Ögonsten

Okej!

Bevakar! Jag har aldrig läst en berättelse av denna sorten men det låter riktigt bra hittills. Ni skriver jättebra!

Jag älskar hur ni skriver♥

Oj, tack för era fina kommentarer, men nu ska ni få veta en hemlis, det e första gången jag skriver, och publicerar hihih.
Orkar inte börja att tagga er, o så men roligt att ni tycker om den. :-)

♥ Kapitel 5. ♥
~vecka 4.

Mamma ropade nerifrån att maten var klar, så jag tog min mobil, och la den i byxfickan, och gick ner för trapporna till köket. Jag satte mig vid bordet, och väntade på att alla andra skulle komma.
Mamma höll på att duka fram medans jag satt och väntade, och ner kom min syster Sandra.
Sandra är ett år äldre än mig, hon har brunt hår och mörkbruna ögon och medellång.
- Hej, log hon och satte sig ner mittemot mig.
- Hej, svarade jag och log tillbaka.
Mamma satte sig ner brevid mig och sa att vi fick ta mat.
- Så hur har eran dag varit då? Frågade mamma, och kollade på oss båda.
- Bra, svarade jag och log.
- Bra, mumlade Sandra, och petade med gaffeln i maten.
- Jag är inte hungrig, sa Sandra och reste sig upp från bordet.
Hon tog tallriken, och satte den på diskbänken och gick upp till sitt rum.
- Jaha, mumlade mamma.
Jag kollade på mamma, ibland tycker jag verkligen synd om henne, jag menar min syster tackar nästan aldrig henne för vad hon ger.
- Är det inte gott? Frågade hon och kollade på mig.
- Nej det är inte det, sa jag ärligt och log.
- Hur har din dag varit? Frågade jag.
- Den har bara varit bra, log hon.
- Jag är klar och tack för maten, sa jag och log.
- Ingen orsak.
Jag reste mig upp från matbordet och förde bort tallriken på diskbänken och började gå upp mot mitt rum.
Jag la mig ner på sängen och började tänka på hur, vi skulle kunna få reda på hans efternamn hans adress och allt.
Jag insåg inte hur snabbt tiden gick då jag höll på att tänka på Luke.
Det knackade på dörren och jag antog att det var mamma.
- Kom in! Ropade jag och dörren öppnades, och in kom Sandra.
- Hej, sa hon och fnittrade till.
Jag satte mig upp i sängen och kollade på henne och tänkte för mig själv, drogad?
Hon fnittrar aldrig.
- Hej, sa jag.
- Gissa vad? Sa hon, och kom gående till min säng och satte ner i skräddarställning på sängen.
- Vadå?
- Jag har träffat något, log hon.
- Vem då? Alla detaljer, sa jag ivrigt.
- Okej okej, ta det lugnt, sa hon och himlade med ögonen, innan hon började prata igen.
- Han heter Luke, han har brunt hår, och chokladbruna ögon, hans leende är mjukt, och han är väldigt attraktiv, sa hon och fnittrade till.
Jag började tänka efter, var har jag hört dem orden förut? Mjukt leende attraktiv chokladbruna ögon och brunt hår?
Jo, Kelly. Kunde det vara Luke, som var pappa till mitt barn, vårt barn?
- Berätta mer, sa jag.
- Han är lång, och han går i min skola och han är också sjutton, log hon.
Det kunde inte, men jo det var så. Det var min Luke.

Läääskkiiiiigt

♥ Kapitel 6. ♥
~ vecka 4.

Luke var en player.
Fanns det något mer att säga?

Jag hade inte riktigt kunnat säga till Sandra hur det låg till.
'' Jo, alltså, den där Luke som du är kär i, jo, han är pappa till mitt barn som ligger i min mage, bara så att du vet. ''

Men det kändes så fel.
Jag hade ont i magen av det.
Tänk om Luke och Sandra skulle gifta sig när de var trettio år, och så står jag där med min dotter eller son, som undrar varför pappa gifter sig med moster.
Det var i dessa situationer jag skulle ringt Kelly.
Men inte den här gången.
För nu var allting annorlunda.
Jag bestämde mig för att inte berätta för Kelly direkt - jag ville hålla det hemligt ett litet tag till.

Jag stirrade in i väggen.
Jag kände mig så tom, men jag borde egentligen inte vara så förvånad och chockad.
I vår lilla stad kunde man hångla med någon och när man vänder ryggen om står ens partner och flirtar med någon annan.
Och eftersom alla är med alla så skulle det inte förvåna mig om hälften av alla medborgare hade någon sorts könssjukdom.

Plötsligt öppnades dörren till mitt rum, och min pappa steg in.
Han satte sig på min sängkant och frågade med låg röst:
- Hur mår du?
- Bra, sa jag hest och falskt.
- Vad pratade du och Sandra om?
- Inget särskilt.
Pappa klappade försiktigt på mitt huvud.
Sedan mumlade han:
- Är det jobbigt?
- Vadå? frågade jag och vände mig mot honom.
- Att det blev såhär, du vet?
Jag suckade, och det var då allting kom över mig.
Jag var gravid, och min syster hade troligtvis gjort allting med pappan.
Jag kastade mig in i pappas famn, och började storgråta. Mina snyftningar skar sig, och mina kinder blev våta på bara några sekunder.
Pappa höll om mig, hans varma händer höll varsamt om min kropp.
Jag sa, med tårarna forsande nerför kinderna:
- Jag hatar Luke.


btw, tänkte svara på lite kommentarer, för Jenny är såååå lat.

Fellrendión: Tack så mycket! :-) ♥
LIA15: Naw, så gullig du är! :-) ♥
Ugglan Hedwig: Det värmer att du tycker om det vi skriver! ♥ ♥

Braaaa

OMG ÄR HAN EN PLAYER NOOOO
Awesome iaf :')

ginny23: Tack! ♥
LIA15: *Bugar*
Choppa: Fy för players! Tack! ♥ ♥