Min julkalender

Kort, men braaaa!!!

Ähähähä min är säkert kortare xD

Var den?

Va? xD

Oj, det var en annan jag tänkte på! Hehehe...

BÄST!

Du skriver helt underbart! Längtar till nästa del! ♥

*KLAPP KLAPP KLAPP KLAPP* ♥

Superbra!

Del två, som oxå blev ganska händelselöst och så... x)

Några små tunna solstrålar trängde sig fram genom det tjocka molntäcket och in genom Sephs fönster. Hon vaknade långsamt till och knep ihop ögonen av ljuset. Hon satte sig upp och gnuggade sig i ögonen. Hon svepte med blicken över rummet. Den sökte efter hennes mamma. Men rummet var tomt på folk. En liten bricka mackor och mjölk stod på bordet. Hon kollade på den och äcklades av tanken på att äta. Hon såg dörren öppnas och mamma och en sjuksköterska kom in. Sjuksköterskan log onaturligt och stryckte bort en svart hårslinga ur ansiktet, som fallit ur den höga knuten hår som satt på hennes runda huvud. Rötterna var blonda och ögonen isblå, så Seph drog snabbt slutsatsen att hon hade färgat det långa håret till den svarta färg det nu var. Sjuksköterskan sträckte fram handen mot henne.
-Lotta, sa hon.
Seph tog handen.
-Sephtember, sa hon.
Hon gillade redan Lotta, som sjuksköterskan verkade heta. Hon var den första där som inte behandlat henne som en bebis.
-Vi måste ta lite fler prover på dig, Sephtember, sa hon.
Ännu bättre. Hon berättade vad hon skulle göra. Inte bara göra det. Som alla andra.
-Bara Seph, rättade Seph henne.
Lotta ställde sig upp och Seph gjorde det samma.
-Jag kommer vara din doktor medan du är här, sa Lotta.
"Doktor," tänkte Seph. "Doktor, inte sjuksköterska"
Egentligen visste inte Seph skillnaden. Doktor kallade sig personer med kavaj och mycket pengar. Men Lotta var ingen sån person.
-Jag kommer hämta dig om en timme, sa hon och log onarurligt igen.
-Då hinner vi lämna tillbaka Kalle Anka-tidningen du lånat, sa mamma.
Seph suckade högt när Lotta gått.
-Kan inte du göra det? frågade hon.
Mamma skakade på huvudet. Seph ställde sig upp och bytte snabbt om. Bäst att få det gjort. För om hon kände sig själv rätt, så skulle hon bara skuta upp det. Hon visste egentligen inte vad som var så hemskt med Lekterapin. Det var bara tråkigt att gå dit. Och mamma skulle säkert hitta någon att prata med, i det som kändes som tusen år. Men hon gick ändå dit medan hon kramade mammas hand lätt. Hon kollade på glasdörren som ledde in till de små rummen, ett tag innan hon gick in. Den var fylld med olika figurer och former gjorda av något gummiaktigt material. Den var så full så att man nästan inte längre kunde se igenom den. Hon gillade mest en grön drake som glittrade. Hon slet blicken från dörren och gick in. När hon öppnade dörren så kom det som en våg med intryck mot henne. Hennes blick drogs mot ett hörn, där en tjej satt lungt och gjorde något som var misstänkt likt figurerna som satt på fönstret. Hon var den enda människan i rummet som verkade tyst och stilla. Alla andra sprang omkring, lekte och skrek högre än nödvändigt. Sephs blick drogs mot dörren när hon hörde hur den gnisslade till. En tjej ungefär fyrtioårs åldern kom in. Hon hade brunt, axellångt hår och snälla bruna ögon. Efter henne kom en annan tjej, som kanske var sextio. Hon hade precis samma frisyr, fast silvergrått. Hon gick med en käpp framför sig och verkade som leta sig fram. Hennes ögon var blå, men det låg något dimmigt över dem. Seph gissade att hon var blind. Mamma gick mot dem och Seph följde efter med tunga steg. Illamåendet blev värre och Seph hade bara en enda tanke i huvudet. "Jag vill inte kräkas, jag vill inte kräkas" om och om igen. Hon hade blivit livrädd för att spy. Inte för att hon hade gjort det, men hon kunde riktigt tänka sig hur den sura smaken bubblar upp i munnen. Hon tänker aldrig låta det hända henne. Hon bara kollade ner i marken med samma tanke virvlande i huvudet, medan mamma pratade med de två kvinnorna. Tillslut kollade hon som Seph misstänkt var blind, ner på henne. Hon missade med ungefär två decimeter.
-Jag heter Birgitta, sa hon och sträckte ner handen strax bredvid Seph.
Seph flyttade sig en aning och tog den. Hon var tvungen att koncentrera sig hårt för att inte krama den onaturligt hårt.
-Och jag är Maria, sa den andra tjejen.
Seph tog mammas hand igen och sneglade på den ensamma tjejen vid ena bordet igen. Maria följde hennes blick och såg vart hon kollade.
-Skulle du också vilja testa? frågade hon och Seph nickade svagt.
De gick tillsammans dit och Seph satte sig på stolen mitt emot flickan.
-Irmeli, kan du visa Seph hur man gör? frågade hon.
Irmeli, som tjejen verkade heta, nickade.
-Vad heter du? frågade hon svagt när Maria gått.
-Seph, svarade Seph och log för första gången på riktigt länge.