Välkommen till en gratis, svensk Harry Potter-community

Fellrendións julkalender 2013 (inspirerad av en i ravenclaws sällskapsrum)

Forum > Kreativitet > Fellrendións julkalender 2013 (inspirerad av en i ravenclaws sällskapsrum)

1 2 3 4 5 ... 7 8 9

Användare	Inlägg
Fellrendión Elev	Bara så ni vet så kan mallen bara komma med om man skickar den i uggla för annars räknas den inte. Upptagna varelser: Röd nisse Skogstomte *Hustomte 5 dec, 2013 17:04
Kim Potter Elev	Super bra Igen xD 5 dec, 2013 18:45
Fellrendión Elev	+1 Den 5:e december Fnissan vaknade först. Men det dröjde inte så långt efter att de andra också vaknade. Hon kunde inte sluta skratta eftersom att alla snarkade så lustigt. Solen lyste klart uppe på himlen och den vita snön gnistrade som kristaller på marken. Inte långt från ängen var en stor granskog. ”Godmorgon alla”, sa Caty. ”Vi måste snart sätta fart igen, så ät frukost nu”, sa hon. Lisa som hade hand om maten (alla hade sina egna saker och också en gemensam sak att bära) tog fram några mackor. Vissa var ljusa och andra var mörka. Sedan tog hon fram smör och marmelad. Lisa och Blånissen åt marmeladmackor. Caty åt en macka med sylt, och Fnissan åt en pepparkaksmacka. Inte för att det var så vanligt, men Fnissan var nästan lite för besatt av pepparkakor att hon hade en ostformad pepparkaka som pålägg. Efter frukosten öppnade Caty väskan och lyfte upp burken med stoft som man hällde över renarna för att ge de flygkraft. ”Okej, öh, Blånisse kan väl styra fram tills nästa stopp”, sa hon. Caty hade inte ens slängt blicken mot burken utan bara tog upp burken med blicken fäst mot Blånisse. De andra var överens om att han fick styra. Men när Blånisse fick syn på burken så såg han att den var tom. ”Åh nej, hur ska vi nu kunna nå fram före jul, eller ens komma härifrån”? Sa Fnissan. Denna gången fnissade hon inte eller ens skrattade. Hon var nu orolig för första gången. ”Åh, jag vet inte”, sa Lisa. ”Det kanske vore något att försöka leta efter tjuven”, sa Blånisse. I snön framför släden fanns det fotspår av mycket små fötter. Ingen av dem hade ens så små fötter. ”Kom, vi följer spåret innan snön täcker igen dem”, sa Caty. Det hade alldeles precis börjat snöa. De gick in mot granskogen fylld av snövita träd medan de följde efter spåret. Inne i skogen var det knäpptyst förutom deras steg. ”Här slutar spåret”, sa Caty. Det var konstigt hur det bara kunde sluta. Blånisse tog sedan upp en tjock gren som fallit av tallen bredvid i en storm och satte ner den i marken framför sig. ”Kan vi mötas här om en stund, det är viktigt att vi hittar stoftet innan det är för sent”, sa Blånisse. De spred ut sig två och två. Just nu följer vi Lisa och Blånisse. Lisas grupp fortsatte framåt och den andra gick åt höger på stigen. ”Åh, vi måste hitta burken innan det är för sent”, sa Lisa nervöst. ”Ta det lugnt! Det måste ordna sig”, sa Blånisse och började gå i en nerförsbacke. Men efter en stund stannade de upp. De kände sig förföljda. Plötsligt kunde Lisa se att Blånisse försvunnit. Hon såg sig omkring. Han var borta! Sedan när hon vände blicken rakt fram kände hon hur något ryckte henne bakåt. Vad kommer hända nu? Fortsättningen får ni veta imorgon! 5 dec, 2013 18:52
Kim Potter Elev	+1 OH NO!!! MEEEEEEEEEEEEEER ♥♥♥♥ 5 dec, 2013 18:59
