Feminism för feminister

_{Skrivet av Borttagen:}


Fel och fel. Ingen kan tvinga hen att inte skaffa det, men hen får ju kanske också vara beredd på kritik. Och jag äger själv approprierande saker - drömfångare och haremsbyxor (hatar det namnet, men vad kallas det annars?) De senare älskar jag verkligen. Skulle jag skaffa ett nytt par? Maybe not. Skulle troligen satsa på några med liknande funktion och utseende. Men jag behåller de saker jag har, och får väl därigenom vara beredd på kritik.

_{Skrivet av Fellrendión:}
Kulturell appropriering är både ja och nej. Dreads och olika frisyrer som man kan uppnå oavsett var man kommer ifrån skulle vem som helst kunna komma på. Grejen med att raka en "slit" i ögonbrynet var tydligen appropriering av någon kultur, men saker som de här skulle vemsomhelst kunna uppfinna själv och sen tänka "oj det finns andra som gjort det före mig". Kultur är konst och konst kan ha skapas närsomhelst. Imitation är ett sätt att visa att uppskattning. Vare sig någon klär sig i någonting för enkelheten att det är fint eller för att det är något djupare symboliskt är det generellt en positiv mening. Jag känner att jag inte riktigt gillar tanken på att alla ska hålla sig för sig själva. Det regnar in i cosplaycommunityt nu. "Man får inte cosplaya någon av en annan hudfärg för den karaktären tillhör inte dig och du har många andra alternativ" - nu talar jag inte om blackface som är en annan debatt utan bara om någon skulle ha karaktärens frisyr och kläder. Man får inte vara sin favoritkaraktär för att den... inte liknar en?! Var går gränsen? Får långa inte vara korta? Får tjocka inte vara smala karaktärer? Kön? Jag har legit hört att transpersoner approprierar könet man identifierar sig som (ifall man är binär; transkvinna = approprierar kvinnokönet). Jag säger bara att det hänger ihop. Det är lite känsligt ämne nu när det kommer in på religiösa symboler och liknande, men saker kommer alltid ha olika betydelser från person till person. För vissa är korset väldigt heligt och ska respekteras men för andra har det varit lite av en modetrend. Därför känner jag mig lite olustig när jag försöker köra på gothstilen (mer inspirerat) ofta , och jag har ganska lite accessoarer och äger inget kors än men då jag inte är kristen/relaterar till symbolen känner jag inte rätt för den symbolen. Däremot skulle jag nog kunna köpa in ett ankh, vars symbol har lite olika betydelser men jag kan relatera till att den skulle stå för androgynitet så den skulle passa mig bättre (ankh är också en vanlig gothsymbol). Kulturer utvecklas och jag känner att det är skevt att förbjuda det. Det känns skevt att för att jag tycker att något är jättevackert är det fel för att det betyder mer för någon annan. Jag ser många som klagar på t.ex när Katy Perry gjorde sitt östasiat-inspirerade performance för att hon mixade och hade sin kimono-ish dräkt fel men många asiater känner sig hedrade av att hon inspirerades av dem. I Japan är det också vanligt med att turister får testa kimonos men i USA blir andra offended åt dem? Jag känner att det är bättre att vi lär oss av varandra än separerar. Jag tycker också att det är skevt att jag inte skulle få ha en drömfångare (jag gjorde min egen förresten) för att det är appropering men tänk om jag tror på betydelsen då? Och om man nu tror på en "sluten religion", ska man då bli förbjuden av att tro på den för att man är vit cisman och hetero och absolut inte kan förstå den? Tänk om man tror på en religion och är så inne i att de som tror på den religionen kommer till den versionen av himlen och de som inte gör det kommer till helvetet, då är det ju skevt att "döma den till helvetet" beroende på hur den är född. När är det offensive sen? Många från olika kulturer vill dela den, få den att bli ihågkommen och leva vidare men sen finns de den som vill ha den för sig själv och tycker att det är ett jättestort problem. Ingen kultur är homogenisk. Sen att säga att vita får inte ha dreads för att svarta blir dömda och vita får uppskattning av media, känns som att de skyller på fel personer. Det är media som är stört och inte privatpersoner som vill imitera en frisyr de sett någon ha och blivit inspirerad. Tänk att vilja något så mycket men man kan aldrig få det baserat på hur man är född. Jag kan relatera till den känslan. Vissa feminister tycker att vi transpersoner approprierar så där drogs gränsen för mig. Jag har problem med kulturell appropriering och appropriering i sig. Fast vad vet jag? Jag är bara en white girl och (icke)cisperson.

