Kiss me [LE/JP] [SV]

Varför är denna så gullig? Jag orkar inte.

Vad menar du?

Same here

Att James och Lily har en så fin och söt relation och att Marodörerna + Tjejerna är goals. Och egentligen orkar jag, såklart, men säger så ibland när jag känner att det är för bra typ haha

Jaja!!
Det är bara jag som är lite trög xD

Wow! Vilken bra FF!

Perfekt mer eller mindre!

Jag fick för mig någonstans inemellan att John skulle ha druckit kärlekselixir och att det var därför som Lionel verkade vara en sån spydig person! Jag förstår verkligen inte hur du får in så mycket konversation i texten, det är en av mina största svagheter... Sen att allting är så klockrent insatt. Jag kom att tänka på det någonstans i första kapitlet att just det... De använder ju sig av merlin och dylikt när de svär och blev alldeles till mig när jag insåg att du inte hade glömt detta.

Abigail verkar vara insatt lite som ett hatobjekt för dem allihop, men det är helt okej även om man själv inte tänker på det. Bra matchning för Peter iallafall... Apropå Peter så är det väldigt svårt att skriva om en karaktär man redan vet hur den kommer vara i framtiden. - Men jag tycker att du har lyckats fånga hans personlighet ändå! Lite modigare tycker jag allt att han ska vara.

Älskar alla varma, roliga inslag som du lyckas få att passa in så himla bra, typ att Mary och Hailey spionerade på Lily och Johns date med tidningar och pälsrockar... Du har lockat många skratt bara på några kapitel!

Du är så bra och du gör mig så glad. ♥

Åh, Therese!!! =) Det gör mig jätteglad att höra!!! Jaa, Peter har varit en stor utmaning att skriva (så jag är glad att du lade märke till det), och jag har verkligen försökt att få honom att vara en del av marodörgänget. De ska ju inte ha någon aning om att han är förrädaren! Men det är jobbigt när man hatar honom, haha x)

