The tribute from district 6

Kapitel 2: Slåttret

Det var slåtterdagen, ingen vanlig slåtterdag häller. Jag skulle ha mitt namn på en av dom två lotterna som låg i en skål. Cendra Underned eller den kvinnliga morphling som vi alla kallade henne eller jag skulle tillbaka till arenan igen. Antony Greater även känd som den manliga morphling var ensam manlig tribut från distrikt 6. Tyvärr visste jag redan att han skulle tillbaka. Jag var redan nära vid torget och hörde en bekant röst.
"Santana, min lilla flicka!" sa Sennana.
"Sennana!" sa jag och kramade henne.
Sennana var kvinnan som lottat mig vid mitt första slåtter. Jag gillade henne inte så mycket eftersom hon alltid var så glad vid slåttrerna. Eller alla som jobbar med Hungerspelen är ju det. Men hon kan i alla fall vissa medkänsla och det är inte så många huvudstadsbor som kan.
"Hur är det med dig gumman!?" sa Sennana.
"Bra" sa jag.
"Säkert?" frågade Sennana.
Jag nickade och log. Men det var inte okej. Finns det en sak jag är bra på är det att ljuga och det var precis det jag gjorde nu.
"Bra, du är allt nog stark och modig du!" sa Sennana och gick.
Tack tänkte jag och gick fram till Cendra. Cendra hade inte någonsin pratat med mig, inte ens när hon var mentor till mig. Antony hade jag väll fått ut några ord av då men inte Cendra.
"Lycka till idag Santana!" sa Cendra.
Det var en chock. Äntligen hade jag fått ut några ord från henne.
"Du med!" sa jag.
Cendra log och tittade mot scenen.
"Där står vi snart och sedan bara Antony och en av oss!" sa Cendra.
"Ja, jag antar det!" sa jag.
"Är du nervös?" frågade Cendra.
"Så nervös man kan bli!" sa jag och log.
Cendra log tillbaka och Sennana avbröt oss.
"Kom nu mina damer och ställ er på ett led!" sa Sennana som började att bli otålig.
Jag ställde mig snabbt bakom Antony som stod och skakade.
"Är du nervös?" frågade jag.
"Ja!, vem är inte det?" frågade Antony.
"Vet inte" sa jag.
"Shh, tyst nu Santana, vi börjar om 3...2...1!" sa Sennana och ett par portdörrar slogs upp och vi gick igenom publiken.
Snabbt skyndade vi oss upp på scenen och ställde oss bredvid skålarna.
"Välkomna, välkomna till slåttret av det 75:e Hungerspelet...." började Sennana medans jag viskade med Cendra.
"Tyst där borta!" sa Sennana och pekade på oss.
"Som jag sa, välkomna och som vanligt..Damerna först!" sa Sennana och trippade fram till skålen bredvid mig.
Hon granskade lotterna noggrant innan en flög upp ur skålen. Med ett brett leende trippade hon tillbaka till mikrofånen.
"Cendra Underned!" ropade hon glatt ut.
Cendra såg ut som att hon fått en spark i magen och hon kämpade mot gråten. Jag tyckte så synd om henne.
"Jag är frivillig!" sa jag och räckte upp henne.
"Tack!" sa Cendra. "Tack, tack, tack!" sa hon och kramade mig hårt.
"Vackert, man blir tårögd!" sa Sennana "Men vi måste fortsätta!".
Och började trippa försiktigt igen.
"Sennana går som vanligt!" sa jag.
"Tyst tribut!" sa Sennana och tog den ända lappen i skålen.
"Antony Greater!" sa Sennana och log igen.
"Då har vi våra tributer!" sa Sennana och la armen om oss.
Då skulle vi tillbaka igen då, efter tolv år.
"Santana Elvandor och Antony Greater! Grattis till platserna!" sa Sennana.
Jag tittade på Antony som tittade tillbaka på mig.
"Glada Hungerspelen och må oddsen alltid vara er gynnsamma!" sa Sennana och vände på oss.
"Ta det lugnt!" sa jag.
"Se så, gå bara!" Sa Sennana.
Vi blev direkt leda till tåget.
"Men våra familjer då?" sa Antony.
"Eshh, dom har vi inte tid med!" sa Sennana och putade upp Antony på tåget.
"Låt mig vara!" sa jag och gick på utan besvär.

(Imorgon kommer tredje för att ta igen föra veckans)

Detta var hur grymt som helst! ♥ Du äger!!!!!! ♥♥

Tack!

Jättebra och spännande!!

