Den som väntar på något gott, väntar alltid för länge [SV] PG-13 [DRARRY]

Det har gått så lång tid nu... varför kommer det inte mer??! ♥

mmmm.. :'''''(

Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge!

haha.. fail ♥

Haha kul...

Äntligen ett nytt kapitel, hoppas ni gillar det!

Kapitel V – Döm inte boken efter omslaget

Gårdagens sol hade dolts av tunga regnmoln som nu producerade gigantiska mängdes regn som smattrade mot rutorna i Harrys sovsal, högt uppe i Gryffindortornet. Det starka ljuset var för de andra omärkbart, men Harry låg med vidöppna ögon och stirrade upp i taket.

Oförmögen att fortsätta sova lämnade honom i sängen med bara sin inre monolog som sällskap. Bakom gardinerna som omgav Harrys säng kunde han höra andningarna och de enstaka snarkningarna från hans rumskamrater. Det välbekanta andningstempot närmast honom visste han tillhörde Ron, hans bästa vän, som var djupt insjunken i sina drömmar.

Harrys tankar vandrade iväg till gårdagen, då han äntligen tagit mod till sig och frågat Malfoy om deras uppgift. Han tänkte på hur trevlig dagen hade varit, och allt de fått prata om. I början hade det självklart varit mer ytligt snack, men ju längre samtalet hade pågått, desto mer hade de släppt på gränserna.

Eftersom de egentligen inte träffats eller pratat under sommaren hade de haft mycket att prata om, vad som hade hänt efter kriget och hur deras liv hade påverkats.

”Min mamma har haft lite ekonomiska problem sen rättegången, men olika böter som pappa fick.”, mindes han Draco berätta. Han och hans mamma hade sålt herrgården och flyttat till en diskret förort till London där flera andra trollkarlsfamiljer slått sig ner och levt med sina familjer. ”Mamma söker jobb och har just nu ett tillfälligt praktikantarbete på Madame Malkins”, fortsatte Draco med en överraskande lugn ton.

Att höra Draco prata om sina förändringar med en så lugn ton och med ett glatt uttryck i ansiktet fick verkligen Harry att tänka runt om sina åsikter om pojken.

Harry gav tillslut upp någon chans att få sova och bestämde sig för att kliva upp. Väl nere i Uppehållsrummet satt Ginny och Hermione och pratade vid eldstaden. De tittade intresserat på honom när han närmade sig och avbröt kvickt sitt samtal.
”God morgon!”, sa Hermione glatt och reste sig för att krama om honom. ”Har du hört nyhterna?”

Harry tittade oförstående på henne och hon log ett brett leende. Hon pekade på ett stort marinblått papper som hängde på anslagstavlan. Han gick fram till det och läste:

--------
Trolldryckskonst
Studieutflykt

Alla sjundeårselever är välkomna att delta i en studieutflykt på två dagar ute i skogarna nära Loch Ness för att lära sig att identifiera och skörda ingredienser för trolldrycker. För de som läser Trolldryckskonst är utflykten obligatorisk.
Den 13 September kommer vi att resa från Hogsmeade via transferens eller samtransferens för att nå skogen vi ska vara i. Mat och sovplats står skolan för. Anmäl er på listan undertill.

Med varmaste hälsningar
Professor H. Snigelhorn
--------------

Harry avslutade texten och vände sig mot Hermione som började prata.
”Är det inte underbart? Jag har alltid velat lära mig om hur man ska identifiera olika sorters växter. Självklart står det ju i böckerna, men det finns inget så lärorikt som att göra det praktiskt.”

Hermione var i extas över utflykten och varje gång en sjundeårselev gick ner för trappen så tog hon tag i dem och visade dem till pergamentet med meddelandet om utflykten. De flesta visade väldigt lite intresse för en tvådagars skogsutflykt för att titta på svampar, men när Neville hade läst meddelandet hade Hermione äntligen hittat någon som var lika intresserad som henne.

”Äntligen ett moment jag kanske inte kommer misslyckas med!” utbrast han glatt. Alla som hade känt Neville Longbottom i mer än tjugo minuter visste att han inte var någon trolldrycksmästare, och de skulle förmodligen rekommendera honom att aldrig försöka sig på detta yrke heller.