Anne Potter Elev	+1 SÅÅ BRA! ♥♥♥♥♥♥♥♥♥ 6 dec, 2013 07:34
Fellrendión Elev	+1 Den 6:e december Snart hade Fnissan och Cat gått i cirklar hur många gånger som helst. De skulle kommit tillbaka för länge sen till samlingsplatsen men de verkade ha gått vilse. Det hade knappast gått bättre för Lisa och Blånisse. De hade snart nått fram till en grupp av gröna nissar som bevakade skogarna i norra Finland. De gröna nissarna såg verkligen värre ut än hur de beskrivdes. De var mycket längre än de röda nissarna och hade långa vassa klor på händerna, de hade långa böjda trollnäsor, huggtänder och hånande ögon. De var riktigt fula. Lisa och Blånisse blev fastbundna vid två träd vid lägret medan de gröna nissarna satt vid elden och planerade hur de skulle fånga de andra. De hade sett att de var fyra stycken när de landat i skogen och två utav dem (de var fem) gick för att leta efter dem. Samtidigt som den ena stirrade på det gyllene stoftet som de stoppat i en annan burk. ”Jag hoppas att Fnissan eller Cat hittar oss innan det är för sent”, sa Blånisse oroligt. ”Som du sa förut, ta det lugnt! Jag tror att vi kommer klara det”, sa Lisa. ”De förstår snart att det måste hänt oss något och går efter oss”! Under tiden gick Cat och Fnissan och yrade fortfarande runt. ”Åh, spåren börjar redan suddas ut”, sa Fnissan. ”Lisa och Blånisse måste säkert vänta på oss vid pinnen”, sa hon. ”Ta det lugnt! De kommer väl efter oss när de ser att vi varit borta för länge”, sa Fnissan. ”Vad sägs om att vi sätter oss ner och väntar, det går nog lättare då”? Cat instämde och satte sig ner. Tillbaks vid de gröna tomtarnas läger… ”Ta det lugnt! De kommer väl efter oss”, sa Blånisse och försökte bryta sig loss. Men repen var alldeles för hårda. ”Hm, jag hade inte väntat mig att bli fastbunden vid det första stoppet… det var ju verkligen lyckat”, suckade han. ”Ingen vet hur framtiden skulle blivit”, sa Lisa lättande. ”Pssst”! Sa en röst bakom dem. Vid ett annat träd fanns en annan nisse, som hade gråa kläder. Hon såg ut att vara ungefär 10-11 år. Hon hade rött långt hår som stod åt alla håll, grå ögon och hennes kläder var väldigt stora. Alldeles för stora, och hennes gråa luva var så lång att den hängde nerför ryggen på henne. Det var en hustomte. ”Ni är väl Jultomtens nissar”? Frågade hon. ”Ja, de är vi, mitt namn är Blånisse och hon heter Lisa, vem är du själv”? Frågade Blånisse. ”Mitt namn är Loli. Jag är tjänare hos en familj som bor i ett hus precis utanför skogen ute på landet, tyvärr så har familjen rest på semester under hela månaden så ingen hade kunnat leta efter mig. Men jag hörde att ni kände någon eller några andra som kan rädda oss”, sa flickan lågt. ”Ja, det gjorde vi, två andra nissar som vi reste med. Vi var tvungna att ge oss ut i skogen efter att de stulit vårt stoft. Om inte vi räddar tomten innan julen så kan det aldrig mer bli någon jul. Åh, vad jag hoppas att de hittar oss”, sa Blånisse. ”Det måste dem! Annars kan jag tro att så fort de blir hungriga, så är det kört för oss”, sa Loli. Blånisse blev alldeles kritvit. Att bli äten ville han inte. Cat och Fnissan väntade fortfarande på dem. Det hade gått över en och en halv timme sen de skulle mötas vid platsen de bestämt. ”Varför tar det så lång tid”? Sa Fnissan uttråkat. Hon hade tröttnat på att försöka underhålla sig själv med löjliga