Det Dolda [Sv]

Haha du läser typ allting jag läser (inget illa menar, det är helt okej)

Du taggade mig! Plus att du har bra smak på noveller och då litar jag på dig

Aha just det, höckröckröm, jag är väldigt *host* glömsk *host*
Ja, jag tror att vi är vänner för att vi är rätt lika (inte utseendet utan sättet och intressen)

är vi med varandra ännu mer kanske vi blir ännu mer lika
nu tror jag att vi ska ta och sluta spamma ner tråden

Förlåt för att jag inte har skrivit, jag har varit upptagen och kommer förmodligen bli ännu mer upptagen framöver. Ska försöka få upp kapitel i alla fall och kan lova er ett till imorgon ♥

Ja ja jaaaaaaaa!*.*

Jaaa nya kapitel!!!

Ok bra *tummen upp*

Kapitel 3: Det Regnar Blod

~~


Vi hade inga böcker med oss till nästa lektion. Folk runt omkring mig hade gladare tankar och folk var ivriga inför terminens första lektion i Trollformellära. Det var ett ämne som folk tyckte om och verkade ha hög status bland eleverna. Vi skulle ha lektionen med en grupp Slytherin-elever.
Kathy var orolig över lektionen, jag kunde inte tyda varför. Det verkade vara en slags rädsla eller ett dåligt minne. Jag försökte tänka på något annat och lämnade Kathy ifred.
Läraren, Professor Howell, kom snabbt och vi leddes in i ett rymligt klassrum vi och samlades vid rummets fönster.
”Ni inser inte vilken makt ni har.” sa läraren och blickade ut över Howarts genom fönstret. Han hade honungs-färgat hår och djupa blå ögon som tittade ut genom fönstret. Hans blick var riktad långt borta, men hans tankar var fokuserade vid lektionen. ”Ni kommer bli fascinerade över vad ni kan åstadkomma genom att ta till er vad som sägs och lärs ut på dessa lektioner. Det här må vara en lektion i skolan, men den är mycket mer användbar än så.”
Jag insåg snabbt att han verkligen menade det han sa. Det var ändå något dolt, han menade något mer.
”Idag ska vi bilda våra egna regnmoln. Molnets vatten ändras beroende på vad trollkarlen eller häxan som framkallat det tänkte på och kände när de uttalade trollformeln. Olika moln har olika egenskaper. Till exempel kan ett moln bilda vanligt vatten. Det är ett av de mest neutrala ämnena och förekommer ganska ofta.” sa Professor Howell.
Vi blev utspridda runtom i klassrummet för att få någorlunda utrymme och golvet hade blivit förtrollat så att det inte skulle bli blött. En Slytherin-pojke som stod rätt nära mig… ska vi kalla det ’testade trollformelns kapacitet’? genom att spotta på golvet. Hans kompisar skrattade.
”Kvarsittning, Ramsey.” sa Professor Howell högt så alla hörde.
Slytherin-pojken rodnade lätt då alla tittade på honom och jag hörde grova svordomar i hans tankar.

”Trollformeln är enkel, det är fokuseringen som är den svåra delen. Ni måste först och främst tänka på regn. Se regnet framför er, ni kan tänka er regnet genom ett fönster eller låtsas att ni står mitt i regnet. Prova er fram tills ni får fram en verklighetstrogen bild av regnet. Sedan måste du tänka på hur du känner dig just nu. Tänk bara på känslorna du känner i just detta ögonblick. Se dem framför dig, och låt dem blandas med regnet. När känslorna blandas med regnet säger du med all fokus du har, Nubes, och bildar ett litet regnmoln.” sa professor Howell.
Han tog ett djupt andetag och klassrummet fylldes av en djup tystnad.
”Nubes.” sa han tydligt, och ett moln bildades i främre delen av klassrummet. Molnets vatten var klart, men det var något fel. Han gick runt och tittade snabbt igenom oss elever.
”Miss Saint-Denis”, sa han. ”vad tror du att jag kände när jag uttalade trollformeln? Titta på regnets struktur och beskriv regnet.”
Jag visste att det var fel att fuska, men jag hade ingen aning om vad han kunde tänka på. Jag kikade snabbt in i hans tankar och känslor.
”Det är livlöst och dystert. Du kanske var uttråkad?” sa jag försiktigt.
Han svarade inte. Jag såg i hans tankar att jag hade svarat rätt, men jag oroade mig för att han kan ha misstänkt något. Hittills visste lärarna bara var jag kom ifrån, inte varför jag kom därifrån. Thomas var den enda som visste min hemlighet.
”Bra.” sa han neutralt. ”Nu ska ni själva prova trollformeln, kom ihåg att hålla er fokuserade.”

Jag vände tillbaks min uppmärksamhet till min plats och tänkte på regn. Vissa runtomkring mig var redan framgångsrika och lyckades få fram mindre moln med lätt regn. Jag lät minnena återupplivas och tänkte tillbaka på tiderna då jag brukade sitta i mitt rum på sjukhuset och titta ut genom fönstret, och kunde lätt återuppliva de hemska minnena. Just nu kände jag mig inte uttråkad, tvärtom. Jag var fri. Jag var inte inlåst längre. Jag kunde göra vad jag ville. Jag kände mig maktfull, och lät dessa känslor och tankar omringa mig och nu kände jag mig så fokuserad jag kunde bli.
”Nubes.” sa jag, och riktade trollstaven upp i luften. Jag kände mig ännu mer kraftfull när molnet uppstod, och njöt av kraften jag uppbådade. Regnet hade en mörk marinblå nyans och försvann när det träffade det förtrollade golvet. Jag fylldes med ännu mer energi och kraft och regnet skiftade färg till svart. Jag visste att jag borde sluta, men vad kunde stoppa mig? Jag var fri, ingenting stod i min väg. Regnet verkade ändra substans. Det blev tjockare, och fick en metallisk lukt. Det ösregnade under mitt lilla moln, regnet började få en röd underton.
”Miss Saint-Denis, jag tror det räcker så.” sa professor Howell nervöst.
Regnet blev sakta men säkert blodrött. Flera elever flämtade och pekade. Jag var återigen fast i min bubbla, regnet var ostoppbart. Jag var ostoppbar.
”Massie, slappna av och sänk trollstaven.” hördes en tanke plötsligt i mitt huvud. ”Släpp allting, låt det bara vara. Du har klarat uppgiften. Du måste sluta nu.”
Jag kände hur kraften som omgav mig plötsligt började lätta. Sakta men säkert försvann molnet, och blodregnet var nu bara ett minne.
Tystnaden i klassrummet sa tydligt att de andra var imponerade och ganska rädda. Deras tankar sa att de var chockade.
”Bra. Du har lärt dig att kontrollera dina krafter. Fortsätt så.” hördes samma röst och jag log då jag mötte hans lugna min i klassrummet.

~~

(Observera att trollformeln de använder i kapitlet är påhittad. Det uppstår aldrig i någon av böckerna och hittades på av mig.)

Kommentera eller tumma om ni gillade kapitlet ^.^ ♥ Ber om ursäkt för eventuella stavfel eller om det finns en liknande trollformel i böckerna.

Coooooooooool :0