Trots det låga intresset för utflykten verkade den ändå fylla upp många av elevernas samtal under dagen. Harry hörde Lavender och Parvati som pratade om hur de verkligen avskydde att vara ute i naturen, Seamus hoppades på att få dela tält med Dean. Till sist var det Hermione som undrade vilka sorters ingredienser de skulle samla in och redogjorde dessa för en ytterst ointresserad publik.

”Vi kanske får leta efter Aspodel, men jag är osäker om den finns så långt norrut”, berättade hon under frukosten samtidigt som hon bläddrade i ”1000 Magiska Örter och Svampar”.


Förmiddagen av lördagen ägnade Harry åt att skriva en uppsats i Örtlära om användningsområden för Tentaculagift. Den var som Ron förklarade det ”Det mest onödiga han lärt sig den här veckan”, med anledning till att de förmodligen skulle få lära sig något onödigare nästa vecka. Efter det uttalandet så började Hermione protestera och räknade upp tillfällen då detta skulle vara onödigt att veta.

Tillslut böjde sig Ron fram mot henne och gav henne en kyss rakt på munnen, då tystnade hon och rodnade, sen återgick hon till att fortsätta läsa i sin bok.

När Harry och Ron var klara med sina uppsatser gick de ner för att äta lunch, på väg ner för stora trappan i entréhallen hörde han en välbekant röst bakom sig.

”Harry, vänta!” ropade Draco Malfoy samtidigt som han sprang efter dem och tog två trappsteg i taget. Han var när på att snubbla när han bara var någon meter ifrån dem men han lyckades graciöst rädda sig upp och stod nu framför trion, pustandes efter springturen. Ron fnissade lite i bakrunden men Draco låtsades inte om det.

”Vi borde fortsätta på uppsatsen, jag hörde att Theo och hans partner (Draco sneglade mot Ron) redan har skrivit en inledning”, började Draco. ”Jag har eftermiddagen ledig, om du har tid.”

”Ja, det ska väl gå”, sa Harry och tittade in i Dracos grå ögon. Han var redan längre än Harry, och eftersom Draco stod ett trappsteg högre upp fick Harry verkligen vrida på nacken för att se upp.

Efter lunchen vinkade Harry av sina vänner och gick mot biblioteket med Draco. De började precis som förra gången med ett ytligt samtal, men efter tjugo minuter, då de satt med flera böcker uppslagna, började de komma in på mer känsliga ämnen.

”Det är inte så att jag inte gillade min förra livsstil, men det är bara det att nu är livet mycket lättare och jag känner inte samma press på mig, mamma är även gladare”, sa Draco när de kom in på ämnet ”Dracos Liv” och Harry nickade förstående.

Draco berättade om den press som hans föräldrar satt på honom speciellt då Voldemort återvänt. Att han inte fick socialisera med fel personer och trots att han inte ville, skulle han bete sig illa mot Gryffindorelever, i synnerhet Harry.

”Min pappa berättade att om Voldemort trodde för en sekund att jag hade en vänskaplig koppling till dig skulle han inte tveka på att döda mig, och förmodligen hela min familj.” berättade Draco och bad sedan om ursäkt för flera år av att kalla Harry namn och att reta honom.

Det kändes otroligt bra att Draco litade nog mycket på Harry för att berätta allt han gjorde. Flera år av innerligt hat var som bortblåst när Draco började berätta om sitt liv på Hogwarts.

”Mitt sjätte år var en mardröm, jag grät nästan varje dag”, sa han generat och tittade ner i böckerna. ”Det var flera gånger jag stod vid räcket på Astronomitornet och funderade på att hoppa.”

Harry satt där chockad och lyssnade på historierna om året där Dumbledore hade blivit mördad. Hur han hade gjort små försök för att hålla Voldemort nöjd, och hur hans pappa pressat honom till att lyckas. ”Mamma ville bara att jag skulle överleva, till varje pris”, sa han och log svagt.

Timmarna gick och det var otroligt lite de faktiskt arbetade på uppsatsen, men Draco fick prata, förmodligen som han aldrig pratat förr. När de var klara och stod utanför biblioteket så lutade sig Draco fram och gav Harry en kram, och viskade ”Tack för pratstunden, jag behövde verkligen det här”.

