Du kan lita på Inez Malfoy ~3

Bevakar! Tycker du skriver skitbra, du får det att verka så verkligt!! Skriv mer snart är du gullig, behöver något att läsa

Tack så mycket allihopa!! Jag är så glad att så många vill fortsätta att läsa om Inez Malfoy!! Det betyder så mycket för mig ♥
Och jag är ledsen för att det dröjt såpass länge tills nästa kapitel men nu ska ni få ett att bita i ♥ hihihihi






Del 2 Han behöver dig

”Hogwartsexpressen lämnar stationen om ca 5 minuter!” ropade en stor man ifrån tåget på Kings cross. Överallt på stationen stod elever med sina väskor. Alla hade stora varma jackor och mössor på sig. Folk började hoppa på tåget. Draco Malfoy gick med sina vänner och skrämde små förstaårselever. De började putta på en kille med mörkt hår. Han såg ut att vara lite yngre än dem själva men killens ansikte var inte synligt. Tåget började röra på sig och killen försökte hoppa på men de stora femteårsleverna lät han inte komma förbi. Plötsligt hördes ett skrik!

Jag satte mig flämtande upp i sängen. Svetten rann längs mitt ansikte och minkropp var alldeles klibbig.
En återkommande dröm...jättebra.., tänkte jag ironiskt för mig själv när jag började klä på mig. De återkommande drömmarna betydde oftast att det var något som hänt, händer just nu eller ska hända. Detta var andra gången jag drömde om att min bror och hans kompisar mobbade en mörkhårig kille. Jag visste fortfarande inte vem killen var. Men jag hade inte tid att tänka mer på drömmen nu, jag hade viktigare saker att tänka på. Som Harrys förhör på ministeriet som skulle äga rum idag.

Jag hade skickat minst fem ugglor till professor Dumbledore men hade inte fått en enda tillbaka. Jag var väldigt sur på honom! Varför hade han inte berättat det här för mig. Det var ju han som sa att jag skulle skydda Harry. Men nu när det är risk att han kan bli relegerad då behöver jag inte veta.

Så fort Draco hade berättat för mig om att Harry skulle till ministeriet hade jag gått därifrån utan följdfrågor och utan att ge något tecken som sa att jag brydde mig. Men jag ville så gärna frågat hur han visste det? Vad hade Harry gjort? Hur hade det gått till? Harry framstår inte som den som skulle använda magi utanför skolan utan anledning, enligt mig.

Jag visste att det enda sättet för mig att kunna hjälpa Harry, eller i alla få reda på vad han gjort, var genom att själv ta mig till ministeriet. Min pappa hade tagit med mig dit en gång när jag var mindre men då hade vi tagit oss dit genom någon speciell ingång endast för de som arbetade där. Så jag visste att det var uteslutet. Jag kunde inte heller fråga Melanie, jag ville inte blanda in henne. Men jag visste en jag litade på mer än allt annat.

”Det här är galet, till och med för dig Inez!” sa Riley oroligt men med ett litet leende. Jag pratade med Riley genom elden i vår öppna spis. Jag passade på medan ingen i min familj var hemma.
”Du måste hjälpa mig Riley! Jag måste ta mig dit!” bad jag och satte mig på knä vid elden och tittade in i hans glödande ögon.
”Men om Dumbledore inte bett dig göra något, varför gör du det här då?”
”För att...jag bryr mig om honom Riley. Jag måste veta att allt är okej! Tänk om han blir utslängd från skolan.”
Riley var tyst en liten stund och verkade tänka på om han skulle hjälpa mig eller inte.
”Okej då” sa han tillslut och jag sken upp. ”Jag känner till ett sätt att komma dit på och det är genom en telefonkiosk i London, jag visar dig”

Två timmar senare mötte jag Riley i London. Vi gick till en röd helt vanlig telefonkiosk och ställde oss därinne. Riley stoppade ner lite mugglarpengar och plötsligt började vi åka neråt i marken.
”Hur visste du om den där ingången egentligen Riley?” frågade jag när vi försiktigt gick ut ur telefonkiosken. Vi försökte att dra så lite uppmärksamhet till oss som möjligt.
”Min pappa jobbar också på ministeriet” svarade han med glimten i ögat.
Ministeriet var enormt. Väggarna var gjorda av svart tegel och överallt fanns eldar som lyste grönt när folk passerade igenom dem. Överallt gick det människor som trängde sig fram. I mitten av den stora lokalen vi befann oss i hängde en stor tygbit med en bild av ministern Cornelius Fudge.
Plötsligt insåg jag att jag inte hade en aning om vart vi skulle ta vägen eller vad vi skulle göra. Vi kunde ju inte bara rusa rakt in i en rättssal!
Jag vände mig om för att säga något till Riley men jag visste inte vad jag skulle säga. Jag hade släpat med honom hit helt utan någon koll på vad vi skulle göra. För bara några minuter sen hade det känts som en väldigt bra idé. Tillslut suckade Riley och tittade runt omkring sig.
”Du har ingen aning om vad vi ska göra, eller hur?” log han och tittade ner på mig.
”Förlåt... detta kanske inte var en så bra idé..” sa jag och tittade runtomkring mig.
Plötsligt såg jag att en man stod och tittade konstigt på oss. Sen gick han fram till en vakt och sa något. Mannen pekade sen mot mig och Riley och de två långa vakterna började närma sig oss där vi stod.
”Riley, vi borde nog gå” sa jag bestämt och drog med mig Riley.

