Maffian~Sommar
Forum > Fanfiction > Andra fandoms > Maffian~Sommar
| Användare | Inlägg |
|---|---|
|
Parva Fortemque
Elev 
|
Skrivet av Lilamupp: visst har alla koll på vad de ska göra? Yaaaazz! www.kulturforeningennimbus.com 27 jun, 2016 21:15 |
|
Lilamupp
Elev 
|
Kapitel 1!
“Stäng av helljuset!” Mr Paraply knäppde med ihopknipen mun av helljuset och körde in genom grinden. Väl inne på gården fick han äntligen gå ur bilen och sträcka på sina stela ben. Hela bilresan hade varit en obekväm tyst upplevelse, med några få inslag av ilskna fräsningar från hans fru när han missat vägskyltar eller glömt blinkers i en korsning. Att han såg fram emot två veckor på kampingen var inget han kunde säga, för det var verkligen inte sant. På andra sidan av bilen steg nu Bella, hans fru, ut. Hon var en vacker kvinna och Mr Paraply hade ofta undrat varför hon valt att binda sig med honom, i alla fall hade han gjort det innan det visats sig att hon inte alls varit särskilt bunden vid honom. När Bellas bleka, aningen trötta, ansikte lystes upp av det kalla ljuset från en mobilskärm var Mr Paraply säker på att det var en annan man som pratade med henne. Få andra saker kunde få henne att le på det där sättet, på riktigt. För det leende som nu prydde hennes ansikte var inte ett av de stela ironiska leenden som hon bar på familjemiddagarna och gav Mr Paraply när han kom hem efter långa dagar på jobbet. Han var avundsjuk, trots att han visste att han inte borde vara det. Hon förtjänade det inte. Bella öppnade dörren till baksätet där deras tre gemensamma barn satt. Barn som hade fötts när det fortfarande funnits lite kärlek kvar i det dömda äktenskapet. Men när Bella slagit upp dörren så märkte hon plötsligt att det bara var två barn som satt där. En dyrt inköpt barnstol stod gapande tom. “Missy, var är ditt småsyskon?” frågade Bella det äldsta barnet i bilen, en tonåring flicka med hörlurar. “Vet inte. Gick ut någonstans.” svarade Missy obrytt, lutade sig tillbaka med stängda ögon, bortkopplad från verkligheten igen. Bella suckade och satte händerna i sidorna. “Någon måste gå och leta.” Mr Paraply visste att han i detta fall var någon. När Bella såg Mr Paraply gå in skogen just utanför kampingen vände hon sig om och rättade till jackan. I detta ögonblick hade hon kunnat sitta, i fred, i ett varmt väldoftande badkar med en bok och en kopp te. Istället viftade hon bort mygg och ryste i den kyliga luften på kampingen. “Jag måste gå in och anmäla oss, vill ni följa med eller tänker ni sitta kvar?” Hennes två döttrar Missy och Elsa såg upp på henne. “Jag kan!” Elsa knäppte upp säkerhetsbältet och hoppade smidigt ur bilen. På andra sidan kravlade Missy, Elsas raka motsats, ut och slog nästan huvudet i proceduren. Att de som systrar kunnat bli så olika förundrade Bella ibland. Elsa var nio år, liten och blond, med samma blåa ögon som sin mamma. Missy var däremot lång och gänglig. Vad hennes naturliga hårfärg var visste Bella knappt, men nu var hennes hår i alla fall en gäll blå ton. Fruktansvärd, enligt Bella. Barnens personlighet var också väldigt olika, Elsa var ständigt munter och var ivrig att prestera medans Missy främst verkade vilja avskärma sig så mycket som möjligt. Men hon var trots allt en tonåring, så det var helt normalt att hon var sådan. Det var det mantra som Bella upprepat för sig själv många gånger för att påminna sig själv om att hon inte var en dålig förälder. Tvärt om. Hon hade gett upp mycket för sina barn, även om de kanske inte visste det. Stjärnorna sken över deras huvuden och Bella kom på sig själv med att njuta av den totala tystnaden. Omedelbart började barnen tjafsa högljutt bakom henne. Simon stövlade ensam fram igenom skogen, myrens sunkmark grep tag i hans fötter och gjorde varje steg tungt. Men han fortsatte, för han var helt säker på vad han hört. Han hade hört ett barn skrika. Skriket hade tystnat nu, och det skrämde honom otroligt mycket. Även ute i skogen kunde han höra klagandet från de fåglar som höll till vid vattnet. Hela den här situationen påminde honom om den där dagen för så många år sedan. Nästan tjugo år sedan nu. Han hade just börjat sommarjobba på kampingen när ett barn gått vilse i skogen. De hade hittat henne, men det var efter nästan en månad. Barnet hade trillat ner i en gammal fångstgrop och inte kommit upp. Simon hade blivit tvungen att berätta för mamman. Nu användes den lilla flickan som varnande exempel, alla traktens ungar kände till historien. Plötsligt uppfattade Simon skrik igen, den här gången närmare. Mycket riktigt satt ett barn på marken, inte