Men jag älskar ju dig! (L/J) (SV)

Ska läsa när jag hinner efter sommaren när jag kommit hem från stugan, verkar superbra!

Den är super bra och vill läsa mer!

JAG MED!!!!!

mer!

MEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEER NUUUUUUUUUUUUUU

Eller hur!

Kul att ni gillar den på torsdag åker jag på semester i ca 3 veckor och kommer troligen inte ha tillgång till internet men om någon kommenterar innan torsdag lägger jag upp flera kapitel samtidigt sen ska jag så klart skriva många kapitel under min semester, ni vet, den som väntar på något gott väntar aldrig för länge

Kapitel 15
(James)
När de kommit ut ur det fyllda uppehållsrummet var det lätt att sätta på dem osynlighetsmanteln, som tur var, var Lily inte lika stor som någon av marodörerna vilket gjorde att de och även kvasten som James tagit med sig fick plats undermanteln.
”Varför tog du med dig kvasten James?” frågade Lily men skeptisk ton.
”Jag tänkte att du ska få se ännu en av Hogwarts hemligheter…” svarade han mystiskt. Hon log.
”Att du är en bra quidditch spelare är inte direkt en hemlighet James” De hade nu kommit fram till stora hallen.
”Man tackar, men en annan sak faktiskt.” Han log stort, det här var nog första gången hon gett honom en ärlig komplimang. När de kom fram till porten upptäckte de att Filtch redan låst den, Lily suckade men James drog upp en hårnål (som han ironiskt nog hade i fickan…) och började dyrka upp låset.
”Du vet, om du inte skulle kunna bli vad du vill efter Hogwarts skulle du antagligen bli den mest fruktade inbrottstjuven i hela England…” James log åt komplimangen. 2 på en kväll det gick snabbt framåt, fast nu hade hon ju också druckit ett par eld whisky…
”Kanske det. Hoppas för din skull att flickornas sovsalar har riktigt bra lås…” Han gav henne sitt sneda leende och fick sedan snabbt upp låset och de stod ute i den svala nattluften.
”Fast vem vet, ibland skulle det ju vara bra om du kom in dit…” svarade Lily och tittade sedan snabbt bort mot sjön. James kunde inte tro sina öron, flörtade Lily Evans nyss med honom? Vad skulle han svara? Flörta tillbaka? Eller skulle hon tro att han var tillbaka i sitt gamla mönster? Nä det var nog bäst att köra på ett säkert kort, osäkert skratt!
”Ehh… hehe… Nu Lily, jag hoppas verkligen inte att du är rädd för att flyga.” sa han och hon tittade förvånat upp på honom. Han skrattade. ”Tror du seriöst jag skulle släpa med dig ut hit för att du skulle stå och titta på medan jag flyger?”

(Lily)
Hon tittade på honom och tvekade, egentligen gillade hon inte riktigt höjder men han såg så söt ut när han log mot henne.
”James jag vet inte riktigt… jag är lite höjdrädd…” hon tittade mot sjön igen i hopp om att han inte skulle se rodnaden som snabbt spred sig i hennes ansikte. Hon hade aldrig änns vågat åka en berg-och-dal bana. Han lyfte lätt upp hennes haka så att han kunde se hennes ansikte.
”Lily, Lily, Lily… tro mig, jag kommer aldrig någonsin låta någonting hända dig” viskade han ömt och var nu helt allvarlig.
”Jag vet” svarade hon och tittade nu in i hans hasselnötbruna ögon som hon kände sig så trygg med.
”Kom” James släppte hennes haka och satte sig på kvasten, Lily satte sig bakom men var inte riktigt säker på hur hon skulle hålla i sig. Det fanns inga handtag på sidorna om kvasten, hon kunde inte hålla i sig i skaftet framför sig eftersom James satt där, detta gjorde att det enda hon kunde göra var att slänga båda armarna om James och hålla i sig. Hårt. När de lyfte från marken kände hon hur hennes mage bad om att få stanna, och kanske vore det smart att göra som den ville med tanke på hur många eldwhisky hon druckit. Men när hon kände James mage spänna sig under hennes händer kände hon att det definitivt var värt det. Hon tittade nu ner och såg skolområdet bre ut sig under henne och man kunde inte beskriva det med några andra ord än obeskrivligt vackert.
”Wow!” viskade hon tyst. James kucklande skratt hördes framifrån.
”Inte rädd längre?” frågade han retsamt.
”Hahaha kul… nä men det är bara så… bara så otroligt vackert.”
”Visst är det? När jag behöver lite tid för mig själv, eller bara tid att tänka, brukar jag åka upp hit. Det känns som man lämnar alla bekymmer på marken.” sa James drömmande. Lily bara stirrade på honom, eller rättare sagt baksidan av hans huvud. Vem hade trott att casanovan James Potter var så… djup? Lily kunde inte förneka det längre. Lily Evans var kär i James Potter.

mer!

Mer !!!

Jag vill också läsa mer
Det är bra att du ska åka på en lång semester, för det ska jag med, så då missar jag inget... Och så får jag läsa mer när jag kommer hem