Plantera fyra blommor så överlever en [Hungerspelen]

6.

Cup Hooverhound, D10. Dag två på träningen.

Cup Hooverhound är en de mest irriterande människorna jag träffat. Hans flottiga hår hänger i stripor och speglar hans personlighet ganska bra - ingen tycker om det.

I Träningscentret ser alla så små ut uppifrån läktaren, inte minst Cup Hooverhound. Jämfört med de biffiga karriäristerna ser han ut som en påklädd pinne. Men det hindrar inte den finniga femtonåringen från att med svängande armar kliva fram till viktlyftarstationen.

“Tjena!” säger han alldeles för högt.

De två killarna som alldeles nyss varit inne i en konversation vänder sig om. Den ena från tvåan, den andra från fyran. Cup Hooverhounds leende är så överlägset att de ser överlumpade ut. Det sträcker sig från öra till öra och när han pratar är det med en sån dialekt som människor i tvåan och fyran aldrig hört innan.

Han säger: “Ni har en plats öppen i er allians för en dödarmaskin, va?”

Tvåan säger: “Aldrig.”

Fyran säger: “Övertyga oss.”

Cup Hooverhound ser sig omkring och skrattar högt och överlägset. Träningscentret är stort i alla dimensioner. Högt i tak, brett, långt. Alla omkring dem ser så små ut, tycker han. Alla förotum han och karriäristerna. Det är klart att de ska vara i en allians tillsammans.

Innan tvåan hinner reagera har Cup Hooverhound fattat tag om knivhandtaget som sticker upp ur tvåans stövelskaft.

När karriäristernas reflexer kickar in hoppar de flera steg bakåt. De vet allihopa vad som kan hända om de ställer till med en scen. Cup Hooverhound viftar med kniven och ger de nu så oskyldiga ansikterna en galen blick. Jag sa ju att han var hemskt irriterande.

Tvåan fräser: “Ge tillbaks kniven.”

Fyran väser: “Jag är inte övertygad. Lägg ner kniven och döda oss på arenan istället, om du kan. Klart som fan du inte kommer få några allierade.”

Cup Hooverhound fnyser just som två säkerhetsvakter tacklar ner honom på golvet.


Bonus Rollo, D8.

Efter två dagar i träningscentret har Bonus ont i varenda led i kroppen, och hon vet inte om det är något positivt. Hon har tur som länge har fått lång träning på att hitta egen mat. I Distrikt åtta var det ibland bären hon hittade runtomkring stängslerna som höll henne vid liv. Nu är det bara att hoppas på att arenan inte är ett enda stort hav.

Den svala nattluften drar i hennes hår när hon går den tomma gatan fram. Hon är säker på att hon inte får vara här, men hon står inte ut längre inne. Alla hon möter ger henne konstiga blickar och värst av allt blickar som inte ens når hennes ansikte utan stannar på hennes generösa byst. Den tajta träningsuniformen hon var tvungen att bära hjälpte inte. Hon är trött på att folk här och i Distrikt åtta ser på henne som ett objekt. Hennes tankar flyter iväg på ifall hon kommer få några sponsorer och sen bestämmer hon sig för att inte tänka mer.

Natten är annorlunda i Huvudstaden, och Bonus kommer på sig själv med att gilla det lite. Allt är inte becksvart. Det är ljus i himlen och runtomkring henne. Och det är inte tyst. Hon hör mullrande ljud som av fordon och människor långt borta.

Plötsligt hör hon ett skrik men förstår att inte ens i Huvudstaden mitt i natten bör man höra ett skrämt skrik.

Hon hade inte tänkt leta efter ljudet, och det gjorde hon inte heller. Men hon hade bara en väg att gå och ju längre hon gick desto högre blev de protesterande skriken.

“Shit”, mumlar hon när hon tillslut ser scenen framför sig. Framför några stora soptunnor i en grändliknande passage brottas tre killar och det är tydligt att det är två mot en och att den ensamma ligger i rejält underläge. Hon känner igen en av killarna. De är kanske 15 meter bort från henne men ljusen från himlen gör det lätt att urskilja dem. Det är killen från tvåan. Han och hans kompanjon svär och måttar slag efter slag mot killen på marken.

