Mugglaren på Hogwarts

Så bra!

Det tog lite längre tid än räknat med kapitlet, men nu kommer det i alla fall! Dessutom verkar det som om det är några nya läsare och det är ju alltid kul!

När de kom in i affären var det fullt med folk. Saga kände en doft av…hon visste faktisk inte av vad, men hon hade aldrig känt en liknande doft förut. Det var särskilt fullt av folk i ett av hörnen och Saga behövde ställa sig på tåspetsarna för att se vad det stod på skylten där alla samlat. ”Skolkgodis” lyckades hon tillslut läsa.
”Jag, fattar varför alla samlats där” säger Alva och skrattar.
Även Saga brister ut i skratt. Att Alva skulle skolka var en helt absurd tanke. Alva snurrade runt och sa ”Var ska vi börja kolla?”
Saga tittade sig om. Hennes blick fastnade på något svagt rosa skimrande. Hon började gå mot det. Alva följde efter henne tills hon stannade och tog upp en flaska från hyllan och läste högt ”Kärleksbryggd, med garanterad effekt!” Saga mötte Alvas blick och log ett snett leende. ”Jag skulle aldrig använda den i eget syfte, men den skulle absolut kunna skapa en intressant förvirring…” Saga la ner drycken i en påse. Den här gången var de Alva som styrde var de gick. När de i en halvminut gått runt i cirklar så bestämde sig Alva för att stanna vid en hylla med texten ”Snabbmörkerpulver”. Alva tog upp en förpackning och läste tyst. Man kunde se hennes ögon vandra från ena sidan av förpackningen till den andra samtidigt som hennes leende blev större för varje mening hon läste. Tillslut sa hon ”Det här måste vi ha!”. Saga läste snabbt igenom vad det stod och nickade sedan instämmande mot Alva. När de kom ut ur affären hade de med sig några förpackningar snabbmörkerpulver, varsin flaska med kärleksbryggd och en present till Meja. Alva och Saga gick glatt och pratade om allt mellan himmel och jord, men blev avbrutna av Alvas mammas stränga ansiktsuttryck.
”Vi har väldigt olika uppfattning om vad en liten stund är”, sa Alvas mamma strängt ”Ni var där inne i 40 minuter!”
Saga och Alva tittade lite skuldmedvetet på varandra, men när de tittade upp igen log båda mammorna och de sa ”Det är ju inte varje dag man är i Diagongränden. Så vi kan nog förlåta er” alla fyra brister ut i skratt och de gick med lätta steg ut från Diagongränden och in i bilen. När de kom hem gick Saga direkt upp på sitt rum och la sig i sin säng. Medans hon låg och kollade upp i taket tänkte hon på att det var som vanligt mellan henne och Alva. Saga visste inte hur länge det skulle vara, men så länge Alva var hennes vän fick hon i alla fall njuta. När hon legat där en stund och försökt sortera sina tankar (som var rätt många) så reste sig Saga hastigt upp och gick bort till fönstret. Det hade börjat skymma och solens röd orangea strålar skapade ett magiskt ljus. Saga kollade ner på fönsterbrädet precis på den punkten där ugglan suttit. En tår letade sig ner från Sagas kind. Hon torkade bort den, men det hjälpte inte. Hon kände hur fler tårar tyst började rinna ner i ansiktet. Det var på precis den här platsen alla hennes problem börjat.

Super!

Toppen!

Annabeth the Chaser du är verkligen duktig på att skriva

Jag ursäktar att jag aldrig skriver. Ni ska inte förvänta er någon uppdatering föör det kommer typ bara komma en gång varanan månad. Den kommer fortsätta skrivas på, men väldigt sällan

Tillslut lyckades Saga samla sig. Med än sista blick ut genom fönstret så gick hon tillbaka till sin säng och la sig. Hon slöt ögonen och somnade.
När hon vaknade var rummet kolsvart. Sagas hand for längs väggen tills hon hittade strömbrytaren och tände lampan. Hon hatade verkligen mörker. Saga gick ännu en gång bort till fönstret den här gången öppnade hon det. Himlen var beströdd med glittrande stjärnor och en lysande måne. Stjärnorna var små ljus i mörkret det var därför Saga gillade dem så mycket. De gjorde natten lite mindre skrämmande. Hon andades in den svala natt luften och hon började fyllas av någon form av lugn. På en hylla i närheten av fönstret låg en kartong. Saga lyfte försiktigt ner den och bar den varsamt genom rummet och bort till dörren. Det var Mejas present. Hon tryckte ner dörrhandtaget och gick ut. Bort till Mejas rum. Saga stannade utanför och knackade på. Inget svar. Hon smög försiktigt in i rummet. Precis jämte sängen stod en pall. Där satte sig Saga. Hon började smeka sin syster över håret medans hon lyssnade till hennes lugnande andetag. Efter en stund började Saga viska hennes namn ”Meja, Meja” ingen reaktion. Saga skakade henne lite lätt. Meja vred sig lite och man kunde se hur hennes mörka ögon försiktigt öppnades. ”Är det reda morgon?”, viskade Meja. ”Nej, det är mitt i natten”, sa Saga mjukt. ”Jag har en sak att vis dig”
Meja piggnade genast till. ”Vadå?”, sa hon med en nyfiken röst. Saga höll fram kartongen och Meja sträckte ut händerna mot den. Saga drog försiktigt, men hastigt tillbaka kartongen mot sig och skakade på huvudet. ”Först måste du se en sak” Saga reste sig upp och Meja följde genast efter. De gick bort till fönstret och öppnade det. Med tanke på hur stora Mejas ögon blev kunde man gissa att även hon liksom Saga verkligen äskade att stå där och stirra ut i natten. När det ända som verkade intressera Meja var natten då räckte Saga kartongen till henne. ”Här får du” Meja tog ivrigt emot den även om hon först haft lite svårt att slita sig ifrån stjärnorna. När locket lyftes av stack genast en skär tunga upp och slickade Meja i näsan. Hon skrattade till och lyfte upp det lilla vaniljfärgade vidundret. ”Vad är det för något?” ”En puffsurrare” svarade Saga lågmält. Meja sa inget utan kramade istället om sin syster och borrade in sitt ansikte i Sagas hår. ”Jag älskar dig!” viskade Meja ”Och jag dig!”.

Dagarna förflöt och Saga försökte att glömma bort Hogwarts ett tag, men dagen innan hon skulle åka kom Saga tillbaka till verkligheten och började återigen se alla brister hennes plan hade. Hon hade packat allt och nu låg hon i sin säng och grubblade.
Allt var klart inför morgon dagen. Det hade inte funnits något att oroa sig för om det inte varit för Alva. Saga var både upprymd och nedstämd det var en underlig känsla som var ganska obehaglig. Tillslut föll Saga ner i en ganska orolig sömn, men när hon vaknade var det morgon och degen då hennes liv skulle gå under.

Jättebra

Kanske mer stycken?

Jättebra!

Tack! Ja, mer stycken är ju ganska behövligt, men jag skriver i ett annat dokument och sedan när jag klistrar in det här så försvinner alla mina stycken och jag är lite lat så jag har inte orkat lägga till alla igen

Toppen!