Hunters of death (Varsegoda och skriv era mallar)

Kapitel 3!


Silvers POV
Kapitel 3

Byggnaden är mörk, bara de små stearinljusen som sitter på väggarna lyser upp korridoren.
“Visst är det läskigt” Jack´s röst ekar i korridoren.
“Inte lika läskig som….” min röst dör innan jag hinner säga namnet jag tänkt att säga.
“Du har inte träffat alla här. Vissa av de är mycket läskigare än han” svarar Jack och jag vänder mig om. Jack står där och hans isande blick söker sig till mina ögon. Bakom honom står en annan kille, med vitt hår, blåa ögon och väldigt markerad haka.
“Du har inte träffat Alex än Silver” ler Jack och jag försöker att inte få panik. “Eller, jo förresten, det har du ju redan!” Han brister ut i skratt och Alex ler bakom honom.

Jag tar min väska och börjar springa, springa någonstans, jag vet inte var, jag vet inte när, jag vet bara att jag måste bort ifrån de. På avstånd hör jag hur de skrattar.

“VÄLKOMNA TILL ETT NYTT LÄSÅR!” avslutar rektorn sitt tal och alla jublar. Maten dyker upp på bordet och alla hugger in, jag med lite mera försiktighet som vanligt. Jack kommer och sätter sig bredvid mig.
“Är du fortfarande rädd att jag har förgiftat maten Silver?” väser han mellan tänderna
“Det är såhär nära att jag slår till dig nu Jack” säger jag och visar mellan tummen och pekfingret.
“Jaja, ta det chill. Det var ju bara… Två tre gånger väl?” Jag reser mig sakta upp och Jack vänder sig om och går ut ur matsalen. Det klokaste hade varit att bara låta honom gå, men jag går efter honom ut i korridoren. Där är han alldeles försvunnen innan jag ser honom. Han kliver fram från en pelare och skickar iväg några boxnings slag i luften. Plötsligt märker jag att jag är lurad. Alex kommer fram bakom mig och Jack tar några steg fram när Alex griper tag om mina armar och håller de där. Jack slår mig i magen, slår mig i ansiktet så att jag börjar blöda, han slår mig tills jag inte vill finnas längre, han slår mig tills jag inte kan stå på mina egna ben.

Alex släpper mig när de hör steg på avstånd och de springer bort i korridoren medan jag sjunker ner på marken. Med mitt blodiga ansikte vänt mot golvet orkar jag inte ens titta vem det är som lyfter upp mig och bär mig till min säng.

Jag vaknar och försöker försiktigt röra på mig. Mina ben och armar gör ont, men jag klarar av att sätta mig upp på sängen och titta mig runt i rummet.

Jag sitter i undersängen av en våningssäng och mitt över rummet står en till. I mitten av rummet, mellan de två sängarna står ännu en till säng och vid fotändan av våra sängar står 2 våningssängar till. Jag räknar tyst för mig själv. 10 sängar sammanlagt får det plats i detta rummet, men bara jag är här. På en bänk i slutet av rummet ligger det ett brev.

“Kära Silver

Här är ditt schema.

Innehåll dig på mitt kontor när du har blivit bättre,

MVH Rektorn”

Jag slår sakta ihop kuvertet och går tillbaka till min säng och tar på mig kläderna som har legat vid mina fötter. Efter det stiger jag ut genom den bruna dörren.

AWESOME!!!!!!
Jag gillar inte Jack och Alex duMm människor som slår folk bara så där...

Tack Allyson!

Kapitel 4
Silvers POV
I koridoren möter jag Charlie och hon tittar konstigt på mig med hennes enda blåa öga. Jag ger henne en konstig blick innan jag fortsätter att gå i den mörka korridoren som leder till rektorns kontor. Jag fingrar lite diskret på min trollstav som jag har i fickan, under min fula begangnade skoluniform och tar vänster vid matsalen och följer pilarna till rektorns kontor. Alla korridorer är tysta och dörrarna är stängda, jag antar att alla har lektion nu.

Väl framme vid dörren hinner jag inte ens knacka innan dörren glider upp och jag står där ute en stund innan jag tar ett osäkert steg in. Rektorns kontor är stort och uppöyst av både stearin ljus och lampor som hänger i taket. Väggarna är kala och i mitten står det ett stort skrivbord med en stol som skulle varit väldigt rolig att snurra på.

Ryggstödet är vänt mot mig och jag harklar mig så att rektorn vet att jag är här. Stolen vänder sakta sig om och han stirrar på mig med ett par orange ögon som gräver sig djupt in i mig. Hans klädnad är svart, svart som natten och i hans knä sitter hans hund, en brun mops som stirrar på mig. Hans ansikte är förvridet och hans ögon sitter olika högt upp på hans skalle.

Jag tittade inte så mycket på rektorn igår, men jag är ganska säker på att han inte såg ut såhär då.
“Silver” ekar hans mörka stämma. “Trevligt att du ville komma” nickar han. Jag står som fastfrusen på det kalla golvet.
“Jag ville bara säga att du är välkommen till ett möte med en klubb i källaren imorgon” hans röst skaver inom mig. “men, berätta det inte för någon, okej!” jag nickar sakta.
“Så. gå nu” ekar han och jag springer ut därifrån.

AWESOME!!!!

Tack!!

Jättebra

SUPER!!!!!!!!!!!!!!!