Smutsskallarnas beskyddare

Är McGonagall under Imperiusförbannelsen eller????? :O

Jag skulle gissa på det

Denna FF äger!

Tack Barry Tråtter
Funderar på att kanske, möjligtvis lägga ut mitt färdigskrivna kapitel 7 idag ...
EDIT: Nu är 8 klart också

Du är värsta poeten, alltså du är grymm, skriver du så br kan jag sicka in din ff och hoppa att du van , om jag får göra det...

Mer tack!

jag väntar på att det också kommer mer.

Aw tack så jättemycket ♥♥ Fattar inte riktigt xD Skicka in vart? Men tack igen, ni är världens finaste ♥

Jag länktar till at få läsa, jag är närvös för får nytt schema för måndag och tisdag, imorgon. Men när jag läste din ff gick min nervositet bort och jag är gladare än glad, mår nu bra som sommarblommorna. , tack vare dig och din ff

Omr tack ♥ Det är jättekul att göra din dag lite ljusare, och det är hur kul som helst när du skriver så fina saker om min lilla ff Ni kan få nästa kapitel nu, bara för att ni är så snälla och fina ♥ Hoppas att det uppskattas lika mycket som de andra!
Kapitel 7
Jag och Anthon sitter på en bänk utanför slottet på eftermiddagen och diskuterar dagen. Resten av dagens lektioner hade gått som vanligt, förutom att lärarna verkade spända och låtsades inte om att de såg när någon i klassen inte följde de anvisade instruktionerna.
- Så syskonen Carrow har undervisat här innan? frågar Anthon förvånat, medan han sysselsätter sig med att försöka få ett stort lönnlöv att förvandlas till en plasthandske.
- Japp, bekräftar jag medan jag studerar den nästan perfekta handske som Anton håller upp, det enda felet är att jag kan se en liten grön ton i färgen.
- När Du-vet-vem var vid makten för andra gången och hade intagit Hogwarts, fortsätter jag. Alecto och Amycus Carrow var dödsätare. De tvingade eleverna att tortera varandra. Om de inte lydde så fick de dubbelt tillbaks.
Vi satt tysta en stund och funderar på läget. Det var verkligen märkligt - professor McGonagall skulle aldrig anställa svartkonstutövare på skolan. Jag tänker på tanken som slog mig nere i Stora salen. Men inte skulle väl någon ...?
- Du tror väl inte att hon är utsatt för .. Imperiusförbannelsen? viskar jag lågt. Anthon ser en smula skrämd ut, men han reser sig direkt upp och stoppar ner alla sina böcker i en sliten väska. Jag vet nog vart han ska.
- Men kom då, vi måste till biblioteket och ta reda på mer! ropar han och springer mot porten. Typiskt Anthon. Så fort man inte vet något så beger man sig till biblioteket. Jag förstår inte vad det är för lockande med den dammiga salen, full av uråldriga böcker. Men det verkar som en ganska smart lösning just nu. Jag bestämmer mig för att skynda efter Anthon som redan är halvvägs framme.
Jag hittar honom, där han sitter på huk framför en stor hög med böcker. Ögonen rör sig så snabbt att det ser suddigt ut när han skumläser i en tjock bok med läderomslag. Den ser ut att vara åtminstone några hundra år gammal, som många andra böcker på Hogwarts.
- Det finns varken i Magisk försvarsteori eller Försvaret mot de mörka krafterna, meddelar han mig. Vänta, här står det något: De tre oförlåtliga förbannelserna - Imperio, Crucio och Avada Kedavra ... Nej, det står bara att det är mörk magi som ingen kan försvara sig mot ... Ingenting om tecken på att en person har blivit förhäxad. Katya, vi måste leta i Den Avskiljda delen.
- Men då behöver vi ju ett tillstånd av en lärare. Ingen skulle ge det till oss - inte en chans, påminner jag honom. Och jag tänker inte smyga mig in, om du trodde det. Dessutom så skulle vi aldrig göra det med henne här.
Jag pekar mot bibliotekarien Irma Pince som står och sorterar böcker och slänger en misstänksam blick mot oss.
- Vi måste klara det, viskar Anthon. På något sätt, så ska vi klara det.