13 Kids (a love story)

Så bra!

yay!

*bevakar*

Man ser inte bilden...

Förlåt, förlåt, förlåt för dålig uppdatering! Men jag glömde lägga över det påbörjade kapitlet på min USB när vi skulle åka till pappa, så nu är kapitlet kvar hos mamma och jag var nästan färdig! Hoppas verkligen att ni kan vänta tills på fredag...

oki...Längtar!!!

Jag med, råkade av bevaka eller rättare sagt jag glömde att bevaka.

Jag läser gärna!

Nu är det fredag XD Ledsen för dålig uppdatering, men helt plötsligt fick vi dubbelt så mycket läxor och prov...

Del 8 (Minna)
Jag vet egentligen inte vad jag gör på gallerian. Jag bara går runt och tittar. Det är lite småkul. Jag går in på Mattes hundgodis när jag hör ett pang från M.Ls Mat. M står för Martin och L för Lindgren. Så egentligen är det Martin Lindgrens Mat. Men det är väldigt jobbigt att säga, så då säger man M.Ls Mat istället. Jag går ner för trappan och förbi fontänen. Där sitter det en stor rosa lapp. Jag fortsätter in i mataffären för att leta reda på vad som hänt. När jag kommer in har hela affären förstörts. Hyllorna har ramlat och allt är bara kaos. Mitt bland alla människor ser jag Teckla och Naya. Jag går fram till dem.
-Vad gör ni här? Frågar jag.
-Jag skulle köpa en ny jacka, säger Teckla.
-Jag skulle ha en träningströja, säger Naya. ”Och då träffade jag Teckla här.” Teckla nickar.
-Och helt plötsligt föll alla hyllor över oss, men vi kom undan. Teckla knyter händerna som om hon gömmer något.
-Du då? Naya nickar mot mig.
-Jag skulle köpa ett par nya skor, men det fanns inga snygga, ljuger jag och får den där illamående känslan jag får varje gång jag ljuger. Vi tittar oss omkring. Överallt är det människor som kryper fram ur de gröna hyllorna på golvet. Då hör vi hur det ekar i högtalarna.
-Var vänliga och stå stilla, polisen är på väg. Tack. Det tjuter till i högtalarna och jag sväljer. Har det hänt något allvarligt. Vi rör oss inte. Står bara tysta.

Efter cirka tio minuter kommer poliserna inrusande. De tittar sig omkring och börjar undersöka. De kommer fram till oss och undersöker oss noggrant.
-Ställ er utanför affären tack, säger en av poliserna och vi går dit ut.
-Vet någon av er vad som har hänt? Frågar Isak och kommer fram till oss. Efter honom kommer Sam som en hund. Jag skakar på huvudet.
-Sam, utbrister Teckla och kastar sig i Sams famn. Han blir förvånad och trycker bort henne.
-Vi är INTE tillsammans längre Teckla. När ska du fatta det? Sam blänger på Teckla. Man ser hur sårad hon blir.
-Men jag behöver dig, viskar hon och tindrar med ögon.
-Nej, det gör du inte. Det vet du. Sam fnyser och vänder sig mot Isak. Poliserna står borta vid golvet och undersöker något. Den ena ställer sig upp och kommer fram till oss.
-Ni fem, säger han och pekar på oss. Han vinkar oss till sig. ”Hur gamla är ni?”
-Typ fjorton, säger Naya och smäller med tuggummit.
-Ni följer med här. Polisen vinkar med handen och går fram till den andra polisen.
-Vet ni vem det här är? Han pekar på en flicka. Hon ligger klämd mellan golvet och hyllan som trycker på henne. Jag sväljer hårt. Alla tittar länge på henne, men jag är den första som kommer på vem det är.
-Det är en tjej från engelskagruppen, säger jag och ryser. De andra nickar svagt.
-Kommer ni ihåg vad hon hette? Frågar polisen.
-Teckla, satt inte du bredvid henne? Frågar Isak och tittar på Teckla. Hon blänger på honom.
-Jag tror hon hette Melanie, Melanie Green. Teckla tittar på polisen. Han nickar.
-Det står sju barn i er ålder där borta. Jag går och hämtar dem. Polisen ställer sig upp och går bort mot öppningen. Jag granskar Melanie. Hon var ganska vacker. Hon har fortfarande en rosa färg på kinderna. Några små fräknar sitter på hennes bleka hy och håret ligger i vackra lockar runt hennes ansikte. De mörka ögonen stirrar tomt i luften. Hur kan någon så vacker dö? Polisen kommer tillbaka. Alla personerna som kommer med honom går i engelskagruppen. Clara, Safir, Axel, Casper, Zoe, Alex och Emelie.
-Känner någon av er den här flickan? Polisen suckar. Han har påsiga ögon och gäspar ofta. Alla skakar på huvudet. Polisen kliar sig i huvudet. ”Ni kan gå.” säger han och vi går ut.
-Var hon verkligen död? Frågar jag Teckla och Naya.
-Jag tror det, viskar Teckla. Hon är alldeles blek. ”Jag måste nog gå hem nu.” fortsätter hon med hes röst. Naya nickar. Jag också. Vad händer nu?