Att på några timmar man kunde vända en före detta fiende till en vän var otroligt, tänkte Harry när han såg Draco gå iväg genom korridoren.

Så bra kapitlet var!!!!!!!!!!!

Åh, vad kul att du tyckte det! Ni inspirerar mig verkligen att skriva mer!

blir så lessen när nån kommenterar.. tror ju att det kommer ett nytt kapitel :'(

Hej alla glada, vill bara säga att i brist på riktig information kommer jag vara tvungen att hitta på och leka lite med informationen om trolldrycksingredienser. Hoppas ingen tar illa upp över det!
En av dem längsta kapitlen hittills.

Kapitel VI – Wolfsbane och närhet

Klockan var sex på morgonen och dimman låg över gårdsplanen som ett mjukt täckte. Trots att det inte var särskilt kallt huttrade alla 32 elever som stod utanför slottsporten i väntan på Professor Snigelhorns ankomst.

Det var den trettonde september och därmed dags för utflykten i Trolldryckskonst. Förutom de vanliga eleverna i Trolldryckskonstsklassen var det 8 andra elever som anmält sig. Bland annat Neville.

När slottsporten gnisslade till så vände sig alla elever om samtidigt för att se Professor Snigelhorn konka ut en väska. Efter honom flög 32 identiska väskor som passerade Snigelhorn och landade sedan på vänster sida om var och en av eleverna. Professor Snigelhorn log ett leende och verkade vara den enda av deltagarna (förutom Neville och Hermione) som var pigg och glad, trots en tidig uppstigning.

”God morgon kära vänner”, sa Professor Snigelhorn och sträckte ut armarna i en välkomnande gest. Några få tysta ”God morgon” hördes runt om Harry men Snigelhorn verkade inte ta någon notis av den bristande entusiasmen bland de deltagande eleverna.

”Vi kommer att tillsammans gå ner för slottsområdet till ett transferensområde Rektor Flamel har ordnat åt oss för just det här tillfället. Sedan kommer vi transferera oss till Loch Ness, och promenera någon kilometer in i skogen för att sätta upp ett läger.” började Snigelhorn förklara. ”Efter lunch börjar vi med dagens första övning. Jag har även skaffat oss ett tillstånd från Trolldomsministeriet att utöva magi när vi befinner oss i skogen.”

Efter ytterligare tio minuter av information och en grundlig genomgång av skolans regler vid utflykter slängde Harry sin väska över axeln och började promenera över gårdsplanen för att ta sig till mot transferensområdet. Tyst och segt rörde sig gruppen mot platsen, med undantag för Snigelhorn, som muntert strosade i spetsen och nynnade en glad melodi.

När de fem minuter senare stod på transferensplatsen började Snigelhorn putta ihop dem två och två för att de skulle använda samtransferens. ”Då kommer ni i alla fall ha någon med er om ni skulle råka komma fel, om detta händer får ni transferera er tillbaka hit.”, förklarade Snigelhorn.

Snigelhorn råkade ta i lite för mycket när han skulle fösa ihop Harry med personen snett till vänster och orsakade att Harry snubblade över personen och båda föll till marken.

”Aj.” sa Harry och gnuggade sitt huvud. Han gjorde ett försök att resa sig men råkade placera handen på hans transferenspartners mage och tryckte till när han försökte ta sig upp.

”Uff”, lät det från partnern och Harry vände sig om för att be om ursäkt. Han möttes av ett par välbekanta grå ögon och en blond kalufs.

”Faller du för mig?” sa Draco och log ett antydande leende. Ofrivilligt kände Harry hur blodet rusade upp i kinderna av frågan och han log lite. Han tittade ner i marken och reste sig sedan kvickt. När han tittade mot Draco igen satt han fortfarande på marken med handen utsträckt mot Harry, som bara stirrade på handen.

Draco suckade och sade ”Gryffindor var en gentleman, ska du inte leva upp till hans standard?”. Harry sträckte fram handen och greppade Dracos, som någon sekund senare stod på fötterna och borstade av sin klädnad.

”Varma händer du har!” sa Draco och log stort.



