarade hunden och gjorde stora hundögon.
"Du är inte kär du är bara intresserad. Det är som en ny leksak för dig." sa Remus bestämt och Sirius tjurade för sig själv och fortsatte äta.
"Dumma Måntand." sa han för sig själv och såg bort på den blonda tjejen igen innan hans blick fastnade på Snape.
"Där är Snorgärsen! Vad ska vi göra med honom idag?"” frågade Sirius genast lite gladare.

Superbraa!! Meeer♥

Tackar. ja du vi får se vem som skriver här näst

Peter såg ner i bordet. Han vågade inte hålla på att reta den dära snorgärsen som de kallade honom. Peter visste att han var för feg. Alltid varit och kommer alltid vara, bara att acceptera. Han såg på James, som var väldigt inne i att kasta blickar på den rödhåriga Lily Evans. Peter suckade. Sirius hade tydligen valt ett nytt offer, vilket hade varit ett diskussionsämne som han och Måntand hade pratat om. Peter bredde en macka medans han öppnade munnen för att säga någonting, men stängde den igen.
"Som vad? Ni har ju redan gjort allt" fick han tillslut fram, efter en stunds tänketid.
"Då upprepar vi väl något då?" löd Sirius snabba svar. Det var som en chock för Peter, eftersom att de brukade aldrig upprepa något de gjort tidigare.
"Jaha" sa han, och skyndade sig att börja tugga på mackan, som en ursäkt att han inte sa något mer. Peters blick fastnade på boken Måntand, eller Remus som han hette, läste. Peter skakade på huvudet och svalde snabbt tuggan han hade i munnen, för att inte vara äcklig.
"Varför, om jag får fråga, läser du den där boken?" sa Peter. Han hatade att läsa böcker. Verkligen avskydde det. Men det kanske varit annorlunda om jag inte träffat Sirius och James? Jag hade kanske varit värsta bok nörden? Peter rös av bara tanken på att han aldrig blivit kompis med James, Sirius och Remus. Säkerligen hade han varit lika utfryst som snorgärsen Severus Snape var för tillfället..