Let shadows die, so i can feel alive [SV]

SOMEONE
GE DIG NOBELPRISET I LITTERATUR NOW

Håller absolut med

Samma här!!

Du förtjänar nobelpriset tusen gånger!!

Men hallå hur amazing är inte ni alla ♥
Hemskt ledsen för det lilla uppehållet men jag råkade ut för influensa och idag lyckades jag äntligen förflytta mig från sängen till datorn! Ni anar inte vad varm jag blir i hjärtat! Ska sätta mig och fila på nästa del nu, puss på er mugglisar ♥

Krya på dig ♥

parkinson123 Grya på dig och hoppas du blir bättre inom kort ♥

DU LEVER :'D

Den var super bra

KAPITEL 5 "Destination Hogsmeade" [Violet]

Det var inte förrän två och en halv timma senare som Draco marscherade in i vagnen med trötta ögon och med en tjattrande Pansy i släptåg.
"Pansy!" En av hennes väldigt irriterande vänner hade gormat högt så fort de kom in och många i vagnen hoppade högt åt den gälla flickrösten.
Hon strök Draco över armen och skyndade sig sedan längre bak bland Slytherineleverna. Daph stirrade fientligt efter henne.
"Hur var mötet Draco? Var prefekt rollen upp till förväntan?" Frågade Blaise högt och flinade med en finurlig min som tydde till att han redan visste svaret på sin egen fråga.
"Crabbe! Goyle! Kom hit!" Draco struntade fullständigt i Blaise fråga då han vinkade till sig sina kumpaner som gladeligen och lättat rultade fram till dörren.
Violet förstod med ens att hennes bror hade något i kikaren och var snabb med att harkla sig.
"Vart ska ni någonstans?" Haspade hon ur sig medan hon rastlöst klapprade med naglarna mot det lackade träbordet framför sig.
Det vanliga svaret på den frågan brukade vara 'det ska du ta och skita i' eller bara tystnad, men nu spred sig ett elakt smil över Dracos ansikte.
"Aaah! Du vet, jag ska bara gå och ge Potter en liten förvarning om alla straffkommenderingar jag kommer tilldela honom i år." Svarade han med släpig ton och försvann sedan ut i korridoren igen.
Theo frustade ut ett hånfullt skratt och skakade på huvudet.
"Jag förstår inte hur han orkar..." Suckade Violet med en misstrogen min fäst ut genom fönstret.
"Det kanske lönar sig om han följer Potter tätt i hälarna som en hund, så vi för en gångs skull kan fullända våra studier..." sa Blaise med en menande blick.
"Ja alltså, tänk hur vissa elevers arbetsintervjuer kommer se ut? När de blir förfrågade om varför de inte har skrivit ett flertal avgörande prov från andra årskursen... och de måste förklara att det beror på att en 12 åring dräpte en jätteorm på skolan och att rektorn lät alla elever skippa proven för att fira istället." Flinade Theo och Violet kunde inte hålla sig från att skratta ut högt.
Utanför susade stora gula fält förbi och solen som lyste klart när de lämnade stationen var långt borta ur sikte på den nu mörkgråa himlen.
"Varm mat från vagnen!" Godishäxan som hon kallades hade rullat in i deras vagn och Andy sträckte sig och gäspade med ett högt läte.
"Äntligen." Gnydde Daph och strök sig över magen med ett besvärat ansiktsuttryck. Violets mage hade kurrat i nästan en timma så enligt henne var det på tiden, detta var verkligen långsam service. Hon och Theo köpte varsin toast medan de andra runt bordet valde rostbiffspaj och de åt glupskt medan de samtalade vidare om sommarlovet som varit.
Vädret förblev ostadigt medan de färdades längre och längre norrut.
När mörkret föll och lamporna tändes i vagnarna skakades Violet ur drömmarnas värld av Daph.
"Violet hörde du vad jag sa?" Hon kollade blankt på sin vän utan att säga ett ord.
"Vi borde byta om vi är snart framme." Upprepade hon sig och slängde sitt mörka hår över axeln.
Violet tvingade sig själv ur sin trans och nickade varefter hon borrade sin armbåge lekfullt mot sovande Andys revben. Han skuttade till och stängde hastigt munnen som han haft öppen. Blaise och Theo sov fortfarande tungt och hon insåg att de skulle behöva väcka dem med snarast.
"Vi ska byta om, vi är nog framme snart." Påpekade hon med ett flin när Andy vimmelkantigt reste sig upp.
De drog fram sina uniformer från handbagaget och Violet lät sin glida ned över huvudet och kroppen varefter hon borstade den slät och rättade till huvan baktill efter bästa förmåga. Hon rotade fram sitt Slytherinemblem och fäste på bröstet som en markerande utsmyckning. Andy hade näst intill somnat stående och Violet fick putta till honom återigen för att påminna honom om att det var dags för ombyte. Det var alldeles för mörkt ute för att kunna se skolan på håll då varken månen eller en enda stjärna syntes till på den mörka himlen men det dröjde inte förrän tågets bromsar började arbeta flitigt och ganska högljutt vilket meddelade alla ombord om att de var framme på stationen i Hogsmeade.

{Hej alla, denna del blev kort och odetaljerad plus inte helt upp till min egen förväntan då jag fortfarande är helt luddig i huvudet efter sjukdomen! Kommer säkert pilla på den och uppdatera den längre fram, men det är inget som är obligatoriskt att läsa om då det inte har något med kommande delar att göra, kram ♥}