Efter flera vilsekomna transferenspar och en liten splittring stod äntligen gruppen vid kanten av Loch Ness-sjön. Professor Snigelhorn såg lika munter ut som innan, och ärligt så började det lite irriterande.

De vandrade i nästan femton minuter rakt in i skogen innan de kom fram till en glänta. Snigelhorn kommenderade eleverna att ställa sig i mitten av gläntan och tog sedan fram sin trollstav. Han började sedan gå runt gläntan och mumla ord, trollformler närmare bestämt.

Repello Muggletum, Salvio Hexia, Protego Horriblis, Protego Maxima.

Samtidigt som Snigelhorn gick runt hördes svaga ”svischande” ljud och en känsla av trygghet lade sig över lägret. När Snigelhorn stannade efter någon minut så vände han sig direkt mot eleverna och gav dem instruktioner att packa upp sina tält.

”Det finns sexton tält, så alla kan dela tält med den de fick transferera sig hit med”, sade Snigelhorn kommenderade eleverna att börja.

Harry såg i ögonvrån hur Ron och Hermione började öppna väskan med sitt tält och hur Dean och Seamus gav varandra en high-five. Sedan vände han sig och sneglade mot vänster, där Draco stod, bara en meter ifrån honom, med väskan som innehöll deras tält.

Att åka på camping med mugglare var något som Harry fått utstå endast en gång. Men det här var mycket, mycket mer intressant. Inom loppet av sekunder så såg Harry hur tält drog ut sig själva ur sina påsar och hur de tog form. Stenar från skogen landade i en perfekt ring runt mitten och flera tjocka vedträn landade i mitten av ringen. Med ett svagt ”poff” så brann sedan en lägereld.

Fem minuter senare stod alla elever vid sina och några hade redan börjat gå in för att packa upp. Harry steg in i tältet, som från utsidan såg ut att vara ca 1.5x2 meter, men i själva verket hade en osynlig utvidgningsförtrollning över sig, vilket gjorde att det egentligen var som ett litet rum. Det fanns två stycken breda sängar med fina täcken. Det ena täcket var rött och hade ett stort lejon på mitten, det andra var grönt och hade en orm på mitten.

”Magi…” sa Harry och log. Han vände sig sedan och undvek nätt och jämt en väska som kom flygandes och en Draco som gick strax efter den. Väskan landade graciöst på sängen med det gröna överkastet och strax efter landade Draco, som hade hoppat sista biten.
De ägnade några minuter att packa upp och prata innan man hörde Snigelhorns magiskt förstärkta röst ropa ut eleverna till lunch.

När de ätit satte de sig på stockar som ställt sig i en ring runt eldstaden och Snigelhorn började berätta om dagens uppgift.

”Det här är Wolfsbane”, sa han och höll upp en vacker lila blomma. ”Den är huvudingrediensen i Wolfsbaneelixiret som vi ska studera innan jullovet, kan någon berätta vad elixiret gör?”

Till allas förvåning räckte Harry upp handen en nanosekund före Hermione och Snigelhorn log ett brett leende. ”Ja, Mr. Potter?”

”Det är ett elixir som hjälper en förvandlad varulv att behålla sitt mänskliga sinne, därmed gör den mindre aggressiv.” svarade Harry och Snigelhorn lyste upp, som om hans dag precis blivit fulländad.

”Mycket bra, Mr. Potter”, sa han och klappade händerna. ”5 poäng till Gryffindor”.

”Wolfsbane ingår i familjen Akonitum, men den är en av de tre vanligaste sorterna tillsammans med munkluva och akonit.”, förklarade Snigelhorn. ”Ni ska dagen till ära jobba fram till middagen att identifiera och samla in Wolfsbane runt om i skogen. Ta på er era drakskinnshandskar, Wolfsbane är nämligen giftigt och kan ge svåra utslag på huden om ni inte är försiktiga.”

Timmar spenderade eleverna ute i skogen för att hitta Wolfsbane. Seamus råkade missta blåklockor för Wolfsbane och återvände till lägret med en hel bunt av dem. Neville däremot hade med sig en stor bukett av Wolfsbane och blev tilldelad fem poäng för sin otroliga insats.

”Tricket är att veta var man ska leta”, viskade Neville till Ron, som hade frågat hur han hade hittat allt.

