När lögner blir komplicerade (Next Generation)

Gud vad bra du ääääääääääääääääääääääääääääääär!!!!!! ♥

Så fantastiskt fint ♥

Kapitel 4

Victoire

Jag knackar två gånger på dörren, och efter några minuter öppnas den och Teddys huvud tittar ut ur glipan.
”Hej, Vic!” Säger han och drar mig in i en hård kram. Jag kramar tillbaka, men alldeles för snart drar han ifrån och leder mig igenom dörren.
”Teddy, jag måste prata med dig”, Säger jag och ångrar redan sättet jag sa det på. Teddys leende bleknar genast bort och ersätts av en orolig min.
”Vad är det, har det hänt något?” Frågar han och tar ett krampaktigt tag i min hand. Jag ler lugnande och skakar på huvudet.
”Nej då, inget har hänt”, säger jag och Teddy ler lättat.
”Okej, vad är det då?” Frågar han och sätter sig ner i soffan, och klappar lätt på platsen bredvid. Jag sätter mig tveksamt ner och vänder mig mot honom.
”Jag undrar bara…” börjar jag säga. ”Jag undrar bara… ah, det låter så fånigt…”
Teddy ler mjukt och låter hans tumme rita små cirklar i min hand, för att lugna ner mig. ”Berätta bara”, Säger han, och jag nickar.
”Jag undrar bara om du gillar mig, eller om du bara är snäll mot mig som du är mot alla, för jag har ingen aning och det gör mig väldigt förvirrad och ledsen för jag vet inte om jag borde ta ett steg framåt eller om jag är för klängig då och jag vill bara veta om du gillar på mig, på det sättet. För det skulle bespara mig massor av pinsamma konversationer, precis som det här”.
Jag tar ett djupt andetag och försöker hitta andan igen efter den långa sammanfattningen, och väntar samtidigt på att Teddy ska säga någonting.
Men det gör han inte. Istället bara stirrar han på mig, med ett snett leende lekandes på sina läppar.
”Teddy? Snälla säg någonting, jag vill inte att det ska bli pinsamt bara för att-”
Och sedan kysser han mig.

Louis

Jag tar ett djupt andetag och drar in dofterna som blandas tillsammans. Glass, solkräm, kaffe, crêpes och läder.
Det sista är antagligen från Victoires skinnjacka som hon envisades att ha på, även fast det är över tjugofem grader ute. Jag fattar fortfarande inte hur hon kan använda sådana kläder, det är helt hemskt!
Solen är hög på himlen, och alla är ute på gatan och skapar ett högt sorl runt omkring oss.
Vi sitter på rad i solskenet vid Eiffeltornets botten, och tittar på alla turister som går förbi och pladdrar ivrigt på olika språk när dem ser tornet.
”Jag saknar Teddy”, Gnäller Victoire och lutar sitt huvud mot min axel.
Dominique kollar på klockan och flinar. ”Okej, du klarade sju minuter utan att nämna honom. Du vinner, Lou”.
Jag ler brett när Domi ger mig en galleon.
”Slog ni vad om det?” Frågar Victoire med rynkad näsa, och vi nickar.
”Såklart vi gjorde. Domi trodde inte att du skulle klara tre minuter, jag trodde fem.”
Victoire fnyser och skakar på huvudet åt vår barnslighet.
”Ni är konstiga”, Mumlar hon, och vi skrattar.
Vi sitter där ett tag, njuter av solen som vi för ofta saknar i England, och småpratar om allt och inget.
”Jag saknar Hogwarts”, Muttrar jag efter ett tag, och mina systrar mumlar och nickar instämmande.
”Det är bara några dagar kvar nu”, Påminner Victoire oss. ”Sedan böjar mitt sista år”.
Dominique suckar. ”Vem ska jag reta när du slutar, hade du tänkt då?”
Vic ler svagt. ”Ledsen, syrran”.
Jag är redan borta i mina tankar. Mina tankar om Rawenclaws uppehållsrum, där jag alltid brukar sitta och spela kort med mina vänner, och lektionerna som jag brukar klaga på, men ändå älskar att gå på.
”Ska inte Al och Rose börja i år?” Undrar Dominique, och jag nickar och ler när jag tänker på våra småkusiner.
Och så fortsätter det. Vi pratar om eleverna och lärarna på Hogwarts, vilka lektioner vi ska ta i år, och vad vi ska göra efter vårt sjunde år.
Sedan faller en tystnad mellan oss, som tillslut bryts av Dominique.