“Det ska väl lära dig att inte röra mina grejer igen, Hooverhound”, hör hon tvåan ropa åt honom.

“Idioter”, muttrar hon och är precis påväg att gå sin väg när hon ser en fjärde skugga ansluta sig till slagsmålet. Den stora kroppsbygnaden visar att det är en man och tvåans gälla skrik när han får en knytnäve i magen visar att den här killen är på den ensammas - Hooverhounds - sida. “Bravo”, tänker Bonus. “Fortsätter ni så här kommer fredsväktarna vara här på nolltid.”

Hon önskar genast att hon inte tänkt det för plötsligt hör hon ljud av springande fötter som förflyttar sig fort och män som ropar kommandon till varandra. Mellan de två byggnaderna är hon fast. Kommer ljudet framifrån eller bakifrån? Eller från båda hållen? Blir hon hittad här i närheten av ett slagsmål kan de göra vad som helst med henne.

Hon tänker inte, bara springer. Den första killen ligger fortfarande på marken, hans ansikte blodigt. De andra tre stannar upp när de får syn på henne. Tvåan ser ut som om han ska slå ner henne också. Så hon visk-ropar: “Fredsväktare!” Det är tillräckligt för att tvåan och hans kompanjon som Bonus nu känner igen som killen från fyran ska kravla sig ner i den giganstiska sopcontainern.

“Hjälp mig lyfta honom”, viskar den stora killen. Tolvan, inser Bonus. De fattar tag i den spinkiga killen som stönar och grymtar när de praktiskt taget slänger ner honom i containern. Efter honom hoppar Bonus i och sen Tolvan.

Det luktar gammal mat och annat gammalt och när Bonus landar gör hon det mjukt. På många påsar fyllda av allt möjligt. Tolvan rättar till locket och det blir kolsvart. Hon kan höra de andra andas och någon som rör på sig. Containern är inte lika stor som den såg ut att vara. Någon sitter på hennes fot, hon sitter på någons ben eller arm och någon har sin arm obehagligt nära hennes bröst. De sitter så ett tag tills fredsväktarna måste ha sprungit vidare och någon öppnar sin mun. Bonus antar att det är Tolvan.

“Du räddade oss, tack”, konstaterar han.

“Tro mig, jag försökte undvika det”, svarar Bonus.

Den varma armen försvinner från henne och plötsligt känner hon ett hårt ryck i sin hårbotten. Någon som har fattat tag om en näve av hennes hår. Hon stönar högt och ilsket. “Släpp mitt hår!”

“Skulle inte tro det, tjejen.” Defenetivt tvåan eller fyran som talar. “Hör här. Om du, Hooverhound eller den store killen säger något om det här till någon kommer ni ångra det.”

“Jag ångrar redan att jag inte bara berättade för dem var ni var”, spottar Bonus men tystnar när killen drar hårdare i hennes hår.

Den andra killen fyller i: “Chive har rätt. Om någon får reda på det här kommer ni ligga överst på vår att-döda-lista på arenan. Alla tre!”

När killen släpper hennes hår och de båda klättrar ur containern lyser ljusen från himlen ner på dem. Tolvan sitter på Bonus fot. Han presenterar sig som Atlas. Ett sår blöder på hans käkben och hans öra är illrött. Bonus sitter på Hooverhounds arm. Han blöder från näsan och kanske andra ställen i ansiktet. Han har blod i håret också och när Bonus flyttar sig från hans arm ser hon att hans t-shirt har gått sönder vid axeln och även där rinner blod. I övrigt ser han ut precis som killarna som slogs på gatorna i Distrikt åtta. Stilla och hopplös ut.

Bravo

Bra

*Bevakar*

Namnförslag:
Kille, distrikt 2: Erue
Kille, distrikt 3: Werdan
Tjej, distrikt 12: Sirene (mitt skuggnamn, btw)

AWESOME!!!

Känn dig bevakad!