Who I am [SV]

Åh, tack så jättemycket ♥

Awesome! 8D

I do! Men jag har inte hunnit läsa på ett tag (mycket med skolan). Fast den är fortfarande den bästa ff'n på hela mugglis! Och trots att jag förmodligen är den segaste läsaren ever så älskar jag det. Allt äger. Fast det vet du nog förmodligen redana att alla tycker.
Jag har på kapitel 32

*Bevakar* Kul att du börjar skriva på den här igen, "Things I Never Expected var ju helt sjukt braa! ♥

Glad jag blev nu ♥!!
Tack, jag slår vad om att jag snart kommer att kunna säga detsamma.. SÅ FORT DU GER MIG ETT SAFTIGT KAPITEL ♥
Du kan ju läsa del två istället om du vill, den kommer snart att komma ut. Ifall det känns som du hänger med bättre då, det blir ju annars väääldigt mycket att läsa igen

Tack snälla -Patronus-!

Hihi, kapitel två kommer ut nuuu! ;D
Aldrig i livet Elzyii! Det går jag bara inte med på. Jag tänker läsa båda! Så det så! Roligt att det kommer en del två förresten! I had no idea. Och det gjorde mig jätteglad nu xD



TACK TILL ALLA AWESOME PERSONER SOM LÄSER DET HÄR! ♥


Kapitel 2
En currydoftande mardröm

Matsalen ser ut ungefär som du föreställer dig. Det är lågt i tak och väggarna har en trist grå färg. Rummets mest utmärkande drag är den långa disken, där all mat ställs fram av personalen. Och runt omkring dem finns det mängder av runda och fyrkantiga bord att slå sig ner vid.

”God dag, Lyra.”

Hon rycker till då Mrs. Green lägger en benig hand på hennes axel. Lyra står alldeles stel. Hennes blick flackar runt i den tömda salen. Inte ens en städare syns till. Hon önskar att föreståndaren kunde släppa henne. Men glorian av respekt som hon utstrålar hindrar Lyra från att säga ifrån.

”Jag har inte heller hunnit äta något idag.” Mrs. Green klappar hennes axel en sista gång innan hon smidigt glider förbi. Hon spatserar bort till disken, plockar upp en tallrik och börjar ta för sig av maten.

Lyra går mycket tveksamt efter henne. Hon önskar att hon var tillbaka på sitt rum. Där ingen i hela världen kan störa henne. Hon har verkligen ingen lust att sitta ensam härinne och äta med föreståndaren. Det är faktiskt en mardröm. Ingen vill någonsin lämnas ensam med Mrs. Green. Hon är alltid opersonlig och strikt. Till och med mot Lyra, som varit här längre än någon av de andra barnen.

Hon greppar en av slevarna framme vid disken. Det är någon slags gyllene kycklinggryta. Lyra mår illa när hon lägger upp en liten portion åt sig själv. En stark doft av curry träffar henne med våldsam kraft i ansiktet. Lyra har aldrig tyckt om kryddan.
Hon tar också lite ris innan hon skyndar sig bort mot ett av de lediga borden. Ett bord som står långt ifrån det föreståndaren slagit ner sig vid. Kanske kan hon...

”Lyra Miller. Du sätter dig inte ensam.”

Lyra stannar mitt i steget. Hon sluter ögonen, sedan tvingas hon snurra runt och slå sig ner bredvid personen hon nyss så noga undvek. Det var nära att hon lyckades komma undan. Men nära räcker inte långt.

Stolen skrapar öronbedövande då hon sätter sig på platsen mitt emot Mrs. Green. Hon slår ner blicken. Vägrar att möta föreståndarens blick. Hon hoppas innerligt att inte Lori eller någon av de andra barnen får syn på henne genom fönstret som vetter ut mot fältet. Hon kan redan höra deras röster inuti sitt huvud.

Titta! Lyra har en ny bästa vän!
Miller med Greene. Titta på dem bara!
Lyra, den lilla myran! Äter lunch med föreståndaren. Vilket freak!

”Inte hungrig?”

Föreståndarens röst väcker henne till liv. Rösterna i Lyras huvud blir med ens till mummel. Hon tittar upp och får genast ögonkontakt. Hon slås lustigt nog över hur blek och slät Mrs. Greens hy är. Inte det minsta fel går att finna i hennes oberörda ansikte. Trots den inte allt för låga åldern. Det är en märklig kontrast till ögonens nötbruna nyans och de tjocka glasögonen som halkat ner på nästippen.

Hon rättar till dem med en enkel rörelse, samtidigt som hon sväljer ner lite av den starkt doftande grytan.

Lyra tvingar sig själv att följa hennes alternativ och äta. Smaken av curry är hemska tentaklar i hennes mun. De sträcker sig enda ner i magen. Det är svårt att stå ut. Hon förbannar sig själv för att hon glömde att hämta sin dricka borta vid disken.

”Har du studerat?” Frågar föreståndaren vasst. Hon borstar oberört bort lite osynligt damm från bordsytan. ”Har Lyra studerat de sidorna jag bad henne att studera?”

