Oförlåtlig

Det här är en (AWESOME) berättelse.

Ok

SPÄNNANDE!
MÅSTE FÅ VETA MER VAD SOM SKA HÄNDA!
Du skriver väldigt bra! ♥♥♥♥♥

Tack!!


Tack! ♥

Lääängtaaar!

Kapitel 3

Jag var i ett mörkt hål. Långt ner under marken. Håret blåste framför mig utan att det blåste. En liten bit rött hår träffade mig i ögat. Tårarna rann utan att jag var ledsen. Jag föll och föll och föll i hålet men det fanns inget slut. Jag bara föll.

Det var som att någon spolade tillbaks. Istället för att falla flög jag uppåt. Ut ur hålet. Upp.

Någonting ruskade lätt på mig och när jag slog upp ögonen så trycktes en hand mot min mun.
"Sch", sa en röst. Jag tittade upp och möttes av ett bar bruna ögon.
Jag tog ett djupt andetag.
"Cassandra. Saker har förändrats. Vilket år var det när du dog?" Frågade rösten.
"Dog", frågade jag. "Dog?"
"Ja Cassandra, dog. Skridskon skar djupt och du spräckte skallen. Cassandra. Det är år 2500. Det var är 2015 när du dog", sa rösten.
"Men...? Hur kan jag ha varit död, och jag antar att jag lever nu", sa jag.
"Tekniken ändras", sa rösten enkelt. "Cassandra. Du är så nödvändig. DU kan få saker att ändras. Vi var tvungna", sa rösten.
"Har... Har jag varit död! Men... Men... Du fattar inte", mumlade jag.
"Jo Cassandra, jag fattar. Men det är mycket du inte vet, det är myck..."
"Mycket som jag inte ska veta", fyllde jag i.
"Cassandra. Vi får reda ut det här sen. Kom nu", sa rösten. "Och, jag heter Melvin"
Jag reste mig upp. Jag hade fortfarande på mig tävlingsdräkten. Melvin visade vägen till ett fönster. Han tryckte på en knapp och fönstret gled upp. Månen lös upp honom en liten sekund så jag kunde bara ana hans svarta hår. Sedan ställde han sig på fönsterbläcket och började försiktigt att klättra ner på en stegel. Jag ställde mig också på fönsterbläcket och mindes en gång för 485 år då jag stod så här. Och funderade på att hoppa. Jag slog bort tanken och klättrade ut. Jag frös och den kalla luften trängde in under kläderna. Jag klättrade efter Melvin och mina fingrar gled lite. Tillslut kom jag ner till en liten balkong med metallräcken. Jag tittade på Melvin.
"Åh... Juste", sa han och tig av sig sin kofta och räckte den till mig.
Jag tog emot den och satte tacksamt på mig den. Melvin öppnade ett till fönster men den här gången tryckte han på ett armband. Fönstret gled upp och han vände sig mot mig.
"Du borde stanna här. Jag ska säga åt dom att du är här", sa han och gick in genom fönstret. Jag stod kvar och efter en liten stund kom han tillbaks.
"Kom", sa han. Jag följde efter Melvin genom en korridor och in i ett rum. Det stod ett svart bord med en glasskiva och det stod sju stolar runt bordet.
"Det här är Cassandra", sa Melvin kort. Han pekade på en kvinna med svart kort hår.
"Det är Chrissi", sa han. "Och det är Casper. Måne och Clara. Det är Lacey", sa han och pekade. Jag nickade. Han pekade på en stol mellan Måne och Clara.
"Där kan du sitta", sa han.

SUPER!!

Alltså jag vill bara fortsätta läsa!!!!

Bra!

När kommer nästa kapitel?

hur kunde jag inte läst denna! Okej har nu läst allt och tycker dem är bra!
När kommer nästa?