Kapitel 3:Träningscentret

Efter timmar av åkande på tåget och en natt i huvudstaden var det träningsdags i träningscentret. Antagligen är det ett annorlunda träningscenter en när jag tränade för.
"Upp och hoppa med dig nu Santana!" ropade Cendra.
"Vänta!" sa jag.
"Inget vänta, du ska vara i träningscentret klockan tio!" sa Cendra.
"Och vad är klockan?" sa jag.
"Halv tio!" sa Cendra.
Jag flög upp ur sängen och kläde på mig snabbt. Jag sprang ut ur mitt rum och vid satte mig vid bordet där alla redan satt och åt när jag kom. Jag satte mig och tog för mig av maten som stod på bordet.
"Sovit gott?" sa Cendra.
Jag nickade och åt hastigt upp det jag lagt på tallriken. Klockan tickade och tickade och sedan var det dags att gå till träningscentret.
"Vad är ditt bästa vapen?" sa Antony.
"Knivar, och du?" sa jag.
"Jag vet inte!" sa Antony.
"Oj, otur!" sa jag.
"Vem är du räddas för i årets hungerspel?" frågade Antony.
"Jag vet inte!" sa jag.
"Jg är rädd, för Finnick Odair!" sa Antony.
"Finnick Odair!?" sa jag "Är han här!?".
"Ja, för Distrikt 4!" sa Antony.
Vi gick igenom ett valv där dörrarna öppnades automatiskt och in i träningscentret. Antony tittade sig omkring efter en person som jag antog var Finnick han letade efter.
"Där är han!" sa Antony och pekade på Finnick som stod och knöt knoppar.
"Kom, vi går ditt!" sa jag och släpade med mig Antony.
"Nej, nej låt mig vara!" sa Antony och stretade emot.
"Skärp dig nu, vi är framme, försök prata med honom!" sa jag.
"Visst!" sa Antony och gick fram.
"Hej" sa han och hälsade på Finnick.
"Hej!" sa Finnick och log mot honom.
"Du är diktig på att knyta knoppar!" sa Antony.
"Tack!, om du vill kan jag vissa dig hur man gör" sa Finnick.
"Ehh, visst!" sa Antony.
"Din kompanjon kanske också vill det?" sa Finnick och tittade på mig.
"Vill du?" frågade Antony.
"Visst!" sa jag och gick fram.
"Vad heter ni igentligen?" sa Finnick.
"Antony Greater!" sa Antony.
"Santana Elvandor!" sa jag.
Vi satte oss ner på knä vid ett par rep och började knyta. När jag nuddade Finnicks hand kände jag en varm och ny känsla. Vad var det för känsla jag aldrig känt förr? Hans händer var varma som en ullig filt på vintern framför brasan. Jag tittade på Finnick noggrant. Vad var det jag kände för honom? Men tillslut slog det mig. Som en chock, en chock som jag aldrig fått förr. Jag reste mig och gick där ifrån.
"Santana, vart ska du?" sa Antony.
Jag svarade inte men fortsatte ut ur rummet. Jag var förälskad, förälskad i Finnick Odair från distrikt 4.

SUPERAWSEOME!