Då såg jag plötsligt ett bekant ansikte.
”Professor Dumbledore?” Utbrast jag och stannade.
”Vad händer här då?” frågade plötsligt en av vakterna med mörk röst och tog tag i Rileys arm. ”Jag tror inte ni två ska vara här”
”Det är ingen fara, de är med mig” svarade Dumbledore med lugn röst och en stadig blick.
”Javisst, Mr Dumbledore” svarade vakten, släppte Riley och gick tillbaka till sin plats med sin kamrat tätt i hälarna.
”Tac..” började jag men blev plötsligt avbruten.
”Inez Malfoy, Riley Lesky vad gör ni här?!” Dumbledores röst var inte lika lugn längre utan väldigt bestämd.
”Sir, vi...” började Riley men jag avbröt honom för jag kände att jag behövde inte förklara mig för Dumbledore, han behövde förklara sig för mig.
”Vad vi gör här är inte frågan professorn utan det är vad du gör här! För jag tror du glömt att informera mig om vad du gör här idag. Det råkar inte ha något med det förhör som ska äga rum här angående Harry Potter?!” Jag spottade ur mig orden i ansiktet på Dumbledore.
”Jag tänkte berätta...” började Dumbledore men jag avbröt, för jag behövde få ur mig det här först.
”Jaså det tänkte du.... då kanske du kunde gjort det innan min käre bror kom och spottade det på mig! Fattar du vilken sitts du satte mig i!”
”Miss Malfoy! Du måste sluta använda den tonen emot mig, folk tittar. Jag ville inte lägga mer press på dig än vad jag redan gjort. Jag har redan begärt alldeles för mycket utav dig och du har redan fullt upp med din familj. Så nu tycker jag ni båda åker hem för här finns inget mer ni kan göra”
Dumbledore gick innan jag hann säga något tillbaka. Riley tog min hand och försökte dra med mig ut men jag stod kvar och såg Dumbledore gå. Då såg jag plötsligt att han var på väg ut ur ministeriet.
”Professor Dumbledore, vart ska du?” Jag sprang ikapp rektorn och tittade frågande på honom. ”Rättssalen är väl inte åt det hållet?”
”Jag ska inte till rättssalen Inez.” svarade Dumbledore lågt.
”Men, hur blir det då med Harry?”
”Han klarar sig...” Dumbledore verkade väldigt borta. Det här kändes inte som något Dumbledore skulle göra! Han skulle inte överge Harry.
”Du kan inte bara överge honom. Du skulle inte göra det.” sa jag lågt.
Vi stod där en stund och tittade på varandra. Dumbledore verkade tänka så det knakar.
”Jag kan inte vara hos Mr Potter just nu...han klarar sig bättre utan mig.”
”Nej det gör han inte. Du har alltid sagt till mig att jag ska skydda Harry, att ta hand om honom så...det gör jag nu. Jag säger åt dig professor Dumbledore att du måste hjälpa Harry Potter! Han behöver dig.”
Tillslut gick Dumbledore fram till mig med bekymrad min men suckade och log.
”Jag visste att du var den rätta för det här jobbet Inez Malfoy”
Sen gick han mot en korridor som jag gissade ledde till rättssalen. Jag stod kvar en stund och tänkte på vad som precis hände. Sen tog jag Rileys hand och vi lämnade ministeriet.

Men vad är det med Dumbledore? Vänta... Imperiusförbannelsen! Det kanske är den! Åhh, vad jag längtar efter mer!

OMG det är ju grymt! Du har talang!

Super!
DI kan verkligen skriva!

Så himla bra!♥ *dör*

Dumt av dig, då kan du ju inte läsa vidare!

Just det... *återupplivar mig* Sådärja! Nu kan jag fortsätta att läsa!

Förlåt, men sluta tagga mig. Jag har typ helt gjömt bort stoeyn när jag inte orkatläsa.

Awesome!!!!!!!!! Vem är Rileys pappa?