De Lärdas slut (divergent fanfic)

Här kommer nästa kapitel. Ni får gärna skicka mig en uggla om ni har några bra idéer om vad jag ska skriva. Det hände liksom inte så mycket i detta kapitlet. Det liknar det förra kapitlet ganska mycket XD Men i nästa kapitel kommer kriget Stort tack till de som läser, och de fina kommentarerna!! Jag blir jätte glad


Kapitel 5:

Morgonen därpå blir inte så rolig. Jag vaknar av att jag hör ett tjejigt skrik. Det hördes säkert ända ner till Gropen. När jag kommit upp på fötterna ser jag Peter ligga på golvet i sovsalen med en kniv i benet. Ovanför honom står Uriah och flåsar förskräckt.
"Vad i helvete gör du?" skriker jag.
Jag sätter mig ner på huk och drar långsamt ut kniven ur Peters ben. Han ylar och gråter förfärligt. Sedan ställer jag mig upp och riktar kniven mot Uriahs lår.
"Jag säger det igen, eller så får du denna kniven i benet, precis som Peter. Vad i helvete gör du?" skriker jag ännu högre än förut.
Det här kan inte riktigt vara rätt. Jag hjälpte precis Peter, den personen jag hatar mest av alla i det här kvarteret, och nu är jag beredd på att döda den personen jag älskar mest av alla, Uriah. Det känns konstigt. Sakta sänker jag ner kniven. Jag trycker in den innanför bältet på mina svarta jeans och av ren vilja drar jag händerna mot höfterna och höjer ena ögonbrynet, väntande på svar från Uriah.
"Peter är en förrädare!" ropar han. "Fan Tris. Tror du jag skulle förråda dig?"
Jag bryr mig inte om Uriah är arg just nu.
"Jag tar honom till sjukstugan." säger jag tyst och lyfter upp Peter.
Han är tung. Tyngre än mig iallafall. Men jag är stark nog att bära honom. Jag överlämnar honom åt sjuksystern som troligen heter Becca, som jag ser på hennes namnbricka och hon plåstrar om honom rejält.
Vid eftermiddag får jag syn på Uriah igen.
Han och Tori står i Gropen och pratar om nålar, vad jag hör. Jag sätter mig ner bredvid dem och följer med i deras samtal.
"Vad använde du för nål på min tatuering vid nyckelbenet?" avbryter jag de.
"Hej Tris." Tori vänder sig om mot mig men ler inte. Jag tror faktiskt jag aldrig sett Tori le. "Jag använde en 'Double Zero' på dig."
"Häftigt." säger jag, även fast jag inte ens vet vad det är.
Vi sitter alla tre helt tysta en stund i en pinsam stämning. Min hjärna är helt tom på idéer och det verkar Uriahs och Toris också vara. Som tur avbryter Tori den hemska stämningen efter en stund.
"Hörni. Förlåt men jag måste gå nu." säger hon och går iväg från Gropen.
Även om Tori inte verkade så tjejig, både på utseendet och på hennes kunskaper så gick hon väldigt uppfostrat. Hennes höfter vickade från sida till sida i takt med hennes fötter. Det är ganska konstigt att hon är singel.
Jag kände mig helt hemsk. Uriah hatade säkert mig just nu. Varför skulle ens någon gilla mig? Jag tycker själv att jag är en väldigt otrevlig människa.
"Uriah..." säger jag.
Uriah rycker till.
"Oj förlåt, skrämde jag dig?" frågar jag. Jag låter nästan taskig men jag menar det verkligen, jag skrämmer folk ibland. Jag minns hur Four vaknade mitt i nätterna pågrund av att jag råkat skrämt honom i sömnen.
"Nej... Inte alls. Du skrämde mig inte alls."
Lättnaden stiger i mig. Bra.
"Vad tänkte du på?" frågar jag.
"Dig."
"Mig?"
Mina mungipor höjs. Varför skulle han tänka på mig i denna situation?
"Jag tänkte bara säga..."
Han avbryter mig mitt i meningen.
"Ursäkten godtas."
"Jasså, så du läser mina tankar nu?"
Uriah faller in i ett skratt. Det låter faktiskt ganska gulligt. Jag fnittrar med honom. Sedan trycker han sina läppar mot mina och världen runt omkring oss försvinner.

Skitbra jag typ dör här för att det är så bra

Wow!! Tack xD Jag typ dör här för din as grymma kommentar ♥♥♥

När kommer mer?????????????????????????????????????

