"Varför kommer du tycka om Harry Potter om några år?"

Lätt att jag ska läsa Harry Potter för mina barn, om jag får några. Jag hoppas jag får en son, som ska heta Fred ♥

Harry Potter kommer aldrig dö ut!

Det enda jag oroar mig för är när jag (om 20 år) ska visa filmerna för mina barn, är rädd för att de kommer bli "omoderna" (teknik och sånt ni vet.... -.-)

Men böckerna kommer jag läsa så länge jag lever! För mina barn, barnbarn och barnbarnsbarn. ..Eftersom jag ska bli över hundra år

Aw, this is lovely!

Att glömma Harry Potter är som att glömma andas ♥

För att Harry Potter har betytt allt för mig och hjälpt mig så oerhört på massa med olika sätt. Det har fått mig att bli starkare en person.

Harry Potter kommer aldrig någonsin försvinna. Det är vår generations största händelse och det är upp till oss att hålla Harry Potter vid liv.

Antagligen för att Harry Potter har varit den enda "fasta punkten" i mitt liv, det enda som har varit bestående. Man kan inte glömma bort sin barndom, det går bara inte.

Exakt likadant för mig, alla mina vänner väntar på att jag kommer att tröttna på Harry Potter ! Men det är ju helt omöjligt att sluta älska nåågot som är så fantastiskt!

Jag kommer absolut inte ge mina böcker till mina barn. Däremot kan jag köpa en extra omgång svenska och engelska versioner så att barnen tidigt kan få läsa historien (först läser jag när barnen är små och sedan kan de få läsa själva).

Harry Potter kommer alltid hänga med i mitt liv, betyda mycket för mig. Tidning-urklipp, posters i alla storlekar, foton, relaterade böcker m.m.m.m.m.m.m.m^i_allt! kommer alltid få ha en bra plats i mitt hem. Däremot kommer jag nog inte tänka Harry varje dag och kommer inte känna ett behov av att diskutera storyn, se filmerna osv om och om och om igen (kanske när de eventuella barnen är inne i historien och ställer frågor: först måste barnen få sina egna uppfattningar om allt och alla för först då kan jag lägga in mina åsikter och punkter ).

Innan DH part 1 hade jag en period när HP-fandomshysterin hos mig svalnade av: jag kände ingen förlust i att ha missat wrockspelningar m.m. och kände redan då att det är dags att påbörja nya äventyr (typ Ostindiefararen Götheborg). Jag är HP-nörd och kommer alltid vara det, men när tiden är redo kommer jag att gå vidare med annat och ha mitt liv (precis som Harry, Ginny, Ron och Hermione har sina liv - utan att deras vardag blir nedskriven varje dag). Mitt liv kommer rulla på och jag kommer ha annat för mig än att hänga på Harry Potterforum som 40åring. ...fast vem vet. Pottermore kanske blir en trevlig plats att hänga på till pensionärsålder.

eftersom att jag hållt fast vid harry potter ända sedan jag var liten - då jag sprang runt med blinkande leksakstrollstavar och mumlade "wingardium leviosa" medan jag viftade med dem i luften, väntade desperat på hogwartsbrevet som aldrig kom, sprang runt med en sopkvast i trädgården och försökte få den att flyga och läste böckerna själv när jag var fyra år gammal - är det ingen risk att jag glömmer bort eller slutar tycka om hp. hp är hela min barndom. det går inte att glömma sin barndom. och det går nog inte riktigt att sluta tycka om någonting som varit en så stor del av ens liv heller. sen kanske jag inte alltid kommer vara en sådan här stor hp-nörd (det blev jag faktiskt väldigt nyligen igen, hade inte tänkt så mycket på det på flera år annat än att jag gick för att se de nya filmerna och lite sådär, det var först nu när sista filmen kom, som alla de där känslorna bara poffpang kom tillbaka - och nu är jag mer harry potter-besatt än någonsin förr, typ...), men det kommer ALLTID att finnas kvar någonstans hos mig.

...och jag tänker aldrig någonsin göra mig av med någon utav böckerna, ska fanimej begravas tillsammans med dem......... typ.

True, man glömmer inte sin barndom.