Dottern [SV]

jag hoppas iallafall det.

Meer, det är ju så bra!

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeer

meer !

mer

"Vem var det du pratade med, och var har du varit hela kvällen?"
"Jag pratade med Felix och du vet mycket väl att jag varit ute med ..."
"Jag frågade VAR du varit, inte vem du varit med. Var är han nu, förresten?" Mrs Wright spände ögonen i henne. Tydligen måste hon ha märkt att London aldrig kom hem med killarna hon var ute med.
"Vem?" Låtsades London spela dum.
"Phil ... Emil ... Vad han nu heter! Du vet vem jag menar!"
London himlade med ögoen. "Han ville inte komma hit. Du vet att de aldrig vill det."
Mrs Wright tittade på henne en stund innan hon svarade. Trots att hon inte var Londons riktiga mamma kändes det inte ett dugg annorlunda än om hon var det - den enda skillnaden var att London kallade henne "Mrs Wright" istället för "Mamma". Det kändes bara mer rätt, mer formellt.
"London ... varför kommer de aldrig hit? Du kan inte vara så förskräcklig på alla dejter."
Hade hon blivit genomskådad? Hon ryckte på axlarna som om det inte spelade någon roll. "Jag vet inte. Det kanske är något jag har från mina föräldrar, men vi kan knappast prata med dem nu, inte sant?"
Mrs Wright stod tyst en stund, och London började gå mot sitt rum. Londons föräldrar var döda, det var därför hon blivit adopterad av Mrs Wright, som berättat det för henne redan som liten. Hon hade just kommit halvvägs uppför trappan när hon hörde Mrs Wrights röst igen:
"I själva verket kan du det."
Hon gick nerför trappan. Stannade upp när avståndet mellan Mrs Wright och Trappan var exakt detsamma från där London stod. Det var bara en tillfällighet, men hon kände att det var rätt att stanna upp just där, ifall hon ville rusa uppför trappan i sista stund. "Vad menar du?" Orden var svåra att få fram. Londons föräldrar var döda. Varför skulle Mrs Wright ha ljugit för henne?
"Minns du ... när vi var på grillfest hemma hos Amanda? Då de just flyttat, för några år sedan?"
"Självklart. Hennes dotter kunde inte sluta stirra på mig." Det kanske hade varit för att de båda hade likadant lockigt hår (även om Londons var blont), och var ungefär likadant byggda i kroppen, men det hade fortfarande skrämt London att en främling stirrat på henne så.
"Jag förstår det", mumlade Mrs Wright, "Amandas dotter är nämligen din mamma."

bra mmeeer

______________________________________________________
Draco Malfoy In My Heart ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Go Slytherin!!!! ♥

Ååå så bra måste ha meeer!

MER!!!!

meer