Varför gillar folk Draco Malfoy?

Visst är det en stor del på grund av att Draco verkligen vill leva upp till sina föräldrars mål. Det är alltid lika svårt att kunna hantera press som någon annan lägger på ens axlar, absolut. Jag kan dock, fortfarande inte, känna en sådan stor sympati för honom. Det visar sig mot slutet att Narcissa och Lucius verkligen, verkligen, verkligen älskar honom, från botten av sina hjärtan, om Draco någon gång bara hade sagt emot, så tror jag ärligt talat att Narcissa och Lucius inte skulle tyckt illa om honom - om han hade sagt att han inte ville, tror ni inte att hans föräldrar, på sätt och vis, skulle ta och acceptera det? För trots allt är han deras son, han växte upp med dem och de uppfostrade honom.

Självfallet finns det ändå en liten gnutta medlidande inom mig, men jag kan fortfarande inte ställa mig på hans sida genom att säga att det bara är på grund av föräldrarna - och ännu en gång, detta kanske beror på att jag själv kan protestera när det kommer till hur mina egna föräldrar tänker och tycker - visst finner jag förståelse i de första böckerna. Han var liten och jag tror inte att han visste vad det precis betydde.

Men senare då? Det fortsatte, det fortsatte och det forsatte. Och nu menar jag inte bara på grund av denna rasism - ja, hans föräldrar är ju själva emot mugglarfödda, så där förstår jag vart han har fått sin bild ifrån - men sättet han behandlar andra på? Vad tycker ni om det, egentligen? Till exempel hur taskigt han pratar om Hagrid, exakt vad har Hagrid gjort mot Malfoy som får honom att tycka så himla illa om honom? En del av hans handlingar är ju fruktansvärda och själv kan jag inte lägga allt på föräldrarna. I de senare böckerna växer Draco förstås upp och då är han kapabel till att tänka sina egna tankar och ha egna åsikter om andra människor - om vi nu bortser från mugglarfödda, med tanke på att hans familj lärde honom att tycka illa om dem. Det är ju inte bara rasismen allting handlar om.

Men tack för att ni svarar, riktigt intressant att läsa!

Som du och jag sa; tror det beror på en stor, djup osäkerhet och rädsla. (Enligt mig) är han rädd, han vet att hans föräldrar har kontakt med Voldemort, han vet (iallafall i de senare böckerna/filmerna) att hans föräldrar är Dödsätare. Han vet att han förmodligen kommer bli inblandad, vilket jag är säker på att han inte vill. Innerst inne tror jag faktiskt Draco är god. I de första böckerna osv - visst, han är överlägsen osv, men så snart han börjar inse att han faktiskt håller på att övergå till Den mörka sidan, att den faktiskt är mer skrämmande än han föreställt sig - det är då jag tror han börjar känna sig ordentligt osäker och rädd. När han ska döda Dumbledore, jag började ärligt talat nästan gråta. I boken kunde jag riktigt sätta mig in i hans situation, hur han verkligen kände när han mötte det han mest fruktade. Han ville inte döda, han kände ånger. Han verkade vara någon han inte ville; i början av böckerna; "att vara på den mörka sidan - gud så coolt!". Men när han får sina uppdrag som ska hjälpa Voldemort att döda Harry; det är då han inser att han faktiskt är en person som är god. Hans osäkerhet går självklart ut över elever - t.ex. Hermione. Det får honom att känna sig bättre till mods för en stund, men sedan dras han ner i verkligheten.
Jag tror inte han inser vad han gör, förrän det verkligen kommer till kritan. Att hjälpa till att döda Harry. Att döda Dumbledore. Att släppa in Dödsätare på skolan. En rad av saker han gör i böckerna.
Innerst inne tror jag Draco Malfoy är/var god. Faktiskt. Men jag anser inte att det är okej att vara rasistisk osv, och jag ogillar honom fortfarande. Även om han inte ville döda Dumbledore och kände sig rädd, osäker, kände fruktan osv - han hjälpte ändå till att slutföra uppdraget. Nej, usch.
Men å andra sidan har jag en gnutta förstående. Ifall mina föräldrar var Dödsätare skulle det vara självklart att jag också skulle bli det oavsett om jag ville eller inte. Hur lätt är det att slingra sig ur den situationen utan att bli dödad av Voldemort är min fråga då?

Men det är ju samma sak där - Hagid är INTE den fina trollkarlssläkt och liknande som Draco har vuxit upp att älska. Och mycket hur barn är ska man lägga på föräldrarna men framförallt omgivningen, Draco malfoy påverkas ju inte bara av sina föräldrar utan av HELA släktet Malfoy, se bara på hans släktingar, Lestrange exempelvis, tror inte det är konstigt alls att man växer upp till att tro att man ska vara på ett visst sätt.

Jag kan se till mig själv, jag kommer från en håla där alla är "normala", vilket gör att jag länge var extremt mot homosexuella, folk som inte ursprungligen var svenska och annat som inte riktigt var som jag var van vid, jag behövde bli ett par år äldre för att inse att alla var människor precis som jag, och alla är precis lika värda.

Dracos attityd om att han är bättre än alla andra är det som påverkar hur han behandlar andra - han tycker helt enkelt att han är värd så mycket mer för att han blivit fullproppad med propaganda om att det är så det är - hans "rena blod" gör honom bättre än alla andra.

Det tänkte jag inte på, det har du absolut rätt i.


Jag menar absolut inte att det är konstigt, jag är full medveten om att det är vanligt. Jag menar dock att även om han var i den åldern då han visste vad han gjorde, att han inte slutade. Att han skadade människor utan att bry sig.

Bitches love bamfs?

No, honestly. Fan Fics corrupt your mind.

Jag gillar Draco som karaktär efter som att, trots att han är en av Harrys "värsta fiender" eller rival eller något sådant.. så är han inte "ond", J.K har lyckats uttrycka honom på ett sånt sätt så att man kan se att han bara är en rädd liten pojke bakom fasaden han kopierat från sin far.
Jag gillar honom för att han faktiskt försöker vara sin far till lags och går igenom allt för att upprätthålla sin familjs namn..
Det är nog det jag gillar mest med HP karaktärer i största allmänhet. ingen är "ond/elak" (ja kanske med undantag av Bellatrix då, men hon är kul i alla fall) bara för att det är så.
Draco törstar egentligen bara efter Lucius uppskattning, men tvingas att gå långt utan att egentligen få den.
Sen gillar jag ofta karaktärerna som är på "fel" sida just för att det oftast är de och deras bakgrund som gör berättelserna mest intressanta.
Jag försvarar definitivt inte att han är rasist, men när man växt upp med det som ens verklighet tror jag att det är svårt att ändra uppfattning.
men, ja, det är ju bara jag.

jag gillar inte draco men ni måste erkänna att det är väldigt synd om honom i den sista boken när han tvingas tortera andra

jo, draco är egentligen jättesnäll, men hans föräldrar var dödsätare, så det fick honnom att bli ett ruttet ägg!

Precis, kunde inte sagt det bättre själv.

Jag tror att det började med att jag fastade i hans utseende. Sedan började jag avguda Tom Felton och på den vägen är det....
Sedan jag fick upp ögonen för Tom har jag inte ogillat Draco, jag tror att jag gjorde det från början men jag kommer inte ihåg... :s
Nog för allt dumt han har gjort men det är lätt att bortse från det när man är kär i skådespelaren (åvanstående stämmer åtminstone i mitt fall i allra högsta grad)

Jag vet att ni hatar mig nu, men jag ligger i alldeles för djup Tom-dvala för att säga vettiga saker


Jaja, missförstå mig rätt nu, bara