En ung kärlek

Äntligen en bra ff!!! Bra!!

Tack! ♥

aha... ok!

Mm!

Marcus sprang sista biten till lektionen, han stannade precis innan klassrums dörren. Han tittade på sitt armbands ur, den var elva minuter över nio. Han var elva minuter försenad (vilket var en katastrof för hans elevhem). Men han tog det kallt och gick in som om inget hade hänt. "Mister McCloonley, du är elva minuter försenad!" sa en röst som han inte kände igen.
Rösten var grov, och hård så man kunde lätt gissa sig till att det var en man. Marcus tittade upp på personen som hade skällt ut honom. Som Marcus trott var det en man, och han hade rätt. Det var en man i fyrtioårsåldern (men såg väldigt bra i form).
han hade tunt ljust hår och ett ansikte som Marcus aldrig kommer att glömma. Mannen hade spänt ansikte, men den ena halvan var täckt med sår. Och på samma sida så hade han inget öga!
Han var alltså enögd. "Varför har du kommit så försent!" skrev han åt Marcus. "Ja, jag..." kom det ur honom. "Prata tydligt! " skrek han i Marcus öra. "Du verkar inte veta vem jag är? Jag är proffesor Trumblors, er nya försvar mot svartkonster lärare" skrek Trumblors över hela klassrummet.

Céline:
Jag tittade efter honom när han sprang. Han var inte alls lika kaxig som jag hade trott, rentav riktigt gullig....
Jag gick sakta ner mot skötsel av magiska djur. Som vanligt var jag först, det var ovanligt att jag inte var det... Jag ville verkligen lyckas bra med mina betyg...
Hagrig kom ut från förbjudna skogen med en stor larv i händerna. Jag blev ganska äcklad men visade ingenting. Hagrid var ju trotts allt snäll.... Och trevlig. Han kanske hade något intresse av livsfarliga djur, men han hade ett gått hjärta...

Resten av lektionen blev inte direkt bättre, Gryffindor fick hela 26 poäng avdragna. Marcus var i alla fall lättad över att det skulle bli lunch efter lektionen.
Men även om han fick njuta av den goda lunchen så var han ändå lite orolig, han ville träffa den där tjejen igen.

Céline:
Under hela lektionen tänkte jag på lördagen... Tänk om han inte gillade mig, inte nog med att jag faktiskt gillade honom, och skulle bli väldigt ledsen, så skulle jag bli reta i resten av mitt liv efteråt...
"Då var lektionen slut!" Ropade Hagrid och jag ryckte till. Herregud, jag började ju bli helt borta...

Marcus satte sig upp från bordet, vände på klacken och gick mot spådomskonsten, som vanligt kommer vara tråkig och dramatisk. Förra veckan så blev stackars Loreena Grims spådd om att hon skulle dö och bli rådnad. Vilket inte hände (såklart), och när han var framme så var den lilla vinden fylld av rök.

Det var sent på eftermiddagen och femte års eleverna hade inga fler lektioner. De skulle använda den extra tiden till att plugga... Men jag kände inte för det. Jag var väldigt trött...
När jag kom fram till Gryffindors elevhem och klev in genom porträtte av den tjocka damen.
Jag gäspade stort och sprang upp till tjejernas sovsalarna.
Som tur var var ingen där, de var antagligen nere och pluggade. Jag orkade helt enkelt inte med att prata med någon ljust nu...
Jag bytte om och la mig i sängen, plötsligt var tröttheten som bortblåst...
Det var ju fortfarande ljust ute. Hur kunde jag ha viljat sova alldeles nyss?
Jag bytte om igen och tog mina böcker.
Sedan gick jag ut på gården.
Vattnet lyste klart och jag satte mig vid ett stort träd alldeles bredvid.
Jag slog upp böckerna och och började läsa, men jag började snart tappa intresset.
Jag bestämde mig för att gå till Hagrid i stället.
Så jag reste mig upp och började gå. Sedan såg jag att någon sprang mot mig. "Céline!" Flåsade Nina. Jag tittade förvånat på henne. "Vad är det?" Frågade jag. "Cecilia är illa skadad, hon spelade quiddich med Sofie, och en dunkare träffade henne i ansiktet. Hon var högt upp i luften, och som du vet är hon inte så bra... Så hon höll på att tappa taget, precis då kom den där dunkaren. Hon ligger i sjukhusflygeln ljust nu!" Sa hon snabbt och jag tittade förskräckt på henne. "Såklart!" Sa jag och började springa.
Cecilia var illa skadad, hon hade inte blod, men madam Pomfrey hade antagligen tagit bort det värsta.
"Hon kommer inte att kunna rätta till näsan..." Sa Sofie, och jag tittade på den, den hade blivit helt sned. "Å nej!" S jag förskräckt. Hon ryckte till.
Jag måste gå..." Sa jag och sprang till min sovsal.
Jag la mig ner med kläderna på och tänkte på Cecilia, hur hon hade sett ut...