Avierna - Emma07 & Kattens

Hon låg lätt åt hans skratt, kändes som det ändå var skönt att han kunde få till ett skratt. Visste inte hur de två ens skulle ha någon form av relation om det inte gick att roa sig med något. Visste nog hon skulle få allt svårare sen när musiken tystnade och det bara var de två kvar som skulle leva tillsammans och på något sätt ha ett normalt liv tillsammans. Kanske skulle de två kunnat haft en bra relation, i alla fall som vänner. Men nu med bröllop, att de skulle skaffa familj. Kände en rysning genom kroppen av de tankarna medan hon såg upp mot honom.
"Så kan det nog mycket väl vara. Jag menar, så mycket de kollar på varandra." Sa hon lågt och såg mellan deras pappor. Nog hade de nog mest den blicken för att försöka lista ut om den andra skulle göra något och hinna före.

Nathan såg bort åt deras pappor, låtsades verkligen kolla granskande åt dem även om det mestadels var ett spel. Vilket hela det här bröllopet kändes som - alla spelade glada och firande, medan allting egentligen handlade om alliansen dem skapade.
"Du har nog mycket rätt i det... Nästan så jag börjar bli lite bekymrad för mors skull." Svarade han i en något bekymrad ton, även om det lilla ryckandet i ena mungipan skvallrade om leendet som var på väg att bryta ut. Han kände sig än en gång tacksam över att hon var så här pass lättsam att prata och skämta med, att det slapp bli alltför stelt här och nu - även om det säkerligen skulle finnas de stunderna också, särskilt nu under tiden de skulle lära känna varandra. Men åtminstone nu kände han ändå ett hopp om att dem kunde komma att ha roligt tillsammans.

Döljde åter sitt leende bakom glaset, kändes som hon nog skulle få i sig ganska mycket alkohol den dagen. Kanske för det var det mesta hon skulle göra. Hur hennes mammas ord om att man inte skulle äta all mat utan då skulle man hellre ta en klunk av drickan skulle nog spela roll när dem nu hade en fullskalig måltid framför sig. Åt lite av maten innan hon vände sig upp mot honom. Hoppades ändå de skulle ha lätt att prata även när de blev själva. När dem kunde skala bort självaste spelet för alla andra. Att de inte behövde visa upp en lycka. En lycka som hon inte riktigt kände för giftermålet.
"Du får ta och fråga henne vid dansen sen." La huvudet lite på sne innan hon såg bort mot hans föräldrar. Han hade nog ändå ärvt ner det finaste från dem båda. Ingen snack om saken.

Han log igen, kastade en snabb blick bort emot dem innan han vände den åter till henne.
"Kan nog bli så." Svarade han låtsats fundersamt samtidigt som han började något på maten, lite glad över att få något annat att fokusera på också. Även om det var lättare att prata och skratta med henne än vad han vågat tro, så var det ändå en viss nervositet över att försöka föra samtalet vidare och inte heller säga helt fel saker nu när de knappt ens kände varandra ännu.
"Gillar du att dansa?" frågade han nyfiket.

''Att dansa? Tyckte om det mer när jag var yngre, men att alltid bli jämförd med sina systrar varav den ena är expert på det så förlorar man snabbt intresset.'' Sa hon ärligt efter funderat en stund. Det var inte direkt så hon var värdelös eller så, även om systrarna hade försökt övertyga henne om det.
''Vad tycker du om det? Gissar du inte fick hålla på lika många timmar att träna eller?'' La huvudet lätt på sne, visste inte riktigt vad för förutsättningar eller liknande han hade fått utstå inför bröllopet men nog var det intelika höga krav på honom som henne. Och då hade hon redan brutit mot flera av de reglerna de hade satt upp.