långt bort. Simon böjde sig ner och plockade upp barnet som vred sig för att komma loss. “Lugna dig!” grymtade Simon och försökte väja undan barnets fäktande armar och ben. Tillslut blev barnet trött på att kämpa och slappnade av lite. Simon startade gå igen, men efter bara några meter snubblade han till på ett långt föremål som låg på marken. Ett ben. Ett mänskligt, jeansklätt ben som hörde till en vuxen man. Mannens ögon var slutna och ansiktet var svullet bortom igenkännlighet. Simon böjde sig ner och stack handen under mannens krage för att känna på pulsen, som var helt borta. Det kändes som om Simons egna hjärta skulle stanna. En hjärtattack kändes ännu närmare när han märkte det mystiska såret på mannens hals. Två små sår, färska och blodigt, nära varandra precis som ett ormbett. Barnet skrek. Det lät som om det skrek “Pappa” men Simon var för omtumlad för att kunna vara säker. Utan att tänka vandrade han mot kampingen med barnet i famnen. “Herregud!” Så fort Bella hann registrera att det var hennes barn som mannen höll i armarna rusade hon fram. “Vem är du? Såg du en man där inne? Lång, runt fyrtio år gammal?” frågorna rann ur henne, men mannen svarade inte. Han lämnade över barnet som krampaktigt höll grep fast vid sin mamma och sedan gick han därifrån. Ägaren och en hop av andra gäster såg förvirrat på från dörröppningen. Simon kunde inte, han kunde inte berätta för kvinnan vad han hade sett, kunde inte säga att hennes man just nu låg död i skogen. Biten av en orm? Det var det såret tydde på, men det fanns ju inte några farliga ormar här? Han sjönk ihop emot ett träd med huvudet i händerna. Fåglarna klagade fortfarande, kanske sörjde de den splittrade familjen. Bilden av den döda mannen var etsad i hans minne och han märkte inte figuren som spanade på honom ifrån skogskanten. Han var så inne i sina tankar att han inte hörde de mjuka stegen. Men han kände smärtan och försökte klamra sig fast vid livet när hans synfält sakta blev vitt. Han kände två snabba nålstick och det varma blodet som rann nerför halsen. Andningen blev tungare och tungare. Han såg hur någon rusade in i skogen just innan allt blev ljust. Men han skrek inte. De som är döda för er som inte orkade läsa allt: Spoiler: Tryck här för att visa! 28 jun, 2016 19:35
Detta inlägg ändrades senast 2016-06-28 kl. 19:48
|
Borttagen
|
Ooh, wait. Missade jag en natt? Noooooooo.
Aja, jag lever i alla fall. Även om jag nog kommer att bli traumad för livet ... x) 28 jun, 2016 19:45 |
|
Holytail
Elev 
|
*FLÄÄÄÄÄMT* Det måste ha varit Bella! Hon var ju olyckligt gift och såg ingen utväg, för en skilsmässa hade dragit för mycket skvaller hos hennes vänner!
28 jun, 2016 19:46 |
|
Lilamupp
Elev
|
Skrivet av Borttagen: Ooh, wait. Missade jag en natt? Noooooooo. Aja, jag lever i alla fall. Även om jag nog kommer att bli traumad för livet ... x) Haha aa det kommer du >:3 28 jun, 2016 19:49 |
|
Borttagen
|
Skrivet av Lilamupp: Skrivet av Borttagen: Ooh, wait. Missade jag en natt? Noooooooo. Aja, jag lever i alla fall. Även om jag nog kommer att bli traumad för livet ... x) Haha aa det kommer du >:3 >x( Men missade jag just en natt?! 28 jun, 2016 19:51 |
|
Holytail
Elev
|
Skrivet av Borttagen: Skrivet av Lilamupp: Skrivet av Borttagen: Ooh, wait. Missade jag en natt? Noooooooo. Aja, jag lever i alla fall. Även om jag nog kommer att bli traumad för livet ... x) Haha aa det kommer du >:3 Var inte du typ bebisen? xD >x( Men missade jag just en natt?!
28 jun, 2016 19:52 |
|
Borttagen
|
Skrivet av Holytail: Skrivet av Borttagen: Skrivet av Lilamupp: Skrivet av Borttagen: Ooh, wait. Missade jag en natt? Noooooooo. Aja, jag lever i alla fall. Även om jag nog kommer att bli traumad för livet ... x) Haha aa det kommer du >:3 Var inte du typ bebisen? xD >x( Men missade jag just en natt?! Juuuuupp :3 EDIT: Ska man anklaga? 28 jun, 2016 19:53 |
|
Sköldpaddan Trevor
Elev 
|
Ååh, vad spännande! Kan ha varit det där yngsta barnet som var försvunnet...
28 jun, 2016 19:58 |
|
Lilamupp
Elev
|
Skrivet av Borttagen: Skrivet av Holytail: Skrivet av Borttagen: Skrivet av Lilamupp: Skrivet av Borttagen: Ooh, wait. Missade jag en natt? Noooooooo. Aja, jag lever i alla fall. Även om jag nog kommer att bli traumad för livet ... x) Haha aa det kommer du >:3 Var inte du typ bebisen? xD >x( Men missade jag just en natt?! Juuuuupp :3 EDIT: Ska man anklaga? JA ANKLAGA OCH GÖR DET PÅ ROLIGA SÄTT SÅ BLIR JAG GLAD De anklagade hitills är: Bella (Sköldpaddan Trevor) Von Badanka (H@nna) 28 jun, 2016 20:03 |
Du får inte svara på den här tråden.
Mugglarportalen