♥ ♥

8


September led mot sitt slut och Oktober välkomnade dem med den första frosten. Det var den hittills kallaste hösten under deras sex år på Hogwarts och de undrade vad vintern skulle ha att komma med.
Lily och John hade gått ut i en månad. James såg dem ofta sitta i uppehållsrummet tillsammans, eller kyssas i stora salen, eller i korridorerna, eller i biblioteket, eller-
"James, du ser dem överallt, vi fattar." Sade Remus när James ännu en gång ville redogöra om sin skoldag som bara hade inneburit var någonstans han hade sett John och Lily tillsammans.
"Lily Davis." Sade James och försökte föreställa sig slagmannens efternamn.
"Det låter ju bättre än Lily Potter." Sade Sirius spydigt och duckade för en sko som James just siktat mot honom.
"Jag försöker bara hinna vänja mig." Sade James.
"Hinna vänja dig? James, vi är sjutton. Lily har nog inga planer att gifta sig på ett bra tag, och chansen att hon gifter sig med Davis är faktiskt inte jättestor." Sade Remus realistiskt och såg upp från sin bok. Han satt tillbakalutad mot en hög kuddar som han hade staplat bakom sig i sin säng.
"Men hur känns det med allt detta?" Frågade Sirius försiktigt.
"Jag unnar henne verkligen en kille som John. Och det verkar som att han får henne att må bra." Sade James. "Det märktes ju på henne förra året att hon var ganska nedstämd efter allt det där med Snape, så jag är bara glad att se ett leende på hennes läppar."
"Du älskar henne." Suckade Sirius poetiskt för sig själv. Remus slog ihop sin bok och lade den på nattduksbordet. Han kavlade sedan upp sina ärmar på skjortan och satte sig i skräddarställning.
"Jag önskar bara han kunde låta bli att stoppa tungan i halsen på henne överallt." Sade James och gjorde en grimas. "Ingen borde behöva se det."
"Tagghorn, kom här, så kör vi ett parti schack." Sade Remus i ett försök att få James på andra tankar.
"Okej, om jag vinner så får du städa toaletten den här veckan."
"Kör till."
James hade till Remus lycka förlorat schackpartiet, så han hade fått den stora äran att städa toaletten i deras badrum. Marodörerna hade sedan gemensamt gått ner till uppehållsrummet och blev glada när de såg Lily, Haylie och Mary som satt vid den öppna spisen.
Lily hade satt upp sitt röda hår i en lös knut, med luggen bakom öronen, och satt i soffan och läste ur en tjock bok. Hon såg otroligt vacker ut i lågornas sken.
"Får det plats med tre till?"
"Träng er bara på." Sade Mary och gjorde en inbjudande gest mot de lediga platserna. Sirius lyfte upp Haylie utan förvarning ur soffan och satte sig på hennes plats.
"Sirius!"
"Ta det lugnt, Hay. Du får plats här." Sade han och klappade sig själv på låret.
"Tror inte det, va." Svarade hon kaxigt och satte sig istället bredvid Remus och lämnade Sirius lite snopen bredvid Mary. James hade medvetet satt sig i en av fåtöljerna närmre Lily. Lily vek ett av hörnen på sin bok och slog ihop den.