Haha imorgon kanske. Eller i övermorgon. Vi får se

Men åhh jag reser bort imorgon och kommer hem på tisdag

Här kommer nästa kapitel. Imorgon börjar skolan så jag kanske inte hinner skriva så mycket då, synd. Aja. Älskar er!


Kapitel 6:

Kvällen närmar sig och det är dags. Jag möter Uriah, Christina och Four utanför De Tappras kvarter. De ser beredda ut. Christina har satt upp sitt axel långa hår i en pytteliten hästsvans. Hennes mörka slingor får hennes bruna ögon att glänsa exalterat i solen. Hon har på sig svarta tights som hon troligtvis snott av mig och hennes axlar täcks av en svart t-shirt. Hon spänner sina knogar och sätter dem i höfterna.
Bredvid henne står Four. Han har på sig en mörkgrå tröja och ett par svarta jeans. I hans ansikte syns den typiska Four-minen, uttryckts löst ansikte men ändå ser det tryggt ut.
Uriah går fram till mig och tar tag i min hand. Han försöker nog bara göra Four avundsjuk, men i Fours ansikte syns ingen ilska.
Uriahs bruna hår står bak med hjälp av vax. Dumt. Jag älskar när hans långa slingor fladdrar i vinden. Han är klädd i svart, som vanligt, och ler stort, som vanligt.
Jag lägger handflatan mot hans starka bröst. Hans hjärtrytm är snabb. Det är min också.
"De andra har redan gått iväg. Vi tänkte att om vi går sist så märker de inte oss lika lätt. Soldaterna från De Lärda och förrädarna från De Tappra kommer vara allt för distraherade av våra kompanjoner." säger Uriah.
Jag nickar lågt.
"Vi måste dela upp oss två och två. Tjej och kille." säger Four och sätter armarna i kors.
"Tris?" muttrar Uriah.
Jag stirrar på Uriah och sedan på Four.
"Nej. Jag kan inte sammarbeta med dig just nu.nJag kommer bli distraherad av dig." svarar jag skarpt.
Uriah tappar hakan. Jag kysser honom försiktigt på kinden och greppar tag om Fours arm.
"Förlåt." säger jag.
Uriah ger mig en avundsjuk blick.
Christina och Uriah springer i förväg. De håller jämna steg med varandra medan jag och Four inte alls är likadana när det gäller att springa. Four är mycket snabbare. Hans ben susar genom vinden och jag bara klampar efter honom.
"Skynda Tris!" ropar Four.
"Jag försöker, jag gör det."
Framför oss ser jag Christina ge Uriah en kniv. Jag hör henne ropa att han måste ha något att skydda sig med. Skydda sig med? Det är Christina som måste ha en pistol eller något vid hands. Uriah knivhögg någon igår och nu håller han i en kniv igen.
"Jag litar på dig Uri." säger jag tyst för mig själv och ökar farten.
"Va?" ropar Four.
"Nej, men jag pratade med mig själv." ropar jag tillbaka.
Han ler och fortsätter att springa.
Vi ville inte ta tåget till De Lärdas högkvarter eftersom att någon lätt skulle märka oss när vi hoppade av det.
De Lärdas förläggning kommer allt närmare och närmare och tillslut står vi alla fyra bara framför den utan att säga ett endaste ord. Jag blänger mot Uriah när han kollar på mig. Han har fortfarande kniven i handen med ett skarpt grepp om den. Jag tar tag i Christinas tröjarm och drar in henne mot mig.
"Har du glömt att Uriah knivhögg någon igår?" viskar jag till henne.
"Hallå, det verkar nästan som om du vill att din kille ska dö."
"Nej, men jag vill även inte att min bästavän ska dö."
Jag lossar greppet om Christinas arm och hon flyttar sig en bit ifrån mig. Snodden från hennes hästsvans hade åkt av när hon sprang så nu hängde det korta håret ner på sidorna av hennes smala ansikte. Utsläppt hår passade henne mycket bättre.
Christina hade rätt. Det kändes som om jag ville att Uriah skulle bli dödad. Tanken slår mig att jag har varit ganska hård mot honom idag.
"Jag byter grupp." säger jag.
Alla tre vänder sig om mot mig och kollar förvånat på mig.
"Jag trodde att jag distraherade dig." säger Uriah och himlar med ögonen.
Jag släpper taget om Fours arm och tar tag i Uriahs muskulösa arm. Den rätta killens arm.
"Du distraherar mig med din snällhet." viskar jag i Uriah öra. "Ingen kille är lika snäll som dig Uri."

Rfrifjrjfiborfjiufrbjrfjjrfujfrbjrubmegabra!

HdjwnanwknwbsNEJMENTACK