Från helvetet och tillbaka

Så himla bra så jag dör♥

Fellrendión: Hihi, så sött att du tummar upp mitt kapitel :-)
mandragora: Du behöver inte säga mer ♥
LIA15: ♥ ♥ ♥
Juliett Waterfall: Dö inte! )-:

♥Kapitel 8♥
At the same time i wanna hug you,
i wanna grap my hands around your neck...


Igår hade jag en trevlig kväll.
Trevligare än vanligt.

Jag och Jenny var inne på ett spel och chattade. Jag var ganska trött, men jag blev genast uppiggad av att Jennys kompis Oscar loggade in.
Vi chattade och hade det trevligt, men till slut tog våran tid slut.

Idag loggade jag in igen, och vet ni vad jag möttes av?
Emelie var online; hon brukar aldrig spela det spelet, men hon var faktiskt online.
Jag skrev hej.
Hon skrev hej.
Sedan blev det mest kallprat.

Jag greps av en lust att slå till henne; det kan låta grymt, men någonting fick mig att bli riktigt irriterad.
Kanske var det för att jag visste att hon verkligen inte ville chatta med mig. Det märktes på hennes sätt att skriva.
Men, samtidigt ville jag springa hem till henne och krama om henne.
Så jäkla komplicerat.

Snön har kommit tillbaka också.
Varenda gata är fylld med vit fluffig snö. Jag kan inte säga att jag är glad för det; mina vinterskor är hos min pappa, vilket innebär att jag måste gå i höstskor till skolan imorgon.
På tal om skolan, jag ska även ta med mig en insändare dit.
Vi ska tydligen göra något arbete, och för att kunna göra det så måste vi ha en varsin insändare.
Vissa ska dessutom få berätta vad insändarna handlar om.

Jag känner en känsla i magen som säger att jag blir en av de olyckliga som måste berätta vad sina insändare handlar om.
Lärarna tror på något sätt att jag ska bli mindre blyg, men som jag sagt tidigare; det blir bara värre.
Jag mår dåligt av att bli tvingad, så därför tänker jag i vilket fall inte berätta vad min insändare handlar om.

Dessutom ska min klass ha en kväll där vi gör olika saker för föräldrarna, till exempel en pjäs, dansuppvisning eller ett sångnummer.
Och inte nog med det; alla måste göra någonting på scenen.

Jag har ingenting att göra, och jag vill inte göra något heller. Visst, att redovisa inför klassen är en sak, men jag kommer svimma om jag ska göra någonting framför en massa människor jag inte känner.

Dessutom har jag bestämt mig för en sak;
Jag ska inte stå på någon scen och göra någonting.
Visst, de kan hota mig hur mycket de vill, men det är mig det handlar om; jag vet bäst om mig själv och vad jag klarar av.
Jag vet att mina klasskamrater kommer försöka tvinga mig, men helt ärligt; som om jag bryr mig?
De kommer säga något i stil med:
- Men det kostar för föräldrarna att komma in, och pengarna går till vår klassresa - om du inte gör något så får du inte följa med!
Jag kommer titta uttryckslöst på dem och säga:
- Okej, räkna inte med mig på klassresan då.
Jag klarar mig utan klassresan, det är inte så att jag dör om jag inte följer med på den.

Att hota mig med saker funkar inte. Jag vill bara visa för folk vem det är som bestämmer över mig; det är mitt val, ingen annans, och jag vill inte göra något på en scen.

Good ;_;
Emelie dum :c

Bravo c:
Asså jag blir så arg på Emelie, faktiskt. Det är ju sjukt att man bara kan göra något sånt :-(

En sak jag gillar med denna berättelsen är att man kan känna igen sig i nästan allt du skrivit.

Det där med uppvisningen, usch! Det är verkligen något jag känner igen mig i och om man blir tvungen till något sådant hade jag också vägrat.

