Det aktiva rollspelet (Privat)

"Över Eldberget", sa Vhaidra för sig själv. "Tänk om det får utbrott".
Vhaidra var immun mot många gifter, men lava var hon inte immun mot. Värme var en av hennes största svagheter.
"Men resten låter väl ganska vettigt", sa hon till sist.
"Då antar jag att när alla är överens kan vi börja gå"?

Stacy hade aldrig varit på någon av platserna, men hon antog att allt var genomtänkt noga så hon nickade.
"Det låter som en plan, antar jag", sa hon. "Jag hade inte förväntat mig att vi skulle ge oss av direkt, men jag antar att det går bra för mig."

Jade ser på dem,
- Bra, jag föreslår att ni tar med er endast det ni behöver. Det är en 12 dagars lång resa på hästrygg och ni vill inte ha extra vikt att bära på för det kommer sinka oss. Vi möts vid porten så fort vi är klara. Säger hon och vänder sig om. Hon lämnar salen i ruskigt hög fart och porten stängs med en smäll som ekar genom slottet.

- Jade! Det är Morticia som kommer gåendes mot henne.
- Morticia... Väser Jade och fortsätter gå.
- Kungen vill att du färdas till fot. För att minska risken att upptäckas. Säger Morticia och Jade stannar, hon vänder sig om och ser på kvinnan, hon är en vacker förtrollerska som lyckats slingra sig in i rådet med hjälp av sin skönhet och Jade gissar på några förtrollningar med.
- Men det tar ju över en månad att vandra till fot! Väser Jade ilsket, Morticia bara rycker på sina axlar och vandrar sedan iväg.

"En dag ska jag avslöja dig din slingriga orm, en dag..." Tänker Jade och fortsätter till sitt egna rum.

Vhaidra suckade. Men efter att de splittrats för att packa så begav hon sig till sin mörka grotta där hon bodde.

Där packade hon med det viktigaste.

Livselixir: Förebyggande mot skador.

Extrakläder för säkerhetsskull.

En pilbåge av ekträ för strider på avstånd.

En sköld av koppar.

Ett dryckeshorn från en enhörning.

Det räckte nog. Mat och vatten kunde man hitta på vägen.

När hon var färdig och också hann ta farväl av Ysuran, sin "vän", om man ens kunde kalla honom det. De pratade lite då och då men de betydde inte så mycket för varandra egentligen.
Vhaidra var den personen som satte sig själv högst och brydde sig mest om andra om hon vann något på det.

Sedan gick hon till stadsporten för att vänta på de andra. Klockan var snart midnatt.

Stacy tog sig till sitt hem och packade ner det enda hon verkligen behövde, nämligen sina vapen och några få extraplagg, bara för att vara på den säkra sidan. Resten av det hon behövde kunde hon finna på färden, som mat och vatten, den var hon helt säker på.

Stacy satte sig sedan ner med en bok för att fördriva tiden, hon förväntade sig inte att de andra skulle ha kommit till stadsporten förrän ungefär vid midnatt, och lite före midnatt reste hon sig också upp, lade undan boken och började att gå mot stadsporten där hon fann Vhaidra.
"Hej", sa Stacy till Vhaidra när hon kom fram.

Jade samlar ihop sina saker och lägger dem i sin väska av hjortskinn. Benkotor från en vatten drake, päls från en svart tiger för kalla nätter, tårar från en Fenix ifall de skulle få någon form av skada, vattenhorn och några andra saker åker ner i väskan. Hon packar inget tungt och ingen mat, "mat kan vi hitta på vägen." Tänker hon och efter att hon bytt kläder till vandrings, klättrings och strids vänligare kläder.

Hon stänger dörren till sitt rum och låser den med nyckeln hon har i en kedja om halsen. Sedan vandrar hon vidare mot porten för att möta de andra. Men hon stoppas av Morticia,
- Jade, jag hoppas att ni återvänder med någon information av värde. Jade stirrar på henne, rakt in i hennes röda ögon.
- Det du egentligen vill säga är att du hoppas att de andra kommer tillbaka med information av värde men jag får gärna dö. Du vet att jag ser rakt igenom dig, Morticia. Väser Jade ilsket och visslar högt.
- Du kan tro vad du vill om mig, Morticia går närmre Jade, men det ändrar inte det faktum att jag står närmre kungen än vad du gör. Du avundas mig. Säger Morticia och ler ett grymt leende.

