It's not your destiny, It's ours! [SV//PJ]

Alltså GURKA!! Fyy vad bra du skriver! Fast allvarligt talat blev jag lite förvirrad ibland där x) Aja, det var bra ändå! xD♥

♥. ♥

AWESOMEE!

JAG LÄSER, JAG LÄSER, JAG LÄSER!!!!!!



Och nu har jag en liten teori............ Det skulle kunna vara så att klubborna innehöll ambrosia.............. Eller nektar, det kvittar... xD

Jag är faktiskt ganska säker på att det kommer ett imorgon!
Hehe... Om ni inte tröttnat än alltså xD♥

Imorgon blir en bra dag

SUPERBRA!

Kapitel 2 weeeeeeeee
<><><><><><><><><><><><><><><><><>

❀Laura❀

Jag stannade flåsande vid en husvägg.
Vi hade sprungit flera kvarter och det kändes som om jag nyss fått ett hårt slag i magen.
Mina revben gjorde ont och jag kunde inte springa en meter till.
Som tur är verkar vi ha skakat av oss monster-man-ögon saken.
Men Louis tittade sig ändå omkring som om han skulle bli attackerad vilken sekund som helst.
Vilket jag också trodde. Men den känslan började släppa lite. Efter en kvart hade jag återhämtat mig så mycket att jag kunde gå. Och Lei spanade medans vi gick.
Vi var rädda. Men Lei vägrar erkänna det.
Han har alltid varit den mest modiga av oss.
Jag därimot var den som alltid var misstänksam, "den visa" hade Louis kallat mig när vi var mindre.
Men hur vi än gick visste vi inte vart vi skulle ta vägen. Vi hade inget hem. Vår mamma dog i barnsäng och vår pappa hade inte hört av sig.
Och vi vägrade hamna på barnhem.
Det var för stor risk att vi skulle bli splittrade. Hamna på olika hem.
Vi hade fått göra en koja i mitten av skogen. Gömma oss för allmänheten. Förens vi såklart behövde mat och vatten.

❀Louis❀


"Laura... Vad ska vi göra nu?"
Min röst darrade.
Hade sånna där monster-flera ögon-människa-godiskrabat konstiga saken bra luktsinne för trillingar? Eller nåt? Eeh....
Gubben kanske inte ville något ont? Jag menar.... Det kunde ha varit en synvilla.
Vi hade inte ens sätt honom ta fram en pistol eller något för att döda oss. Men på något vis trodde jag inte direkt att den där mannen ville ge oss mer klubbor. Det hade varit något i hans blick. Något mordiskt. Som hade slagit mig som en näve i magen.
Satte mig i chock.
Men bara för en liten stund.
Jag kanske höll på att bli galen? Kanske både jag Lei och Laura höll på att bli galna?
Jag visste inte. Men jag var rädd. Så rädd.


Hehe... Kort kapitel hehe xD

Så bra!!!!

Det var sååå bra ♥ Men jag visste ju redan vad kapitlet handlade om!