Mirabilis - Vidomina & Medi

Vincent såg forfarande sur ut när han tog emot kudden. Satte sig igen och skakade på huvudet. Det var en sådan skam att vara så liten. Ingen tog honom riktigt på allvar.
"Så Demitri..."

Noeller hade svårt att hålla masken och satt med handen framför munnen. Varför bettede sig Vincent sig som en vuxen? Men när hon vände sig om och såg mannen med det långa röda håret tappade hon hakan. Visst kände hon igen honom. Eller rättare sagt hon hade sett honom förut men vart mindes hon inte.

"Rion!" Nicolai reste sig och gick fram till honom.
"Det var länge sedan.."

Demitri hörde Vincents stämma och vred på huvudet för att se åt hans håll. "Hm? Hej, Vincent. Det var längesedan vi sågs."

Rion visade sig strax därpå i dörröppningen till salongen. Han log litet när han såg skaran runt bordet. Blicken svepte förbi de innan de stannade på Nicolai som hade kommit fram till honom. "Hej, Nikki. Allt bra?"
"Rion..! Åh, hej." Leo visade sig strax därpå och stannade bakom Rion för att se över hans axel och upptäcka de andra där.
"Rion. Leo. Ni håller ihop än.", sa Ivan eftertänksamt och drog efter ett andetag. "Ni är välkomna. Vi har väntat på er."
Han gjorde en gest med armen för att visa att de också kunde slå sig till bords.
"Vad gott allting ser ut. Ursäkta att vi är sena, vi glömde bort tiden." Rion drog ut en stol mitt emot Noelle. När han upptäckte henne dröjde han en sekund längre med blicken. Hon påminde om någon, som från ett minne sedan långt tillbaka. Men var riktigt, kunde han inte placera det. Han nickade åt Noelle som i en hälsning och drog ut stolen bredvid sig. "Kom, Leo. Sätt dig."

"Så vart är Mira?" Nicolai såg mot sin halvbror och lade sedan.
"På palatset antar jag?" Han tog sedan lite mat och började att äta. Det var så gott och han såg mot sin mor.
"Det är så underbart gott mamma. Ni har fått till det bra."

Noelles hjärta slog allt fortare och hon såg nyfiket mot Rion. Vart kände hon honom ifrån. Men snart rycktes hon ifrån när hon såg på Ivan.
"Det är makalöst gott. har inte ätit så här gott på länge. Jag lever ju så mört som det går." Hon sträckte sig efter ett vinglas och såg sedan orolig ut,
"Jag dricker inte. Kan jag få något annat?"

"Ja, jag tror Mira skulle komma senare." Leo drog handen genom det mörka håret innan han sträckte sig efter maten som stod serverad på bordet.
"Vad bra att du gillar maten, Noelle. Det är Isabelle som har planerat denna middag, så tacka henne." Han kastade en kärleksfull blick åt sin hustru innan han återgick för att ta en ny tugga av maten.
"Självklart kan du få något annat. Ivan vinkade till sig en av tjänstefolket. "Det finns läsk, glögg, vatten? Något som intresserar dig?" Ivan såg mot Noelle.

"Så hon släpper iväg sin make bara såfär?" Nicolai såg på honom innan han stoppade mat i munnen och såg sedan mot Noelle.
"åh Jag borde pressentera dig för våra vänner. Det här är Rion och Leo" Han nickade åt dem och log.
"Leo har gift sig och de har varit ihop alldeles för länge."

Haon kunde inte låta bli att le och såg sedan mot Ivan.
"Åh jag kan ta kranvatten. Inte ska ni behöva ge mig läsk:" sa hon och såg mot tjenstefolket.
"Tack så mycket." Hon såg sedan mot Rion igen.
"Så vad gör ni om dagarna?" Frågade hon och Vincent fnyste till.
"Ivan kan vi talas vid senare? Jag sa att vi har saker att diskutera. Bara för att jag ser ut som ett barn..." Nicolai harklade sig.
"Vincent... Far kommer att prata med dig sen. Men vi äter nu. Låt Noelle ha det trevligt..."