Tassar och klor hörs mot stengolvet, Jade kan känna närvaron i luften. Morticia tar ett långsamt steg bakåt när den enorma pantern kommer upp bredvid dem. 175 CM i mankhöjd, päls svartare än den svartaste natt och ögon lika grilla som Jades, pantern avger ett morraktigt ljud.
- Schh, Alvares, schhh... Säger Jade och ser sitt husdjur i ögonen. Djuret lugnar sig vid hennes sida.
- Trevlig resa... Väser Morticia och backar bort från Jade och Alvares.

Jade börjar gå genom slottet mot porten, det är midnatt och de andra borde vara där. När hon kommer fram står Stacy och Vhaidra redan där och väntar. Alvares vandrar långsamt vid hennes sida medan Jade går i rask takt mot porten.
- Då ger vi oss av. Säger hon när hon kommer fram.

(Oj, förlåt! Glömde helt bort att det var min tur!)

Vhaidra reste sig upp från den stubbe hon satt på och följde efter Jade. Det började regna en stund efter att de gått.

"Nåja, bättre än sol i alla fall", sa Vhaidra för sig själv. Hon tyckte bäst om dimma. Varken sol eller regn var något för henne.

Den dagen hennes mamma och syster gick över till fiendernas sida var en solig dag. En mycket hemsk dag.

De gick länge längs en lerig stig genom den djupa barrskogen. Långt borta i stigens ände kunde man se början på Eldberget.

Stacy följde efter Vhaidra och Jade, utan att säga ett ord. Hon betraktade bara omgivningen som de passerade och observerade de olika växterna och djuren. För att roa sig lät hon en blomma vissna och dö i hennes hand.

[Förlåt för att det blev så kort, men jag har ingen inspiration :ccc]

Jade ser sig hela tiden om, träningen hon fick av en spejare några år tillbaka har visat sig väldigt värdefull alla gånger hon varit ute på uppdrag. Hon föredrog att stanna i slottet, läsa kartor, skapa trolldrycker och nya formler. Hela tiden går hennes ögon från sida till sida, hon kan se Eldbärget en bit bort, "Vi kan slå läger vid bergetsfot..." Tänker hon för sig själv.

Hon kan höra Alvares som smyger bland trädens toppar, men Jade hörs inte, hennes lätta steg och mjuka gång gör att marken mjukt tar emot henne.
- solen börjar gå ner, det är för farligt att korsa Eldberget på natten, det finns hålor, grottor och varelser som lever sina liv på natten och har berget som jaktmark. Vi slår läger vid bergets fot, det är bara någon timmes vandring kvar. Säger Jade och ser bakåt mot Vhaidra och Stacy sedan avger hon ett lågt flöjtliknande ljud.

Alvares är inom ett par sekunder vid hennes sida,
- Se om du kan fånga något till kvällsmat. Säger hon till besten som vandrar bredvid henne, Alvares ser på henne med sina gula ögon och försvinner sedan in i skogen.

Vhaidra nickade till och fortsatte bakom Jade. Hon hörde snart fotsteg bakom sig. Springande fotsteg.

Hon vände sig om.

Ysuran är det som kom springandes.

"Borde inte du vakta fångarna", sa Vhaidra otrevligt. "Jag följer hellre med er", svarade Ysuran. "Den gamla svartalfen Ixtab tar över. Han roar sig mer än vad jag gör med att plåga fångarna".

Vhaidra suckade. Hon ville ärligt talat inte ha Ysuran till sällskap. Han verkade gilla henne men hon tyckte inte alls om honom.

"Stick Ysuran"! Väste Vhaidra.

Ysuran låtsades inte om henne.

"Är det okej om jag följer med er"? Frågade Ysuran Jade.