skämt hon kommit på. ”Jag vet inte, men jag orkar inte sitta här längre”, sa Cat. ”Kom, det måste ha hänt något! Antingen är de också vilse, eller så har något allvarligare hänt”! De reste sig nu upp och gick för att leta efter dem. Det tog ytterligare längre tid, men efter att ha följt sina fotspår så lyckades de till sist hitta tillbaka till pinnen som stod i marken. ”Hm… ja, du hade rätt, de är borta”, sa Fnissan. ”Ja, men då måste vi leta efter dem”, sa Cat. Till sist kom de på mörka vägar i skogen och bakom dem hörde de fotsteg och vände sig om. Där stod två gröna tomtar som var alldeles belåtna över att hittat Jultomtens nissar. Cat började springa och de gröna tomtarna gjorde detsamma. Fnissan bara stod där och funderade. ”Hm… jag borde kanske springa nu”, tänkte hon. Inte förrän de var jättenära reagerade hon och började springa för sitt liv. ”Cat! Sluta inte springa”, sa Fnissan och pustade och flämtade. Det var jobbigt att springa nu när snön var så tjock. Som tur var inte de gröna tomtarna snabbare än de själva. Cat förstod att de gröna tomtarnas läger måste varit i närheten. Hon förstod också att det måste vara där hennes vänner hamnat. Hur skulle de ta sig ur detta? Kommer nissarna och hustomten lyckas ur denna knipan, kommer de även kunna ta tillbaka stoftet? Hur skulle de ta sig ur detta? Kommer nissarna och hustomten lyckas ur denna knipan, kommer de även kunna ta tillbaka stoftet? Det får ni veta imorgon! 6 dec, 2013 16:15 Detta inlägg ändrades senast 2013-12- 6 kl. 16:31 Antal ändringar: 1
Anne Potter Elev	_{Skrivet av Fellrendión:} Den 6:e december Snart hade Fnissan och Caty gått i cirklar hur många gånger som helst. De skulle kommit tillbaka för länge sen till samlingsplatsen men de verkade ha gått vilse. Det hade knappast gått bättre för Lisa och Blånisse. De hade snart nått fram till en grupp av gröna nissar som bevakade skogarna i norra Finland. De gröna nissarna såg verkligen värre ut än hur de beskrivdes. De var mycket längre än de röda nissarna och hade långa vassa klor på händerna, de hade långa böjda trollnäsor, huggtänder och hånande ögon. De var riktigt fula. Lisa och Blånisse blev fastbundna vid två träd vid lägret medan de gröna nissarna satt vid elden och planerade hur de skulle fånga de andra. De hade sett att de var fyra stycken när de landat i skogen och två utav dem (de var fem) gick för att leta efter dem. Samtidigt som den ena stirrade på det gyllene stoftet som de stoppat i en annan burk. ”Jag hoppas att Fnissan eller Caty hittar oss innan det är för sent”, sa Blånisse oroligt. ”Som du sa förut, ta det lugnt! Jag tror att vi kommer klara det”, sa Lisa. ”De förstår snart att det måste hänt oss något och går efter oss”! Under tiden gick Caty och Fnissan och yrade fortfarande runt. ”Åh, spåren börjar redan suddas ut”, sa Fnissan. ”Lisa och Blånisse måste säkert vänta på oss vid pinnen”, sa hon. ”Ta det lugnt! De kommer väl efter oss när de ser att vi varit borta för länge”, sa Fnissan. ”Vad sägs om att vi sätter oss ner och väntar, det går nog lättare då”? Caty instämde och satte sig ner. Tillbaks vid de gröna tomtarnas läger… ”Ta det lugnt! De kommer väl efter oss”, sa Blånisse och försökte bryta sig loss. Men repen var alldeles för hårda. ”Hm, jag hade inte väntat mig att bli fastbunden vid det första stoppet… det