Leo log lite osäkert. "Nja, Mira bestämmer inte över mig. Hon tyckte jag skulle gå före eftersom hon hade jobb att göra klart och visste att ni väntade på oss."
Leo tog en tugga och svalde.
"Det är inga problem. Vi vill att du ska ha det bra. Du är vår gäst." Ivan insisterade på läsken, han hade ju sett Noelles intresse.
"Om dagarna? Men det vet du ju, så mycket tid som du spenderar med oss.", flinade Demitri och plockade brysselkål från en av skålarna.
"Som Nicolai säger; vi hinner diskutera senare. Njut av maten nu.", instämde Ivan och smakade på drycken.

"Men ni bor i palatset då?" Nicolai såg nyfiket på Leo och kastade sedan en blick på Rion.
"Och hur är det mig dig och Halo?"
Noelle hajade till. Halo? Det namnet var ökänt..
Försiktigt så vände hon sig mot Demitri.
"Den här Halo... Är det samma som förhandlar melan människor och vampyrer?" Hon lät rädd på rösten och började vrida sig av obehag.

Isabelle såg mot sin make och såg sedan på sina söner.
"Har ni inte berättat?" Hon talade nu ryska och såg på Noelle.
"Hon vet inte?" sa hon vidare.

Leo såg ut att fundera ett ögonblick. "Det finns plats för oss i palatset. Och ibland bor vi där. Men vi har ett eget ställe också som vi också bor i.", svarade han och torkade munnen med en servett efter han tuggat klart.
"Halo?" Rion verkade inte ha gjort någon notis om stämningen i rummet. Eller så verkade han helt enkelt inte bry sig. Han sken upp i ett ögonblick då han föreställde sig den undersköna Halo. "Jag och Halo? Det finns inget jag och Halo.", sa han ärligt och återgick att skära i maten. "Det var längesedan jag levde det livet.", sa han nästan som att han tänkte högt.
"Ja, det är samma.", svarade Demitri ärligt och höjde förvånat på ögonbrynen åt Noelle. Det slog honom att det var så lite de hade delat med henne. Det började dra ihop sig för henne att få reda på sanningen. Vare sig det kom från vampyrerna eller någon annan.
"Nej, vi har inte det, mamma. Vi tar det när det är tid för det.", svarade Demitri och bytte en blick med sin mor.

Nicolai såg oroad ut mot Noelle och såg sedan mot sin far. Harklade sig sedan.
"Men det måste vara väldigt kul ändå." Han såg mot Leo och såg sedan mot hans ring. Den som gjorde att han kunde vistas i solen. De själva kunde inte det och han kastade en blick mot Rion.
"Jasså inte? jag trodde hon var förtjust i dig... Det är väl derför hon kommer?" Han skrattade till och han kände hur Noelle reste sig.
"Jag .... måste gå... toaletten." Hon mummlade och backade undan. Hon snubblede nästan men vände sig om och försvann mot hallen.
"Är hon rädd för oss?" Vincent såg på dem med ett leende och såg mot Ivan.
"Att de tar hem en sådan läkerbit." Han visade tänderna.
"Åh det är väl något vi får smaka?"

"Käften Vincent!" Snäste nicolai och reste sig. Han bugade ursäktande innan han gick efter Noelle.

Leo såg upp igen och ryckte på axlarna. Visste inte riktigt vad det var för svar från honom och Nicolai sökte. "Tja, dels det, men.. det är ju en julfest och hon är också bjuden." Han ryckte på axlarna igen och lade besticken på tallriken innan han såg upp på Vincent som tagit till orda.
"Vincent.", sa Ivan varnande och satte bestämt ner sina bestick han med. Han gav honom en menande blick. "Noelle är vår gäst. Och hon ska behandlas så. Seså, låt henne vara. Om det blir jobbigt för dig, så ta en promenad, ut och jaga. Men här inne är vi vänner med alla- förstått?" Han rynkade pannan.
Rion sneglade efter Nicolai som hade försvunnit efter Noelle.