_{Skrivet av Fellrendión:}
emma_grangergood Grejen är att de flesta som "approprierar"/klär sig i/sminkar sig/har saker från olika kulturer gör det för att de tycker om det på ett eller annat sätt. Att säga att all appropriering är dålig för att en minoritet gör det av syftet att håna, tycker jag är fel. Jag hör nästan aldrig om någon som tar credit för någon annan kultur. De flesta är väldigt stolta att säga "jag blev inspirerad av *insert kultur/land*".

Basically:
"Kulturell appropriering är ett svenskt nyord. Ordet syftar till att en person som tillhör en kultur av hög status anammar någonting från en kultur av lägre status. Ordet myntades ur utgångspunkten att detta är någonting dåligt."
- Wikipedia

_{Skrivet av Borttagen:}
[...]det känns ju ändå som ett minimalt problem att som vit inte "få" ha en viss symbol eller stil, jämfört med de rasifierade som blir diskriminerade för den. Det blir ett väldigt tunt resonemang om vi säger att "det är fint att låna" eftersom väldigt mycket av det vi "lånat" förlöjligats och/eller tappat sin betydelse, även när det inte varit avsikten.

_{Skrivet av Borttagen:}
Fellrendión, det känns ju ändå som ett minimalt problem att som vit inte "få" ha en viss symbol eller stil, jämfört med de rasifierade som blir diskriminerade för den. Det blir ett väldigt tunt resonemang om vi säger att "det är fint att låna" eftersom väldigt mycket av det vi "lånat" förlöjligats och/eller tappat sin betydelse, även när det inte varit avsikten.

Många kanske kände sig hedrade av Katy Perrys nummer, men det var också många som inte gjorde det, särskilt eftersom framförandet underströk stereotyper om den undergivna, japanska kvinnan. Vem lärde sig något om Japan då, mer än vår redan existerande västerländska bild av landet? Skada kan åsamkas utan att det låg illvilja bakom.

Jag minns när min kompis skulle på ett bröllop i Japan, när hennes bror skulle gifta sig med en japansk kvinna. De var då iklädda kimonos. Enligt min mening är det ändå en väldig skillnad på att verkligen i sanning ta del av en kultur på det sättet, än att göra en blek västerländsk kopia som inte på något sätt gynnar kulturen.

Jag talar ju från ett privilegierat perspektiv i och med att jag har råd att inte bry mig. I princip kan jag appropriera och göra vad jag vill. Rasifierade kanske upprörs av det, men jag som vit sitter ändå på den privilegierade positionen att kunna göra det och då det värsta som kan hända är att rasifierade blir arga på mig. Med den positionen känns det som att det minsta jag kan göra är att åtminstone lyssna på vad de rasifierade som tar illa upp har att säga.

När vi talar om mäns strukturella makt så brukar vi vanligen inte nöja oss med att män inte aktivt förtrycker genom handlingar, utan brukar föredra att de också lämnar plats eller aktivt motarbetar den maktposition de besitter. Jämför detta med ditt exempel om dreads - vita utnyttjar trots allt ett privilegium, även om det främsta problemet där givetvis är de som aktivt diskriminerar svarta. Därför tycker inte jag att det räcker med att vi inte menar något illa när vi "lånar" från kulturer - om det skadar rasifierade bör väl vi som vita också ta avstånd från det?

Vad gäller att transpersoner skulle appropriera så är det bara TERF-bullshit och jag tänker inte ens lägga någon vikt vid det, eftersom transpersoner inte på något sätt har något att vinna på att "appropriera det motsatta könet".