Fyra jägare, Två sidor, Ett krig

det blir som en demonjakt

Captain rex du du du! I kommande kapitel kommer det bli mycket demon-jakt! MOWHAHAHAHAHA! #Foreveralittlecreapyone
HÄR kommer nästa kapitel! Hoppas ni gillar det och lämna gjärna en söt liten komentaaaaaar!

KAPITEL 5: Det har startat

Samanthas POV
Det hade gått någon kvart innan dem satt i sina bilar igen. Den här gången påväg till ett hus bara någon halvtimme ifrån var dem var nu. Deanna tryckte på gasen till bilen, dem var tillbaka på spåret igen. Killarna följde efter dem precis bakom, men det störde inte tjejerna, dem hade blivit vana med att ha dem två med sig nu.

Samantha kollade ut på samhället som susade förbi. Fönsterrutorna var nere så vinden fläktade henne. Ute var det varmt, kanske varmast dagen under hela månaden, så den fläkten eller skuggor man kunde få var bra.
“Jag tror inte det är Trickstern”, sa Deanna plötsligt. Samantha vände på huvudet och kollade på sin syster.
“Varför inte?” Frågade hon. Denna kollade på henne ett tag.
“Du vet, varför skulle han vilja ha fyra Winchesters? Två änglar om hjälper?” sa Deanna och kollade rakt fram igen. “Tänk på det Sammi, Det är ologiskt…” Samantha avbröt henne innan hon sagt klart meningen.
“Och vad tror du att det är? En demon? Det är mer ologiskt.” Deanna suckade.
“Nej, det kan bara vart någon ängel som skickade någon av oss fel…” sedan slog det henne. Det skulle inte gå, Cassi hade zappat-dem rätt hela tiden och ingen annan ängel hade rört dem. Men Zacharias? Nej det skulle inte heller gå ihop. Denna gav upp, det måste varit Trickstern.

Efter tjugo minuter så var dem framme. Det var ett gammalt hus som såg ut att kunna falla när som helst. Gården utanför såg ut som om den inte hade blivit omskött på år, gräset var långt och det fanns massa maskrosor.

Killarna kom bakom och dem alla fyra gick in. Där inne var det knappas bättre, möbler låg överallt och delar av tapeten var borta. Dem gick in till det dem trode var vardagsrummet. Där inne stod Bobby och en man. Mannen stod mitt i en ring av eld, bara cirkeln dock inte där inne. Manen hade en röd t-shirt under en grön/grå jacka, ett par jeans och brunt hår som låg bakåt kammat.
“Tjena Bobby”, sa Dean.
“Hej”, sa Sam och följde med sin bror fram till Bobby och mannen i eldringen. Samantha och Deanna stod kvar. “Oh juste, detta är Samtnha och Denna…” Sa Sam och pekade på dem.
“Jaså dem”, svarade Bobby. “Hej föresnten.” Tjejerna klev in i rummet.
“Vem är det?” Frågade Samantha och nickade menade mot manen i cirkeln. Dock viste hon mycket väll att det var en ängel som stod där. En demon hade kunnat komma ur, men änglar… Det var något som höll dem inne. Även en ärkeängel skulle inte komma ur.
“Det är Trickstern…” Sa Sam långsamt. Mannen suckade och vände sig till Bobby.
“Bobby, du kan ju säga vem jag är”, sa mannen eller ängeln eller Trickstern… eller vad han var. För att vara ärlig, Samantha var förvirrad.
“Han säger att han är Gabriel…” Började Bobby.
“Gabriel?” Frågade Sam. “Ärkeängeln Gabriel?” Mannen nickade.
“Ja, det är därför jag sitter fast här”, svarade han. Då fattade Samantha. Om det nu var Gabriel kan han ju göra sådanthär, men varför skulle han låta sig fångas så lätt? Varför dölja sitt ricktiga identitet? Massa frågor snurra runt i huvudet.
“Hur kunnde du veta Bobby… Visste du helatiden?!” Frågade Dean. Bobby skakade på huvudet.
“Jag såg han vara här med Castiel och den andra… Han förde bort dem av någon anledning och jag fatta att han var en ängel”, sa Bobby. “Sedan hamnade vi här.” Samantha gick fram till den såkallade Gabriel.
“Varför förde du oss hit?” Frågade hon. Nu kollade han förvirrat på henne.
“Ursäkta? Jag gjorde mitt jobb, jag försökte underhålla mig… Få Winchester att göra något roligt… Men jag har aldrig fört någon hit!” Sa han. Dem fyra ånga personerna gjorde en snabb nick mot varran.
“Du får gå”, sa Sam. Med en blick på dem andra. Han tog vattnet som låg i närheten och höllde det på ringen. “Nöjd?” Han svarade inte utan försvann bara från huset.
“Ett - noll till mig” viskade Denna i Samanthas öra.

Åååååh Gud vet inte vad som hände, måste slutat ha bevakat på nå sett.
Jätte bra!