Jättebra, och nu fick du en tumme till"

Superbra :-) Blir så arg på Emelie nu, hur kan hon göra någon sånt :'( Du får i alla fall en tumme upp =D Puss från mig ♥

Så bra! Du skriver helt underbart Btw. Det är så.. Mänskligt på ett sätt. Allting är inte bara frid och fröjd utan du skriver också att livet kan vara förjävligt.

Vill först och främst tacka för att ni tar er tid att kommentera, det är jättekul att läsa era kommentarer!

fashion7: Tack. ♥
lumos1: Jag duger inte längre för henne, och det är väl något jag får acceptera...
Tack! ♥ ♥
Fellrendión: Jag misstänkte när jag började skriva den här berättelsen att någon skulle känna igen sig!
Tack för tummen! :-) ♥
mandragora: Tack för tummen! ♥ ♥ ♥
Pinez 14: Kul att du läser! Livet kan vara sjukt jobbigt, och ja, jag vill inte visa er en falsk verklighet där allting är bra.

Tack återigen för alla kommentarerna, det betyder jättemycket!


♥Kapitel 8♥
Från och med nu,
från och med då, från och med du,
från och med du.
Somliga ljus brinner aldrig ut,
jag blir aldrig samma från och med du.



Jag sov mindre än fem timmar inatt.
Klockan sex på morgonen fick jag ett sms av Jenny.
I Finland var klockan sju, så hon trodde att jag var vaken.
Det var jag ju i och för sig.

Igår såg jag en film.
Den hette '' Hur många lingon finns det i världen ''.
Jag blev väldigt rörd av den.

För er som inte vet vad den handlar om;
en kille blir utslängd av sin flickvän för att han har varit arbetslös i flera år.
För att få tillbaks henne börjar han jobba på ett hem för människor som har downs syndrom. Jag vet inte om det fanns någon autistisk också.

Killen ( Alex ) blir kompis med människorna på hemmet och gör allt för att de ska få synas.
Jag tycker faktiskt att filmen har ett bra budskap.
Bara för att man är annorlunda betyder det inte att man är helt värdelös. Det är faktiskt så att de som är annorlunda kan vara de bästa.

Jag vet att de som har en utvecklingsstörning kan vara annorlunda, men jag ser det som något positivt.
Jag menar, varför skulle inte någon med en utvecklingsstörning kunna vara den bästa i världen?
Jag beundrar helt ärligt folk med down syndrom, autism eller asperger. De är speciella, och det är coolt.

Vissa anser att det är coolt att svära och att vara uppkäftig, men jag anser att det är riktigt töntigt. Visst, svära kan man få göra då och då, men finns det någon mening med det om man svär ständigt?
Och att alltid säga emot och vara allmänt dryg får en bara att framstå som en idiot.
Nej, de med en utvecklingsstörning ska vara riktigt stolta över sig själva, det är häftigt att de är speciella.

Jättebra skrivet!

En ny tumme får du nu.

Jag började precis tänka på att Emelie påminner om en jag känner som heter Anja. Vi var bästa vänner i 3:an till 4:an men sommarlovet innan 5:an ändrades hon totalt och började behandla mig som skräp.
Jag hatar henne nu... men det hör inte till ämnet.

Kul att du gillar aspergers och liknande, till skillnad av många jag känner som skrattar åt såna. Jag har det men enligt mig kan det bli ett problem ibland. Fördelarna är att vi tänker olika och komma på jättebra idéer, men nackdelarna är att man har lätt att missförstå saker, har svårt att läsa sig nya saker och tolkar saker bokstavligt.

(Alla saker ovanför gäller mig och inte ALLA med det då det varierar.)

Usch, en person som kallar dig vän och sedan behandlar dig dåligt är inte din vän!

Jaså, jag visste inte att du hade det!
Ja, jag har läst lite om down syndrom, autism och liknande och jag har känt en tjej med autism, och hon missuppfattade saker ibland.
Jag såg på filmen igår att en kille med down syndrom faktiskt tolkade allting bokstavligt, då huvudrollen sa att han skulle '' gå ut genom dörren och komma in igen ''. Detta var då ett skämt, men killen gick ut och kom in igen.