Aily Alpha

Vad har jag nu? Fyra läsare? Yeeey! (Det är där inte ironiskt, tror nämligen att jag kan ha slagit mitt personliga rekord i läsarantal )

Tack för idén, jag gillar den

Bra! Ny läsare!

Här kommer nästa kapitel! Ganska tråkigt men hade inte så många idéer.

Kapitel 5. Spöket på Nott manor

Veckorna går och snart är det den sista augusti. I morgon åker Theodore till Hogwarts och han har fortfarande inte kommit för att prata med Aily. Hennes far har också lämnat henne ifred men det oroar henne bara. Aily har legat på sängen dag ut och dag in. Hon har inte ätit något på flera dagar och har bara stigit upp för att gå på toa. Maten som familjens husalf bär in åt henne står orörd på skrivbordet. Hon är inte ett dugg hungrig men har druckit upp vattnet. Hon vill bara ligga här och tyna bort. Det gör iallafall inte lika ont än att skära sig i handleden även om det är en mer utdragen död. Men varför skulle någon bry sig? Hennes mor dog för flera år sedan, hennes far hatar henne för att hon är en ynk och hennes bror hatar henne för att hon sårade honom något enormt.

Solen börjar gå ner utanför fönstret. Aily hör hur dörren öppnas men hon orkar inte bry sig om att ta reda på vem det är. Antagligen är det husalfen som kommer med middag.
”Du borde äta.” Aily vrider förvånat på huvudet och ser på Theodore. Han står i dörren med armarna i kors över bröstet och ser på henne.
”Vad- vad gör du här?” Ailys röst är svag över att inte ha pratat på så lång tid. Hon sätter sig upp men är så svag att hon sjunker ner i sängen igen.
”Jag ville träffa dig innan jag åker” säger han och kommer fram till henne. Aily vet inte om hon ska bli arg för att det tog så lång tid eller om hon ska bli glad för att han vill träffa henne överhuvudtaget så hon ser bara på honom.
”Jag är verkligen ledsen över att jag blev så arg. Jag borde ha insett att pappa lurade dig” säger Theodore och sätter sig på sängkanten.
”Och du hade inte tänkt säga det lite tidigare?” frågar Aily och försöker sätta sig upp.
”Ligg ner. Jag vet att jag borde kommit tidigare. Förlåt mig!” säger han. Aily vänder bort blicken. Hon vet inte om hon faktiskt ska det. Och dessutom vill hon faktiskt att han ska lida, bara för ett litet tag. Theodore sätter sig bredvid henne.
”Du är den enda familj jag har kvar” säger han och Aily ser förvånat på honom.
”Men pappa då?” Theodore skrattar och sjunker ner i en halvliggande ställning.
”Varför fortsätter du säga pappa? Han har torterat dig i tre års tid” säger han. Aily svarar inte utan lutar huvudet mot hans axel.
”Jag ska få dig härifrån” mumlar Theodore och stryker henne över huvudet.
”Det sa du för flera veckor sedan och du har fortfarande inte gjort det. Hur hade du tänkt göra det nu?” frågar Aily.
”Med lite hjälp av en vän.”
”En vän som inte hade någon aning om att Aily Nott fortfarande levde!” I dörren står en blod kille som ser ut att vara i Theos ålder. Aily vet genast vem det är. Draco Malfoy. Aily börjar plötsligt komma att tänka på något som hände för flera år sedan och vänder bort blicken från honom medan hon försöker att inte rodna. Theodore reser sig och går fram till Draco.
”Vad menar du med att du inte visste att jag levde?” frågar Aily som börjar bli misstänksam.
”Pappa fick mig att berätta för alla som undrade att du dog i en olycka” säger Theodore och skruvar på sig. Draco ser från Theodore till Aily och tillbaka igen.
”Ni två är jäkligt lika varandra” säger han. Theodore skrattar vilket verkar göra Draco lika förvånad som när Aily såg honom gråta.
”Vi är syskon” säger han och drar med fingrarna genom sitt svarta hår.
”Sist jag såg henne så var hon inte alls så lik dig. Ni hade svart hår då. Men nu är Aily lika blek och smal som dig” säger Draco och går fram till sängen. Theodore följer efter och ser bekymrat på Aily.
”Se inte på mig sådär. Jag lever ju fortfarande” säger Aily.
”Än så länge” säger Draco och Aily blänger på honom. Hennes kinder börjar bränna när hon möter hans blick.
”Du gör det inte bättre” säger hon. Draco ler ett något som ser ut att kunna vara ett charmigt leende och hon vänder beslutsamt bort huvudet.
”Men hur ska vi få ut henne härifrån?” frågar Draco.
”Ingen aning. Men till att börja med får vi se till att hon kan stå på benen” säger Theodore.
”Lycka till. Det kommer ta ett tag och ni åker i morgon” säger Aily. Theodore reser sig och går fram till brickan med mat som står orörd på skrivbordet. Han tar upp den och går bort till dom andra.
”Gapa” säger han men Aily vänder ryggen mot honom.
”Aily, du måste äta” säger Draco.
”Men jag är inte hungrig. Jag vill bara sova” mumlar hon och sluter ögonen. Någon sätter henne upp och hon suckar. Varför kan dom inte bara låta henne vara?
”Om du inte vill äta kan väll du berätta varför du lät mig tro att du var död?” frågar Draco. Aily öppnar ögonen igen och möter hans grå med sina bruna. Hon vänder snabbt bort blicken och försöker hindra rodnaden som än en gång stiger på hennes kinder. Hon hade trott att hennes kärlek till Draco hade avtagit på den tiden dom varit åtskilda. Men icke, på tre års tid har den snarare ökat.
”Jag visste inte ens att Theodore sagt det” säger hon och blänger på sin bror. Han slår ner med blicken och verkar skämmas men ärligt talat så bryr hon sig inte så jätte mycket om hon sårar honom just nu. Plötsligt börjar Draco skratta. Både Aily och Theodore ser förvånat på honom.
”Vad är så kul?” frågar Aily.
”Det är du! Du är det där sorgsna spöket!” säger han. Theodore börjar också skratta men Aily har ingen som helst aning om vad han snackar om.
”Vilket sorgsna spöke?” frågar hon.
”Jag har varit här under loven då och då och ibland har jag hört hur någon snyftat eller gråtit. Jag trodde att det var ett spöke som spökade här. Theodore verkade inte ens höra något. Jag trodde att jag höll på att bli galen!” säger Draco.
”Aily Nott, spöket på Nott manor” muttrar hon. Draco frustar till och börjar skratta ännu mer. Aily sätter sig upp och blänger på sin bror och hans vän.
”Ni kanske ska dämpa er lite” säger hon.
”Varför det?” frågar Draco.
”Vad händer om pappa hör oss?” frågar Aily.
”Han är inte hemma” säger Theodore men slutar i alla fall skratta. Aily vänder blicken mot taket. Världen snurrar och det känns som om hon ska svimma.
”Hur är det?” frågar Draco.
”Snart kanske det finns ett spöke på Nott manor” mumlar Aily och så tappar hon medvetandet.

AAAAAHHH!!!
DÖ INTE!!
Draco darling, she love you. Do not leave her!

braa

AWESOME!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Awesome! Det här börjar bli en av mina favorit ffs på mugglis! ♥

Tack!!! ♥

Nästa kommer kanske senare idag.

YES!!!!!

SJUKT BRA KAPITEL!!! ♥