Missy The Timelady- för typ 2 kapitel sedan beklagade du att du hade stavfel, men nu när jag läser upptäckta jag bara 2 st. så "vad har du gjort, har vinden blåsit bort alla stavfel eller what"(positivt). Och jag älskar ju jakten( demonjakten) så nu blev jag bara mer och mer lässugen för jag gillar ju dina ffs. Men där är ju bra. Jag gillar också scenen när de kommer till huset och när Bob är där och manen. Och så gillar jag mycket hur du skriver.
Det roliga också är ju sista raden: “Ett - noll till mig” viskade Denna i Samanthas öra. att de gjort som en tävling.

Lite kritik~ta inte illa upp~

Jo, du kunde liksom ha förklarat lite mer när de just kom in i huset och strax innan de kom in i rummet där manen och Bob var i. Och så tyckte jag kanske att man kanske kunde ha fått veta lite mer om huset då de precis kom fram.

^^jag ska inte klaga för mycket, för "man ska inte klaga om man inte gjort bättre självt" och det skulle jag aldrig kunna=)

Lycka till med nästa kapitel och jag hoppas att det kommer snart, men känn dig inte pressad.

haha känner igen mig där! xD Men tack ♥

ok^^ lycka till igen.
You are best.

Captain Rex ska jag fortsätta tagga dig eller behövs det inte?
Jag VET att ni fick kapitel igår och att detta är otrolig snabb uppdatering meeeeen jag är klar och nöjd och så... Denna kapitel kommer dock vara speciel för det är ur en Demon's perspektiv! Karktären skapad av mig själv så ja... Haha hoppas ni gillar denna lilla speciall!

KAPITEL 6: Moose, Squrriel, Where are you?

Demon’s POV
En kvinna gick igenom staden. Det bruna lockiga håret fladdrade bakom henne med vinden. Den svarta långärmade tröjan med massa trådar och pärlor. Hennes tajta jeans slutade precis över dem svarta klackskorna.

Hon gick in i ett hus och vandra igenom huset med ett flin. En till, en till liten profet, Crowley skulle bli nöjd. Men om man lyckades få tag i Winchesters, få dem ner i Helvetet och inte låta dem fly, då skulle hon bli känd.

Hon klev in i rummet med tre andra personer. En av dem var tjej och hade svart rakt hår som var inte längre än till axlarna, bruna ögon, mörk grön långarmad med ett par ord ‘Always like this’ på och ett par jeans. Den längsta killen hade brunt bakåtslickat hår, blåa ögon och en svart kostym. Den kortare killen hade också brunt hår fast i en tuppkam, gröna ögon, röd/vit skjorta och ett par svarta jeans.
“Hecate, du är sen”, sa den långa. Kvinnan som kommit in suckade lite.
“Seth, Jag har vart på uppdrag. Jag skulle uppskata lite respekt från din sida”, sa Kvinnan Hecate. “Ska vi starta eller bli mer försenade? Har. Ni. Något. Spår!?” Hon kollade strängt på dem andra. Hecate hade fått ansvar över detta uppdrag och hon ville inte förstöra det. Dem andra kollade oroligt på varran.
“Nej, vi ha…” Började Seth men avbröts utav den andra kvinnan.
“Jo vi har”, sa hon. Hecate vände sig till hon som nyss pratat.
“Säkert?” Frågade hon. “Layma, du vet vad..” Kvinnan Layma avbröt henne.
“Jadå”, sa hon och gick fram till fönstret. “Jag såg dem på vägen hit, med den dära ängeln”, det sista sa hon med avsmak. Änglar och Demoner var inte direkt dem som valde att jobba tillsammans, tvärt om, dem kunde starta en fajt om dem möttes. Därför var det lättare att hoppa på människorna, dem visste inte vad som hände och börja inte med att slås.

Blodet pumpade i kroppen på Hecate. Dem kanske lyckades få tag i dem, och döda en ängel på köpet, Crowley skulle belöna dem.
“Vilken ängel?” Frågade Hecate lågt. Rösten lät som om den tillhörde en orm, låg och väsande men man hörde ändå vartenda ord. “Vilken ängel såg du?”
“Gabriel”, viskade Layma tillbaka. “Ärkeängeln Gabriel, våran fader’s bror.” Hecates leende blekna lite.

Dem stod där i minuter för att komma på hur dem nu skulle göra. Att döda Gabriel skulle innebära mer än vad någon någonsin skulle kunna tänka sig. Men det skulle bli svårt, dem dör bara av speciella saker, saker som man inte skulle kunna hitta någonstans, som bara änglar hade.
“Euhm… Problem”, sa den korta och pekade ut från fönstret han hade kollat ut i från sedan det senaste samtalet.
“Vad är det Abbadon?” Frågade Seth och gick också fram till fönstret. “Son of a bitch det är dem.” Hecate och Layma skynda sig fram, mycket ricktigt en bit därifrån gick Winchester’s.
“Mina herrar…” Börja Hecate men avbröt sig vid Laymas blick. “Mina herrar och kvinna”, rättade hon sig själv. “Denna dag är lyckodagen!” Jon skratta lite och transferarde sig så hon hamnade bakom dem.
“Hallå”, sa hon och dem vände sig om.

Awesome!!!!!!!! Snälla skriv mer människa! XD suuuuuuuuuuupeeeer!!!

Haha hag har alltid nästa kapitel påbörjat XD men tack så mycket fina mäniska!

Haha! Vsg! Så....när lägger du upp nästa kapitEL???????!!!!