"Larry Crocker, och hemligheternas hammare." Läste James från framsidan.
"Jag läser den för Snigelhorns skull."
"Jag har inte sagt något." Sade James, men hans leende såg ganska dömande ut.
"Den är faktiskt bättre än vad den låter." Sade Lily i försvar. "Det är en serie på sju böcker. Det här är andra boken i serien. Skolan bibliotek hade inte den första boken, men Snigelhorn sa att det gick bra att börja från andra boke- James, jag ser att du skrattar. Jag tror faktiskt att du om någon skulle gilla den."
"Jiddrar du om den där boken igen?" Frågade Haylie.
"Vilken bok?" Sirius såg förvirrat omkring sig.
"Jag läser den för Snigelhorns skull." Sade Lily stött.
"Vad är det för någon bok du läser?" Frågade Remus intresserat och böjde sig fram för att få en bättre titt på framsidan som låg i Lilys knä. Hon räckte honom boken.
"Baby Rowling." Sade Remus uppmärksamt. "Författare, ynk som lever i Skottland. Har skrivit riktigt många bra böcker."
"Har du hört vad böckerna heter?" Frågade Haylie som vägrade tro att Baby Bowling var en duktig författare. Sirius ryckte boken ur Remus hand. Han slog sedan upp sista sidan där de vanligtvis brukade inkludera titlarna på författerns andra verk. Han harklade sig och läste sedan högt.
"Larry Crocker och hur man spisar sten. Larry Crocker och hemligheternas hammare. Larry Crocker och sången från Maskarna. Larry Crocker och den hamrande jägaren. Larry Crocker och penisordern. Larry Crocker och kallblodshingsten. Larry Crocker och jämnlikheterna." Sirius hade knappt hunnit läsa upp alla sju böcker förrän alla, utom Lily, brast ut i ett hysteriskt skratt. Mary skrattade så att hon grät där hon satt emellan Lily, som kämpade emot skrattet, och Sirius som låg dubbelvikt och utropade: "Bra litteratur!" och skrattade sedan ännu högre.
"Äsch, ge mig den." Sade Lily och ryckte tillbaka sitt lånade exemplar och försökte dölja skrattet som syntes i hela ansiktet.
"Du har rätt, jag tror nog jag skulle kunna uppskatta den där bokserien." Flinade James och fick en, inte allt för oväntad, smäll på armen följt av ett långfinger. James plutade med läpparna åt henne retsamt.
När skrattsalvorna hade lagt sig började de prata om det de allt för ofta pratade om i dessa tider; livet efter Hogwarts.
"Jag kan kopiera upp Yrkesguiden till er." Sade Haylie och tog upp ett exemplar ur sin väska och visade för Sirius. "Jag vet inte vad jag hade gjort utan den."
"Så vad tänker du bli?" Frågade James intresserat.
"Jag har ingen aning."
"Är det någon som vet egentligen?" Frågade Mary och såg sig om på sina vänner. En känsla av ångest verkade väckas inuti dem. Ingen sade någonting. Det var som om ingen av dem ville öppna munnen förrän de kommit på svaret.
"Jag har i alla fall min reservplan." Sade Lily till slut när tystnaden mellan dem hade blivit outhärdlig. "Potters fasters hippogriffarm."