Han kunde på sätt och vis förstå det där, att aldrig riktigt vara tillräckligt bra. Även om han kanske inte alltid blev jämförd med någon, så hade han alltid blivit drillad till att han inte var bra nog eller att han kunde vara bättre än vad han var. Det gjorde en inte direkt mer intresserad i vad det än var man skulle lära sig. Han log lite snett åt frågan ställd till honom och skakade lite lätt på huvudet.
"Det är väl inte min favoritsysselsättning direkt, och nej jag har nog inte fått riktigt lika många timmars träning där som mina systrar." Log han, de hade ju lite olika inriktningar på vad de lärdes upp så att säga. Där deras knappast hade varit alls lika allvarsamma som hans hade varit under uppväxten - för dem var det mesta för att de skulle bli "fina damer" och en dag goda fruar medans hans far hade varit betydligt strängare mot honom med förklaringen att han en dag skulle ansvara för landet. Många gånger under uppväxten hade han avundats systrarnas mer lättsamma utbildning, men kanske främst att de tilläts ha roligt under tiden på ett annat vis än för honom. Även om han drillades till att bli mer som sin far, så upplevde han ändå att dem tilläts vara närmare deras föräldrar rent emotionellt - medans de verkade se på honom mer som någon som skulle läras upp snarare än en faktisk son.

Hon nickade lätt, var väl liknande behandling som han hade som hennes bröder hade fått.
''Visst har du två systrar? Vet inte om jag har hälsat på dem.'' Hon såg från honom ut till havet av människor. Hade verkligen dålig koll på vilka alla människor var. Kändes som det var flest politiker från hennes hemland. Vilket inte var förvånande, dem tänkte väl det bara var en fest för diplomati. Att dem två unga inte spelade någon roll, bara två av spelet som var tvungna att användas för göra någon form av vinst på det hela. Kändes inte ens som hennes pappa hade tvekat när dem fick förslaget med äktenskap, hade han redan tänkt ut det men bara valt att hålla det dolt? Få henne att leva i förnekelse i hopp om att ha ett fritt liv när syskonen uppfyllde sina plikter?

Nathan skakade lite svagt på huvudet.
"Tre stycken, Aeryn, Yselda och Ciara." De alla var ju yngre än honom, Ciara var bara två år yngre än han själv, medan tvillingarna Yselda och Aeryn bara var 15. Han nickade bort dit dem satt, ibland den lilla skara folk som inte var riktigt lika medelålders som resten av folket här. Av bara åsynen så verkade det i vart fall som om stämningen där var något bättre än i resterande salen. Ciara var nog den utav systrarna som var mest lik han själv, medan tvillingarna var som en kopia utav deras mor - han själv och Ciara bråddes nog något mer på sin far vad gällde utseendet.
"Var det fem syskon du hade?" Frågade han, något osäker på antalet och betydligt mer osäker på könsfördelningen.

Sophia vände upp blicken dit han såg. De ändrade nog sällskapet där de satt ganska mycket med samtal och annat. Såg att två av de var väldigt lika varandra. Anade att de nog var tvillingar bara av det lilla hon såg mot honom igen.
"Precis. Bara en av mina systrar som är här, trodde min bror skulle dyka upp men han verkar vara fast vid någon förläggning eller något." Sa hon, visste att hon hade haft flera syskon men det var inget som hennes föräldrar pratade om. Nog var hennes yngsta bror mer än dubbelt så gammal som hans yngsta syster var. Såg ut över salen mot ett bord där hennes syster satt. Visste att det var flera anledningar som hon bodde kvar hemma men främst var den mannen som hon skulle gifta sig med dött vid fronten under hennes brors befäl

"Är du nära dina syskon?" frågade han nyfiket, kanske en lite ingående fråga med hur lite de egentligen kände varandra men till hans försvar var de ju faktiskt gifta. Lite ingående frågor fick han väl unna sig då. Det där med syskon var också klurigt - det fanns stunder man skulle göra precis vad som helst för dem, det fanns stunder man hatade dem. Nu för tiden var det väl oftare som hans känslor föll under det förstnämnda, men det hade väl varit desto mer turbulent under uppväxten i deras relation. Inte för att dem var så jättenära - det var Ciara han var närmast, utan tvivel. De var närmast varandra i ålder och även lite närmare varandra i uppfostran - det fanns stora skillnader där ändå, men skillnaderna var mindre än mellan honom och tvillingarna. Hon hade en större förståelse för det.