Efter Hogwarts (rollspel)

jag väntar till torsdag isf

Vad bra

Kan man vara påhittad person?

Jaaa!
Cara Riddle är ju det!!!!

Inga problem :p

Vad bra!

Namn: James Lynch
Ålder: 21 år
Familj: En mamma, en pappa, två storasystrar
Bor: I Dublin i ett liten villa.
Jobb: Quidditchspelare i Falmouth Falcons och Irlands Landslag
Utseende:blont kort hår med vax. 192 cm lång. stora händer, fötter. Kraftig byggd (Muskler)
Personlighet: Trevlig och rolig samtidigt som han är både listig och smart.
Relationsstatus: Tillsammans med Elin Henderson (Engelsk Advokat)

(Är med Cara )

Namn: Laura Pevensie.
Ålder: 20 år
Blodstatus: Halvblod, är halvkusin med Weasleys.
Familj: Far: Gabriel Pevensie (död), Mor: Sandra Pevensie (död), Lillasyster: Vilma (död)
Barn: Tvillingarna Sabina Pevensie Gabriella Pevensie 2 år med Dean Thomas vi är förlovade.
Bor: Utanför London på nått lantligt ställe i en villa.
Jobb: Auror och inhoppare som sökare i Quidditchlaget Holyhead Harpies tillsammans med Ginny som är vaktare.(Får förmodligen en plats i laget eftersom den nuvarande skall gå i pension).
Utseende: Rött hår, gröna ögon, ljus hy, 170cm.
Personlighet: Glad, smart, lojal, modig, envis.
Vänner: Cara, Blaise, Susan, Ernie, Seamus och Hanna.
Släkt: Weasleys, Deans mor hans far vet vi ej vem är och min familj blev utrotad under kriget.

Kul att du är med therese91 vi börjar ju bli riktigt bra på att rolla

eftersom jag inte tänker vara någon duktig elev och gå till skolan o allt så kan jag ju lika väl börja xD

jag vaknade av att någon puttade lätt på mig och såg in i Minas gråa ögon. hon har samma ögon som sin far.
"Vad är det gumman?" frågade jag henne mjukt
"Jag är hungrig" sa hon och jag slängde en blick på klockan, halv fem. hon är otrolig! men jag antar att hon har ärvt det efter mig. jag reste mig trött och såg på henne
"Ja då får jag väll laga lite frukost då, vad sägs om pannkakor?" sa jag och tog på mig morgonrocken och hon nickade glatt. jag lyfte upp henna och gick ut till köket och satte henne vid bordet och började sedan laga mat.
"Mamma? varför lagar du inte mat med magi?" frågade hon och jag såg på henne
"För att det här är roligare" sa jag och var snart klar och gav henne frukosten. vi åt under tystnad och jag kände som ofta att det saknades en person vid bordet, Simon. Mina såg på mig och förstod att något var fel, det gjorde hon alltid. jag hade inte sagt så mycket om Simon till henne, mest för att jag inte klarade av det. det gjorde så ont att prata om honom. när klockan sedan slog åtta såg jag på henne
"Dags att gå till dagis." sa jag och hon sprang genast iväg och bytte om. jag gick själv mot min garderob och rotade fram någon svart kläning och fixade sedan håret och när Mina var klar begav vi oss mot dagiset. jag lämnade henne en stund senare och begav mig sedan mot diagongränden där jag skulle handla några böcker och hade jag tur kanske jag skulle stöta på någon som jag kunde prata med

Jag vaknade av att klockan ringde och stängde snabbt av den, och kröp tyst ur sängen och klädde på mig.
Dean hade jobbat natt på ministeriet och jag ville inte väcka honom.
Jag öppnade dörren till tvillingarnas rum och väkte dem.
- Upp och hoppa solstrålar, sa jag glatt och drog upp rullgardinen och väntade tills de hade klätt på sig.
Jag trollade fram lite frukost och vi satte oss ner och åt.
Jag såg på mitt finger Dean hade friat till mig igår, och jag log ömt mot den rubininfattade ringen.
När vi hade ätit klart klädde vi på oss och gick till dagis.
- Hej då mina älsklingar, sa jag och gav dem en varsin kyss och de vinkade av mig medans jag gick därifrån.
Så vad skulle jag göra nu?
Dean sov, flickorna var på dagis, var ledig från auror kontoret för i eftermiddag skulle jag få ett kontrakt för att spela i Holyhead Harpies.
Jag var så glad över att jag skulle bli med i laget efter att ha varit reserv så länge.
Jag transfererade mig till Diagongränden för att se om det var nått kul i görningen där.

jag stod i bokhandeln och försökte avgöra om jag skulle köpa nån bok eller strunta i det. vad är meningen med det? suckade jag och lämnade handeln. jag såg på Diagongränden och allt glatt folk. jag har svårt att tro att det snart har gått 3 år, det känns som igår men ändå en livstid sedan. jag satte mig på ett café och tog en kopp te och mindes första gången jag varit här med Snape och hur glad jag hade varit, jag mindes alla shopingturer jag gjort med mina vänner. tänk att vi redan är 20 och vissa av oss har barn. jag reste mig och såg sedan en välbekant figur som jag gick fram till.
"Hej Laura" sa jag glatt och gav en av mina närmaste vänner en kram