Efter lektionen i försvar mot svartkonster dagen därpå, skulle Lily och John plugga tillsammans. Ingen av dem hade fortfarande klarat uppgiften i förvandlingskonsten, trots att de redan borde ha gjort det vid det här laget. Som tur var de inte de enda. Efter en månad hade bara James, Sirius, Haylie och Snape klarat det i klassen.
"Åh, jag förstår inte varför det ska vara så svårt." Stönade Lily och lade huvudet på bordet med en av sina böcker som stöd. John strök henne lätt över ryggen.
"Vet du, jag tror vi behöver en paus." Sade han och tog tag i hennes hand.
"En paus?" Frågade Lily misstroget.
"Jaa, en paus." Sade han igen med extra tryck på paus.
"Det får vara en riktigt snabb paus." Sade Lily, men hon log, och följde med honom till skrubben som låg bara i korridoren nedanför.
Så fort de stängde dörren bakom sig tryckte John sina läppar mot Lilys och började genast arbeta på Lilys skjorta. John hade verkligen varit över Lilys förväntningar när det kom till sex. Han kändes erfaren, var en tekniskt bra kyssare och var väldigt lyhörd. Det var inte som med Lilys sommarromans Colin som visade sig bara bry sig om sig själv när man lärde känna honom. Det var synd, för han hade varit väldigt snygg, och bäst av allt så fick han Petunia att hålla tyst. Hon kunde varken komma med någon spydig kommentar om att Lily var singel, eller om Colin. Han framstod som vilken normal tonåring som helst, och han hade ingen trollstav.
John kysste Lily över halsen och började sedan fumla med Lilys knäppe på Bh:n. Lily tog bort hans hand, och han slutade genast upp med vad han höll på med.
"John, vi måste plugga."
"Säg bara att du inte vill." Sade han argt.
"Vaddå inte vill? Jag vill visst. Annars hade jag inte varit här! Men tycker du på riktigt att sex är en bra idé just nu?" Frågade hon, och nu kände hon hur hon också blev arg.
"Vet du vad, du borde gå och leta upp Potter." Sade han kyligt. "Han är ju en sån himla bra lärare, till skillnad från jag då, som inte duger. Leta upp vinnaren, och när du har klarat den där jävla uppgiften så kan vi ju fortsätta där av avslutade." Lily stirrade stumt på honom. Den John som hade varit så oigenkännlig för Lily efter matchen mot Gryffindor var tillbaka. Det var som om något elakt vaknade till liv i hans blå ögon, och det fick henne nästan att må illa.
"Jag trodde inte du var svartsjuk på James." Sade hon oförståeligt och försökte hålla sig lugn.
"Jag trodde inte att du var kompis med honom." Sade han. "Men jag hade fel."
"Så jag får inte vara kompis med James? Är det vad detta handlar om? Att jag inte längre hatar James?" Frågade hon och ansträngde sig till sitt yttersta för att inte skrika.
"Alla vet att James är kär i dig." Sade han.
"James är inte kär i mig." Sade Lily irriterat. "James har tyckt om mig i det förflutna, men inte nu längre. Vad kommer det härifrån, John?"
"Låtsas som om du inte förstår." Sade han giftigt. "Jag har-"
"Men jag förstår inte, John! Jag förstår verkligen inte." Sade hon förtvivlat och såg på honom med sina gröna ögon. Han undvek hennes blick som vid det här laget hade fyllts med tårar.
"Jag kan inte förklara det, okej?" Röt han. "Det är bara en känsla jag har, och den har vuxit sig starkare och starkare, och jag kan inte göra mig kvitt den."
"Så vad vill du att jag ska göra?" Frågade Lily. "Det kommer inte hjälpa att vi har sex i en städskrubb."
"Jag tror det är bäst att vi tar en paus." Sade John tyst och knöt om sin slips. Han såg fortfarande inte på henne.
"Okej."
John öppnade dörren ut mot korriodren på glänt, så att ingen skulle se Lily som satt på en nedvänd hink med skjortan uppknäppt, och slank sedan snabbt ut genom springan och stängde dörren igen. Det lilla ljus som smugit sig in när han hade öppnat, försvann igen.
'Det är bara en känsla jag har, och den har vuxit sig starkare och starkare, och jag kan inte göra mig kvitt den', ekade kvar i hennes huvud. Lily hade ju också haft en känsla. Att någonting med James var annorlunda. Något som endast hon verkade märka. Men var det möjligt att John också märkte det?
Lily visste inte hur länge hon satt kvar i skrubben, men efter vad som kändes som en evighet gick hon ut i den bländande korridoren.
"Lily?" Haylie som var på väg till Ravenclaws uppehållsrum hade precis fått syn på henne. Lily visste inte om det var för att hon var hungrig, trött eller om det kanske bara var åsynen av hennes bästa vän, för plötsligt svämmade tårarna över som hon så länge hållit emot. "Men Lils, hur är det med dig?" Haylie kramade om sin bästa vän och klappade henne lugnande över ryggen.
"Jag vet inte." Snyftade hon.
"Vi undrade var du var när bara John dök upp till middagen. Vill du prata om det?"
"Jag vet inte."
"Du vet att jag och Mary alltid finns där för dig." Sade Haylie och kramade om henne ännu hårdare. "Och ibland Abigail också när hon råkar vara i sovsalen." Lily gav ifrån sig ett skratt som lät mer som en grymtning, vilket också fick Haylie att skratta.
"Vi har tagit en paus." Sade Lily.
"Åh, nej, varför?" Utbrast Haylie förfärat.
"Det var jättekonstigt verkligen." Sade Lily och torkade sig ur ögonen med skjortärmen. "Han pratade en massa om James."
"Om James?" Haylie såg snopen ut medan Lily nickade bekräftande.
"Jag blir så arg på honom - för jag tycker så himla mycket om honom. Varför förstör han hela tiden? Det här är precis som efter matchen. Varför kan han inte bara vara James?"
"James?"
"Jag menar John! Varför kan han inte bara vara John?"
"Ge honom lite tid. Gå nu till uppehållsrummet. Klockan är ju jättemycket, Lily. Glöm inte att du är försteprefekt."