awww Du är heltawesome! Du är så duktig! Vill läsa mer nu! ♥♥

Kapitel 4:Intervjun

Igår hade jag gått ifrån träningscentret pågrund av en känsla jag aldrig hade känt för. Var jag dum eller, gå från träningen bara för jag var förälskad. Ja, det var ju Finnick Odair jag var förälskad i. Jag hade gått raka vägen in på rummet och inte ens kommit ut till middagen. Men ikväll var det intervju och jag var tvungen att komma ut ifrån rummet. Antony kom fram till mig och det första han sa var:
"Vad var det där Santana?!".
"Vad var?" Sa jag.
"Du gick ifrån träningen!" Sa Antony.
"Jag vet, men du kommer inte förstå!" Sa jag.
"Jaså, kommer jag inte. I alla dessa år har du pratat med mig om dina problem!" Sa Antony.
"Jag vet med du kanske inte förstår det här!" Sa jag.
"Santana, det tror jag nog!" Sa Antony och gjorde en nick mot en stol som jag skulle sätta mig på.
Jag satte mig ner på stolen och suckade.
"Antony, jag är kär!" Sa jag.
"Okej, i vem?" Sa Antony.
Jag suckade djupt och sa "I Finnick!".
"Finnick?" Sa Antony.
"Ja!" Sa jag.
"Du ska jag önska dig lycka till med honom!" Sa Antony och klappade mig på axen.
Jag satt kvar på stolen till Sennana kom.
"Santana, vill du klara dig själv ikväll?" Sa Sennana.
Jag nickade och hon log och gick.
Jag satt kvar på stolen tills min stylist kom.
"Hej Santana!" Sa min stylist.
"Hej!" Sa jag och hon tog mig i handen.
"Jag heter Hannah!" Sa min stylist "Kom!" Sa hon och lädde mig till ett rum.
"Så, Antony berättade en sak för mig!" Sa Hannah.
"Vad var det?" Sa jag.
"Du och dina känslor för Finnick!" Sa Hannah och började borsta mitt hår.
"Har han talat om det för Finnick också?" Frågade jag.
"Nej, det är du som ska göra det!" Sa Hannah.
"När?" Sa jag.
"Ikväll!" Sa Hannah.
"Vadå, på intervjun?" Skrattade jag.
"Ställer han frågan så ja" sa Hannah och började locka mina toppar.
"Men, då kommer ju alla i huvudstaden och inklusive alla i Panem veta det, till och med Finnick!" Sa jag.
"Jag vet, men det gör inget. Första gången jag var stylist det var ju för dig så var jag också förälskad i stylisten för distrikt 5!" Sa Hannah.
"Och hur är det med honom nu då föresten?" Sa jag och tittade på Hannah i spegeln.
"Jo, det är bra med honom!" Sa Hannah "Men nu kan vi inte prata, för nu är det dags med sminket!".
Jag satt tyst medans Hannah provad olika slags sminknigar på mig. Hon ville få det personligt men ändå inte överdrivet. Efter en timme eller två så slutade Hannah sminka mig och bara stod där.
"Hannah, hur är det med dig?" Frågade jag oroligt när Hannah började gråta.
"Det är okej!" Sa Hannah som höll sig för munnen.
Jag reste mig och kramade om henne.
"Varför gråter du?" Frågade jag.
"För du är så vacker!" Sa Hannah och gick fram till en garderob och tog fram en klänning.
"Och den passar till sminkningen!" Sa Hannah.
"Gå och prova den nu!" Sa Hannah och jag tog klänningen och provade den.
Den satt bra och den var fin även om klänningar inte var mig grej.
Timmar gick av fixering, klädprovningar och massa annat till intervjun med Caesar Flickerman.
"Oj oj, det är snart dags!" Sa Hannah och föste ut mig.
"Lycka till nu!" Sa hon och stängde dörren.
Antony kom och vi tog sällskap till scenen där alla andra stod och härjade med varandra.
"Antony, Santana!" Ropade en röst.
Jag vände mig och och såg Finnick stå bredvid en gammal dam.
"Det här är Mags! Hon tävlar för fyran också!" Sa Finnick.
"Ja, jag antar det!" SA jag och hälsade på henne.
Vi blev alla ställda i ett led där fler och fler tributer försvann ut på scenen och sedan upp till för ett par trappor och stod bredvid varandra.
"Santana Elvandor distrikt 6, välkommen upp!" Ropade Caesar.
Jag gick upp på scenen och satte mig i en fotölj bredvid Caesars.
"Så, Santana. Hur mår du?" Sa Caesar.
"Jo, jag mår bra?" Sa jag.
"Men det var ju roligt! Santana en fråga jag alltid velat ställa dig! Är du rädd?" Sa Caesar.
"Nej, nej det är jag inte!" Sa jag.
"Modig, tycker ni inte det?" Frågade Caesar publiken.
Jag tittade upp mot Finnick som skrattade och log mot mig. Jag log tillbaka tills Caesar avbröt oss.
"Jag ser att du skapat ett litet band med Finnick!" Sa Caesar.
"Nja, jag vet inte om vi kan kalla det band direkt vi är bara vänner, tror jag!" Sa jag och log.
"Okej, Santana sista frågan. Är du förälskad?" Sa Caesar.
Jag tig ett djupt andetag.
"Ja, jag känner väll kanske något för Finnick Odair!" Sa jag.
"Ja, vi får tacka!" Sa Caesar och jag gick upp för trappan där jag stod tre personer från Finnick. Jag tittade på honom och han tittade tillbaka. Förlåt mimade jag åt honom. Förlåt tänkte jag medans en tår rann ner för min kind som sedan den manliga tributen från femman torkade bort från min kind. Antony klev fram och intervjun fortsatte och efteråt tog vi bakom scenen.
"Santana!" Sa Finnick som kom gående mot mig.
Jag vände om och började gå.
"Santana! Santana!" Ropade Finnick efter mig tills han kom fram och tog tag i min arm.
"Nej, jag vet vad du tänker du vill döda mig jag vet det!" Sa jag.
"nej, ta det lugnt Santana!" Sa Finnick.
"Jo, du kommer döda mig först!" Sa jag och tittade rakt in i ögonen på Finnick.
Jag rök mig ur hans grep och gick där ifrån.
"Men Santana!" Ropade Finnick efter mig men jag var borta. Jag ska hålla mig borta från honom från och med nu!