Hon har förträngt det tills nu. Vagt kan hon minnas hur Mrs. Green räckte henne en av de många böckerna i studiesalen. Jag gör ett undantag för dig, unga dam. Om jag låter dig komplettera de muntliga diskussionerna på annat sätt. Ja, då klarar du området. Precis, om du läser det här kapitlet. Bara de här nio sidorna... Lovar du?

Lyra vet inte hur hon ska handla. Händerna börjar skaka av nervositet under bordet. Hon vrider dem i ett lamt försök att dölja det. Om hon berättar att hon inte gjort läxan kommer föreståndaren bli vansinnig, och om hon kommer på henne med att ljuga... då kommer konsekvenserna bli ännu värre. Det är en hemsk fälla hon fångat henne i.

Tiden tickar iväg, och Mrs. Green väntar tålmodigt på ett svar. Lyra bestämmer sig för det mildaste av alternativen.

”Jag gjorde den inte.” Hon börjar nervöst röra med gaffeln i maten. Ritar virvlar och mönster i riset. Greppet om besticket hårdnar, och hon biter sig samtidigt hårt i läppen. Det är det enda som håller henne inom gränserna. Hindrar henne från att tappa taget. Hon försöker kanalisera alla känslor till besticket i sin hand.

Om det bara kunde hjälpa. Snälla, låt det hjälpa. Lyra kan känna hur den välbekanta, men förbjudna känslan börjar kittla mot hennes hud. Det får henne att huttra till.

Gaffeln, gaffeln, gaffeln... Den är allt som spelar någon roll.

”Jag är mycket besviken på dig.” Föreståndarens röst når hennes öron, men hon fortsätter envist stirra på en liten punkt på tallriken. Det är en svart missbildning i det annars så vita porslinet.

Det enda hon kan tänka på är middagen som ska serveras ikväll. Över hur hungrig hon egentligen är, och hur ledsen hon kommer att bli när föreståndaren drar in nästa måltid. För det kommer hon att göra. Lyra har svikit Mrs. Green. Och hon måste nu stå för mitt misstag. Det är så det funkar här. Och att dra in en måltid är inte ett speciellt omtyckt straff bland barnen.

Mrs Green fräser plötsligt ilsket till. Det är ett ljud som får Lyras hjärta att hoppa till. Föreståndaren flyger upp från stolen.

Lyra måste se på henne. Det går inte att undvika. Ett spetsigt finger pekar på henne.

”Du”, spottar hon fram. ”Du går upp på ditt rum.”

Lyra är så chockad att hon inte kan förmå sina muskler att röra sig. Det är som om hon frusit till is. Vad är det hon gjort som är så fruktansvärt? Har det där hänt igen?

”Nu.”

Orden får henne att vakna till liv. Hon är så ivrig att hon håller på att falla till golvet då hon reser sig, men Lyra lyckas tack och lov återfå balansen.

Det klirrar öronbedövande då hon tappar gaffeln. Lyra slänger förskräckt en blick på den. Besticket ser inte ut som en gaffel längre. Metallen är helt tillknycklad. Snurrad och vikt i en vinkel som inte borde vara möjlig.

Det var därför som föreståndaren blev förskräckt. Händelsen har ingen förklaring. Det är något som bara händer. Rubbade, rubbade Lyra.

Orden klingar hotfullt i Lyras huvud då hon flyr. Jag gjorde det igen.

OMG. O.O
LYCKLIG. I. HELA. KROPPEN.
VILL. BARA. DANSA.
ehe, men kan tyvärr inte det.
JAG HAR INTE LÄST, MEN SKA GÖRA DET. FÖRLÅT FÖR ATT JAG INTE VARIT INNE PÅ LÄÄÄÄÄNGE. HAR INTE HUNNIT. HINNER INTE NU, MÅSTE ÄTA, SKA ÅKA TILL KUSINER.
MEN. GAH. MÅSTE. LÄSA. I. MORGON. ELLER NÅTT.
DETTA KAN JAG INTE MISSA.
OMG.....
HIHIIHIHIH.
SÄKERT SUPERSUPERDUPER.
BEVAKAR STENHÅRT.
GAH.
KRAAAAM på dig Amaanda♥

ÅH SÅ FANTASTISKT BRAAAA!!!! ♥♥3♥♥3♥♥3♥♥3♥♥♥3♥♥3♥♥3♥♥♥♥♥♥♥♥

SÅÅÅÅ BRA!!!

Det är så spännande!!

Jag vill läsa fortsättningen!

Typ de bästa kommentarerna ever. O.o Tack för att ni gjorde min dag ♥ Ni är bäst, you know

Ååh Amanda!! Så talangfull...
Gud så bra! Mållös och vill så gärna ha nästa del NU!

Vet inte hur jag ska kunna vänta inför nästa kapitel av denna fantastiska berättelse vare sig det kommer om 1 minut eller 1 år xD♥

Kan man få lite till kanske...? Typ nu annars kommer jag att dö..?