”Jag vill göra något galet”, Säger hon helt plötsligt, och jag och Victoire tittar nyfiket på henne.
”Något galet?” Frågar jag och rynkar pannan. Domi nickar, lutar sig tillbaka lite på bänken och rättar till solglasögonen som vilar på hennes nässpets.
Victoire lägger huvudet på sned och flinar mot Dominique. ”Vi kan gå och köpa fyra kulor glass var. Det är galet”.
Jag låter min blick svepa över alla turister runt omkring oss, och får syn på en lång, ganska gänglig kille med svart, lockigt hår som sitter och lyssnar på musik i hans hörlurar, några bänkar bort.
”Vill du göra något galet så utmanar jag dig att gå och stöta på killen där borta”, Säger jag och nickar mot killen, och Dominique skrattar.
”Visst, men jag ska få femton galleoner och du får laga mat i en vecka”.
Jag fnyser som för att säga ”inte en chans, tjejen”.

Dominique skakar på huvudet och tar av sig solglasögonen. Hennes blåa ögon tittar intensivt och allvarligt från mig till Victoire.
”Nej, skämt åsido, jag vill färga mitt hår”.
Det blir helt tyst vid vår bänk, medans jag och Victoire bara stirrar på Dominique, som om hon helt plötsligt ska börja skratta och ropa ”lurade!”
Men det gör hon inte. Hon bara sitter där och tittar på oss, ett litet spår av trots i hennes ögon, men också beslutsamhet.
Sedan hör jag ett bubblande skratt, och jag vänder mig om för att se Victoire försöka hålla sig från att bryta ihop, fnittrandes.
”Vad då’ra?” Undrar Dominique och tittar surt på Victoire, som fortfarande skrattar.
Hon bara skakar på huvudet, och torkar bort tårarna som har rinner ifrån hennes ögon på grund av skrattattacken.
”Jag bara…” mer skratt. ”Förlåt, jag bara såg framför mig dig i knallgult hår och jag bara…”
Det tar inte lång stund innan jag och Dominique ger med oss och börjar skratta vi med.
”Nej, inte gult”, Säger Dominique efter ett tag av fnissningar som hon försöker kväva. ”Men jag vill inte ha det klassiska, blonda Delacour-håret, och inte heller det röda Weasley-håret. Vad tycker ni?”

Jag funderar en stund, och ler sedan. ”Jag gillar idén, men det är bäst att inte berätta för mamma eller pappa om du vill klara dig igenom det levande.”
”Det är bland annat därför jag vill göra det här, jag vill få en reaktion av dem”.
Jag ler. ”Mamma kommer att bli galen”.
Hon nickar, och lägger sedan armen runt mina axlar och kramar mig från sidan. ”Du är en bra brorsa, Lou, vet du det?”
Jag skrattar lite och nickar. ”Ja, typ”.
Victoire harklar sig. ”Ursäkta att jag stör denna vackra syskonkärlek, men jag vill informera er att det finns en hårsalong typ fem minuter bort härifrån”.



Ganska långt kapitel för jag har inte postat på några dagar haha... vad tycker ni?

--Stella♥

Jättefint! Jag undrar vilken färg det blir...

Jättebra!

Jag vill höra mer om Ted och Vic

Du är så braaaaaaaaaaaaaaaa!!!!!!!

Bevakar ofc!

Skit, kan inte ge fler tummar idag, men du ska få imorgon! ♥
I. JUST. LOVE IT♥

Tack för att du taggade mig i den här! Har inte varit inne på mugglis på evigheter, och det var en glad överraskning att hitta en sån här bra ff
Den är seriöst grym, och jag gillar att du har olika personligheter på dem, och att deras historier pågår sida vid sida. Det blir mycket mer intressant att läsa då

Jag vill läsa mer om Louis, blev väldigt nyfiken på vad du skrev om honom i början! Bevakar

cikki Privet Drive Alvenia Ariana Potter Sofia Albuslover TACK SÅ MYCKET HÖRNI!!!♥♥♥



Alvenia *slänger med håret* I know, I'm fabulous...

(Joking, tack så mycket ily)


Ariana Potter YAYAYAYAY JAG GILLAR TUMMAR


Sofia Albuslover Taaack!!
Ja, det blir lite klurigare med tre olika personer, men jag försöker så gott jag kan! Haha!
Louis är den karaktär jag antagligen kommer skriva mest om, av den enkla anledningen att han är den som jag har lättast att tänka ut handling för

--Stella♥