Du är bäst! Jag kan verkligen inte skriva som du! ♥

Kapitel 5:Träningspoäng

Träningspoängs dags då antar jag. Inte den bästa dagen direkt men man är ju tvungen! Få poäng för att veta hur bra man skulle kunna överleva väll inne på arenan när spelen startar.
"Vad tänker du på?'' Sa Antony.
''Hur jag ska få mycket poäng igen!'' sa jag.
''Det tror jag inte, du tänker på det där med Finnick igår eller hur?'' sa Antony.
''Nej, jo!'' sa jag och suckade djupt.
''Det är inget fel med det Santana!'' sa Antony.
"Jo det är det!" Skrek jag och rusade där ifrån och in på rummet. Nu är det dags att tänka på andra grejer, som hur ska jag på höga poäng? Förra gången fick jag en 8, idag ska jag få högre! Satsar på 10 poäng. Minst. Högre skulle ju inte skada. "Okej Santana nu lugnar vi oss" tänkte jag och satte mig vid ett skrivbord jag hade inne på rummet. Förra gången blev dom imponerade för att jag var en skicklig klättrade. Jag satt och funderade länge på vad jag ska vissa dom dena gång men sedan slog det mig. Knivkastning har jag alltid varit bra på. Först när vi märkte det var 3 år efter jag varit med i hungerspelen. Jag hackade grönsaker till en sallad och mor kom in och sa hej, jag trodde fortfarande att jag var inne på arenan och vände mig om då kniven flög ur mina händer och fastnade en decimeter i väggen från mors huvud. Jag hade planerat färdigt och klockan var inte ens tolv. Vi skulle börja klockan 2 på eftermiddagen. Jag gick ut till dom andra som satt samlade runt ett bort.
''Santana, bra att du kom!'' sa Sennana.
''Varför det, nu blir jag orolig!" Sa jag.
"Vi ska prata, om hungerspelen!" Sa Hannah som också var där.
Jag satte mig och tittade på dom allihop.
''Vi ska prata om dig och....Finnick!" Sa Sennana.
"Nej, nej nej nej nej!" Sa jag.
"Hur du ska döda honom!" Sa Sennana.
"Jaha!" Sa jag och satte mig ner igen.
"Vi vill att du Antony, paktar med Finnick och du Santana, med en annan!" Sa Sennana.
"Såhär långt är jag med!" Sa jag.
"Och sedan tar du Santana död på din pakt kompis när det bara är du, Antony, Finnick och den andra kvar. Samma sak gör du Antony. Och den som inte får en falskärmspost inom två dagar är den VI valt ska dö!" Sa Sennana.
"Så, vi måste uppskatta ifall vi inte får posten och antingen bli dödad eller ta självmord?" Sa jag.
Antony nickade och reste sig.
"Nu måste vi gå!" Sa Antony.
Jag reste mig jag med och gick med Antony som varit rädd och ömtålig till hård och mördar inriktad. När vi väll var framme såg jag Mags och Finnick sitta med varandra och le mot varandra.
"Finnick!" Sa jag och tog hans arm och släppa med honom till ett hörn.
"Ja?" Sa han.
"Antony och alla andra som är med distrikt 6 förutom jag kom överens om att du ska bli pakt kompis med Antony och jag med en annan!" Sa jag.
"Vad trevligt!" Sa Finnick.
"Nej, det är det inte. När det bara är vi fyra kvar ska jag döda min pakt kompis och Antony dig! Och sedan den som inte får falskärmspost inom två dagar är den distrikt 6 valt ska dö!" Sa jag.
"Aha, tack för varningen!" Sa Finnick som närmade sig mig mer och mer.
"Varsågod!" Sa jag och skyndade mig där ifrån.
"Vad ville hon?" Frågade Mags.
"Inget!" Sa Finnick och tittade på mig.
Timmar gick och jag satt och lekte med tummarna.
"Santana Elvandor!" Sa högtalarna och jag klev i genom ett par dörrar och såg att det fanns flera saker att välja på. Jag gick fort till knivkastningen och tog ett par knivar och började kasta. När jag var färdig gick jag ut genom ett par dörrar på andra sidan rummet och leddes tillbaka upp till sjätte våningen där jag var tvungen att vänta hela kvällen på poängen.
"Santana, kom!" Skrek Sennana.
Jag sprang ditt och hopade ner i soffan.
Vi gick egendom distrikt 3 och det var fyrans tur. Jag tittade noga på vad dom fick. Mags en 4 Finnick 10. Dom fortsatte med en distrikt till och kom till distrikt 6.
"Antony Greater, 6 poäng!" Sa Caesar.
" Santana Elvandor, 11 poäng!" Sa Caesar.
Jag sken upp som en sol. Jag hade fått bättre poäng än Finnick. Jag kanske vinner trots allt!