Efter middagen så fick de göra vad de ville. Parvati och Lavender gick på en promenad i skogen, Draco och Theo övade Trollkarlsduell med Seamus och Dean, medan Hermione och Ron spelade ett parti Trollkarlschack.

”Och jag stod tillsammans med Gwenog och tog emot pokalen”, hörde Harry Snigelhorn berätta för de få intresserade borta vid lägerelden, som brann en blått sken.

Harrys uppmärksamhet riktades mot den pågående Trollkarlsduellen. Dem är duktiga, tänkte han. Dean är duktig på försvarsformler, Seamus är bra offensivt, se hur Dracos nackmuskler spänner sig när han arbetar med huvudet. Dem där byxorna sitter verkligen snyggt på honom. Theo gör en perfekt avväpningsförtrollning… Draco slickar sig om läpparna efter varje formel.

Han stannade i sina tankar. Vad i hela fridens namn är det han sitter och tänker på?
I ett desperat försök att förneka sina tankar vände han sig för att observera schackspelet istället.

När månen stod högt på himlen gick Harry till tältet för att lägga sig. De flesta hade kastat en tystnadsförtrollning över sina tält för att undvika både tjuvlyssnare och de som snarkade bland eleverna.

När Harry kramade om sina vänner och gick in i tältet låg Draco där och läste i en bok. Det var en självbiografi av en känd trollkarl från Indien. Han tittade över kanten på boken för att se Harry och trots att halva ansiktet doldes av boken kunde Harry se att han log.
Han satte sig i sin egen säng och började byta om till sin pyjamas. Sedan lade han sig ner i sin säng och plockade fram en egen bok.

Efter några minuter lade Draco ifrån sig boken och vände sig mot Harry.
”Hur har du upplevt dagen?”, sa han och log. Efter dem orden som inleddes först ett långt samtal om dagen, deras upplevelser och deras syn på Snigelhorn. Sedan började de diskutera andra lärare och deras favoritämnen.

De låg i säkert en timme tills de började komma in på mer djupa ämnen. Harry började berätta om sitt förhållande med Ginny, och hur det hade varit under sommaren.

”Jag börjar ibland känna att det kanske var ett misstag, jag har inte dem känslor som jag trodde att jag hade”, sa Harry och suckade. ”Hur är det mellan dig och Pansy förresten?”
Draco, som nu flyttat över till Harrys säng, där de satt bredvid varandra, såg väldigt förvånad ut.

”Pansy?”, sa han oförstående.

”Ja, din flickvän från sjätte året?”, sa han och tittade på honom. ”Flicka? Slytherin? Mörkt hår? Ringer det någon klocka?” Draco bara skrattade.

”Jaha, nej. Vi var aldrig tillsammans, bara riktigt nära vänner”, sa han och log. ”Jag är homosexuell, visste du inte det?”

Orden slog Harry som en smäll i ansiktet. Han svarade inte utan tittade bara rakt ut i luften. Det var själv inte att han hade något emot homosexuella. Dean och Seamus hade ju varit tillsammans sen fjärde årskursen, och det fanns ju ett lesbiskt par i Ravenclaw. Men att Draco Malfoy var homosexuell, det var verkligen nyheter.

”Harry?”, sa Draco och tittade förvirrat på honom. ”Är du död?”

Harry var inte död. Han var bara mållös. Tankar flög runt i hans huvud och lekte med hans hjärna. Han kände sig yr, som om han druckit för mycket eldwhiskey och visste inte riktigt vad han skulle göra.

Utan att tänka vände han huvudet mot Draco och kysste honom, rakt på munnen. Sen en gång till, och sen ännu en gång. Vid den tredje gången förstod Draco vad som hände och började besvara kyssarna.

Efter det gick allt väldigt fort, Harry tog tag i Draco och slängde ner honom på det mjuka röda täcket, och Draco började dra i Harrys pyjamas.

-------------------------------------------------------------------------

Och mer får inte ni veta! Förlåt, men det är PG-13 och vi ska nog inte gå längre än så. Vill ni ha ett till kapitel? Ska skriva när jag får tid. Men positiv respons och kommentarer är verkligen positivt för min skrivglädje.
Hoppas ni uppskattar min fanfiction!