Good girls don't make history (SV)

SÅÅÅÅ bra!!! AMAZHANG!

Nu kommer nästa kapitel! Har lagt in en spoiler i första inlägget där jag skrivit lite som ni kanske skulle kunna läsa så att ni vet hur jag tänker med denna historia. Kram till er! ♥
----------------------------------------------------------------------------------------------
Del 3

Nästa gång jag fick se busskillarna var på lunchen. Jag hade övervägt att gå ut på stan, ringa mamma och titta i affärer istället, men Emina ville verkligen ha med mig i matsalen.
Jag satt i änden av ett bord vid fönstret och hade ansiktet vänt mot solen. Min billiga foundation hade torkat så den kliade och huden i mitt ansikte sträckte obehagligt, men jag lät det vara. Om jag hade varit på stan hade jag kunnat köpa en ny. Dessutom hade jag hade varit och bättrat på mitt läppstift ett antal gånger idag och min ena lösögonfrans hade suttit löst så jag var tvungen att ta bort båda, vilket var frustrerande. Jag var så ful utan. Smink var det enda som funkade. Högre makter ville mig illa idag.
Jag försökte låta bli att känna lukten av Eminas mat. Falafel med pitabröd och mängder av skrumpen sallad dränkt i vitlökssås. Jag kände mig spyfärdig av allt frityrflott och mängden onödigt fett i den äckliga såsen. Jag kände nästan hur min topp stramade bara jag tänkte på det. Jag fortsatte blunda för att slippa titta på när Emina åt det.
“Paul?” viskade hon och jag öppnade ögonen. Emina höll sitt pitabröd i händerna och tittade menande på mig. Sedan kastade hon en blick över min axel. Jag himlade med ögonen och stönade.
“Är det busskillarna igen?”
“Jag tror det”, väste hon. “De tittar på dig.” Hon rörde väldigt lite på munnen, men jag hörde roade skratt bakom mig och förstod att busskillarna visste att vi pratade om dem.
Jag flammade upp, gav upp mitt försök att verka cool och reste mig upp. De satt vid ett bord med huvudena vända mot oss. När de såg att jag klampade mot dem skrattade de först men sedan verkade de krypa ihop när de fick syn på mitt ansiktsuttryck.
“Vad fan är det ni vill?” väste jag när jag kom fram till dem. Jag spände blicken i den av dem som tagit tag i min axel på bussen och till mitt stora förtret log han, till skillnad från de andra.
“Vadå?” frågade han nonchalant och jag trodde nästan att han skulle lägga upp benen på bordet. Han log överlägset.
“Men ni… ni bara… ni glor ju på mig!” Jag var rädd att jag skulle låta ynklig, men min röst lät stark.
“Tja…” Han verkade leta efter ord och knackade lite med fingrarna på bordet. “Glo kanske inte är… rätt ord.”
“Men det är ju det ni gör!” sa jag och knöt nävarna hårt.
“Vi glor inte”, upprepade han och skakade på huvudet. “Vi… betraktar dig. Du är fin.”
Hans plötsliga kommentar om mitt utseende fick mig att tappa fattningen. Så de hade gått runt och glott på mig hela dagen för att jag var fin? Sure. Fast... trots att jag var väldigt irriterad kunde jag inte låta bli att känna en värme sprida sig i bröstet på mig. Tre killar tyckte att jag var fin.
“Okej…” sa jag tveksamt och rynkade på ögonbrynen innan jag kom att tänka på min flagnande foundation. “Men varför säger ni inte bara det då?”
“Jag tänkte faktiskt säga det”, sa han och de skrattade. “Men du avvisade mig. Rätt så hårt.”
Jag kom att tänka på hur jag fräste mordiskt till dem på bussen och rodnade djupt.
“Okej, då slutar ni med det då”, sa jag och skulle precis vända mig om då en av dem tog tag i min hand. Jag fick en reflex att slå honom i ansiktet, men jag lät som tur bli.
“Hur får vi tag på dig?”
Jag tittade på killen. Jag hade inte hört hans nasala röst innan. Han var blond och hans hår var uppsatt i en tofs mitt på huvudet. Jag hatade den frisyren, men Emina tyckte att folk såg ut som enhörningar i den. Han hade stora akneproblem vilket fick mig att tänka på min egen ojämna hy.
“Varför skulle ni vilja få tag i mig?” fräste jag och slog bort hans hand.
“Ifall du skulle vilja komma och hälsa på någon gång?” sa den första killen. “Ta med dig din väninna” - han kastade en road blick på Emina som antagligen såg väldigt nyfiken ut - “och kom hem till Koffe på lördag. Vi kan titta på skräckfilm.”
Jag rynkade på ögonbrynen. Jag var smått förbryllad över dessa killar. Hur kunde de vara så rättframma och spontana? Vad ville de mig? Samtidigt talade en röst i mitt huvud. Passa på att ha lite kul, du kan inte sitta hemma och sura hela ditt unga liv och bli gammal och rynkig. Rösten var besynnerligt lik mammas. Och jag gav upp min fräcka fasad.
“Visst”, suckade jag. “Ge mig en penna så skriver jag upp mitt mobilnummer någonstans.”
Alla killar skrattade mot mig och jag bytte nummer med den pratsamma killen, Anders. Hans vilda uppsyn var orimligt fylld av glädje över att vi skulle träffas.
Till sist kunde inte Emina hålla sig längre, så hon kom bort till oss och började prata på med dem. Hon fick alla att skratta högt flera gånger. Tydligen hette de Anders, Kristoffer och Emil.
När lunchen var slut var Emina upphetsad över allt. Hon hade hunnit planera nästan hela kvällen under den korta stund hon pratat med dem. Vi skulle se Silent Hill, käka Estrellas micropopcorn med smörsmak och ha alla lampor i lägenheten släckta. Emina var sådan; hennes kreativitet och framåtriktade sinne fick henne att planera allt i förväg.
Samtidigt som jag var helt förvirrad över dessa nya kontakter kände jag mig också på något märkligt sätt upprymd. Vad det berodde på var jag inte säker - om de var Eminas upphetsade babbel, att få se Silent Hill eller faktiskt att leva upp lite på riktigt till mammas låga förväntningar.
Fast innerst inne visste jag vad det var. Jag skulle inte glömma hans leende i första taget.
--------------------------------------------------------------------------------------
Ooooooh! Vad ska hända nu då? Filosofera fritt
Och som sagt blir jag jätteglad när ni skriver att ni gillar det, men jag skulle bli ännu gladare om ni skrev vad som var bra så att jag kan förbättra saker och ting! Var inte rädda att ge konstruktiv kritik heller! ♥

Jättebra!! ♥ Jag blev nästan nervös när jag läste... Längtar verkligen till nästa kapitel! Jag börjar fundera på om killarna är "goda" eller "onda".. Okej. Jag ska inte skriva ALLT jag funderar på! Somsagt, jättebra kapitel! (Det var inget som jag tänkte på som kunde förbättras..)

jo, skriv visst allt du funderar på! det är jätteintressant!

Jättebra kapitel!!!

Det var superbra skrivit!!!!♥♥

''Högre makter ville mig illa idag''- älskade det!!!! XD

haha, kul att du gillade det just, kände mig lite fånig som skrev det formulerat just på det sättet XD

Haha, det var en kul formulering, jag gillade den ( och resten av kapitlet förstås)

♥

Öhhhhhh...
Den var TARTYAWAZHANG! Du måste tagga mig om du gör fler FF!