När Sirius och James kom ut från omklädningsrummet efter den hårda träningen var det kolsvart utanför. Himlen ovan dem var alldeles stjärnklar och månen var snart full.
"Remus måste ställa in sin patrullering på måndag." Sade Sirius som precis som James hade observerat månen.
"Det är inte första gången han har fått ställa in en patrullering." Sade James.
"Nej, men det är första gången som Lily kanske skulle börja ställa frågor kring det." Sade Sirius. "Jag vet inte hur ni upplever saker och ting, men jag tycker faktiskt vi börjar bli lite tajta med tjejerna."
"Hans mamma är sjuk." Föreslog James.
"Han körde den de första två åren, antingen borde hon ha blivit frisk vid det här laget eller så har hon nog avlidit."
"Okej, då", suckade James, "hans mormor har nu smittats av sjukdomen."
"Inte troligt, men okej," sade Sirius, "om du tror Lily köper det så."
"Nej, det är klart jag inte tror. Hon är smart. Riktigt smart. Jag tycker inte om att ljuga för henne bara."
"Det är tekniskt sätt Remus som ljuger, inte du."
"Ja, jag vet, men jag är ändå med på det. Och jag vet att vi inte är ihop eller något, men vi är kompisar. Och jag... jag-"
"Du bryr dig om henne, jag fattar. Jag menar, någonstans måste väl det ändå finnas ett hopp om att det kommer bli ni?"
"Va? Nej, jag hoppas inte?" Sade James snabbt.
"Visst, okej, Tagghorn. Och jag är mugglarnas premiärminister."
"Så vad ska vi säga till henne då?" Frågade James.
"Vi? Måntand, Taggis, Måntand. Det är han som ska säga det. Det är han som ska patrullera med Lily, inte du. Du däremot ska hjälpa din bästa vän att gå igenom något så smärtsamt som skulle få Regulus kulor att trilla av."
"Du har rätt, Tramptass." Sade James och flinade åt tanken på att Sirius lillebrors kulor skulle trilla av.
Remus och Peter var redan i sovsalen när Sirius och James kom tillbaka från träningen. James klädde av sig sina ytterkläder, och drog sedan T-shirten över huvudet så att han avslöjade sin vältränade överkropp. När han väl satt sig i sängen tog han av sina sockar och slängde ner i kofferten.
"Gick det bra på träningen?" Frågade Peter och slängde en chokladgroda tvärs över rummet till Remus.
"Tack!"
"Det gick bra." Sade Sirius. "Quidditchkaptenen pressade mig till mitt allra yttersta."
"Det gjorde han rätt i." Sade Remus med hela munnen full utav choklad.
"Vad har ni hittat på då?" Frågade Sirius och tog av sin T-shirt, precis som James. Han var minst lika vältränad.
"Peter 'gjorde slut' med Abigail." Grinade Remus och såg på Peter som grimaserade bortifrån sin säng.
"Gjorde slut? Var ni någonsin ihop? Vad har jag missat?" Frågade Sirius.
"Jag vet inte riktigt vad som flög i mig." Sade Peter och lät en aning förtvivlad. "Ni hade vunnit quidditchmatchen, och alla var typ höga på adrenalin, och plötsligt så strulade vi. Och efter det verkade hon tro att vi var tillsammans, och ni vet ju hur Abigail är... Jag har försökt antyda att jag inte är intresserad, undvika henne... och jag har ju inte riktigt vågat gå fram och prata med henne, jag vill ju inte såra hennes känslor. Så idag efter middagen gjorde jag det, och hon blev så arg... Hade inte Måntand varit där hade jag nog varit död." Sirius såg helt paff ut medan Remus inte kunde låta bli att flina från sin säng med sin chokladgroda.
"Det var faktiskt modigt av dig att göra slut med henne." Sade James uppmuntrande.
"Varför är det bara jag som reagerar på att Slingersvans strulade med Abigail?" Frågade Sirius uppskakat.
"Vi visste redan." Sade James försiktigt, som om han var rädd att hans svar skulle såra Sirius. Sirius gick upp ur sängen och började sakta gå bort mot Peter som såg lite orolig ut.
"Hit med den." Sade Sirius och sträckte ut sin hand mot Peter. Peter lade sin hand i hans. "Jag hade tänkt mig lite mer av en high five, men ett handslag går också bra. Så berätta, hur var hon?"
"Otrolig," berättade Peter upprymt, "men konstig. Väldigt konstig."
"Det sägs att det är de konstigaste häxorna som är de bästa." Sade Sirius. "Eller vad säger du, Måntand?"
"Tramptass, påminn mig inte." Sade Remus och pressade sitt huvud mot sin hand.
"Vad var det hon hette igen?" Frågade Sirius och började tänka efter ordentligt.
"Katherine?"
"Det var ju hon som jag dejtade, Slingersvans." Sade Sirius ("'Dejtade'", kunde man höra Remus fnysa). "Nej, jag tror hon började på B..."
"Beth? Brooke? Bailey? Bianca? Bella? Bathilda? B-"
"Josie!" Utbrast Sirius.
"Du är medveten om att hon inte börjar på B, va?" Frågade Peter lite irriterat.
"Okej, jag tror ingen här vill minnas Josie." Sade Remus.
"Ingen kunde ha vetat att hon-"
"var fullständigt galen?" Fyllde Remus i.
"Jag skulle säga att ingen kunde veta att hon samlade på använda näsdukar, men det du sa täcker väl det." Flinade Sirius.