var ju verkligen lyckat”, suckade han. ”Ingen vet hur framtiden skulle blivit”, sa Lisa lättande. ”Pssst”! Sa en röst bakom dem. Vid ett annat träd fanns en annan nisse, som hade gråa kläder. Hon såg ut att vara ungefär 10-11 år. Hon hade rött långt hår som stod åt alla håll, grå ögon och hennes kläder var väldigt stora. Alldeles för stora, och hennes gråa luva var så lång att den hängde nerför ryggen på henne. Det var en hustomte. ”Ni är väl Jultomtens nissar”? Frågade hon. ”Ja, de är vi, mitt namn är Blånisse och hon heter Lisa, vem är du själv”? Frågade Blånisse. ”Mitt namn är Loli. Jag är tjänare hos en familj som bor i ett hus precis utanför skogen ute på landet, tyvärr så har familjen rest på semester under hela månaden så ingen hade kunnat leta efter mig. Men jag hörde att ni kände någon eller några andra som kan rädda oss”, sa flickan lågt. ”Ja, det gjorde vi, två andra nissar som vi reste med. Vi var tvungna att ge oss ut i skogen efter att de stulit vårt stoft. Om inte vi räddar tomten innan julen så kan det aldrig mer bli någon jul. Åh, vad jag hoppas att de hittar oss”, sa Blånisse. ”Det måste dem! Annars kan jag tro att så fort de blir hungriga, så är det kört för oss”, sa Loli. Blånisse blev alldeles kritvit. Att bli äten ville han inte. Caty och Fnissan väntade fortfarande på dem. Det hade gått över en och en halv timme sen de skulle mötas vid platsen de bestämt. ”Varför tar det så lång tid”? Sa Fnissan uttråkat. Hon hade tröttnat på att försöka underhålla sig själv med löjliga skämt hon kommit på. ”Jag vet inte, men jag orkar inte sitta här längre”, sa Caty. ”Kom, det måste ha hänt något! Antingen är de också vilse, eller så har något allvarligare hänt”! De reste sig nu upp och gick för att leta efter dem. Det tog ytterligare längre tid, men efter att ha följt sina fotspår så lyckades de till sist hitta tillbaka till pinnen som stod i marken. ”Hm… ja, du hade rätt, de är borta”, sa Fnissan. ”Ja, men då måste vi leta efter dem”, sa Caty. Till sist kom de på mörka vägar i skogen och bakom dem hörde de fotsteg och vände sig om. Där stod två gröna tomtar som var alldeles belåtna över att hittat Jultomtens nissar. Caty började springa och de gröna tomtarna gjorde detsamma. Fnissan bara stod där och funderade. ”Hm… jag borde kanske springa nu”, tänkte hon. Inte förrän de var jättenära reagerade hon och började springa för sitt liv. ”Caty! Sluta inte springa”, sa Fnissan och pustade och flämtade. Det var jobbigt att springa nu när snön var så tjock. Som tur var inte de gröna tomtarna snabbare än de själva. Caty förstod att de gröna tomtarnas läger måste varit i närheten. Hon förstod också att det måste vara där hennes vänner hamnat. Hur skulle de ta sig ur detta? Kommer nissarna och hustomten lyckas ur denna knipan, kommer de även kunna ta tillbaka stoftet? Det får ni veta imorgon! SÅÅÅ BRA! ♥ 6 dec, 2013 16:23
Kim Potter Elev	SUPER♥ Men ville bara påpeka att hon heter Cat inte Caty 6 dec, 2013 16:28
Fellrendión Elev	Kim Potter: OJ! ÄNDRAR! 6 dec, 2013 16:30
Kim Potter Elev	_{Skrivet av Fellrendión:} Kim Potter: OJ! ÄNDRAR! Haha det är lugnt xD♥ 6 dec, 2013 16:33

1 2 3 4 5 ... 7 8 9

Bevaka tråden

Forum > Kreativitet > Fellrendións julkalender 2013 (inspirerad av en i ravenclaws sällskapsrum)

Du får inte svara på den här tråden.