Emmas andra mugglisgame

Ja!!!

Yay, kan inte vänta tills du sätter igång.

Namn: Wendy Summerdown
Utseende: Ljusbrun hy och långt vågigt mörkbrunt hår. Liten näsa och smala axlar. Smal och smidig.
Kön: Tjej
Ålder: 14
Distrikt: 6
Familj: Mamma, pappa döda, storasyster död i spelen. Bor hos sin farmor.
Saker han/hon är bra på: Springa, simma
Vapen han/hon är skicklig med: Pilbåge och kastkniv
Saker han/hon är dålig på (minst tre) : Spjut, gillra fällor och klättra.
Hans/hennes taktik i spelen (valfri) : Att hålla sig gömd och döda när hon måste. I början ska hon ta det lite lugnt och bara fokusera på mat.
Vill han/hon vara med i tävlingen, eller blev han/hon ofrivilligt utvald? : Nej, hon vill inte vara med eftersom sin syster dog där. Men innan ville hon vara med.

Nu börjar alla diskriter bli fulla nu kan vi snart börja! jag längtar så!!!!

Vit lögn... och Ludmila

Såklart!!!

Namn: Kyle Smith
Utseende: Vitt kort hår, vassa öron, smala läppar! Han ser liksom ut som en Elak, ond person som är blek och har vitt hår, vita ögonbryn och vita naglar!! Förutom hans ögon, där havsdjupblå och milda. Har helst en svart skinnjacka på sig.
Kön: Kille
Ålder: 18
Distrikt: 2
Familj: Ingen, mördade både mamma och pappa när han fyllde 12! Ingen vet varför, kanske för att ingen skulle sörja om han blev vald?
Saker han är bra på: Svärd, snabb, smidig.
Vapen han är skicklig med: Svärd, dolk
Saker han är dålig på (minst 3) : Han är hemligt störtkär i Europa Flower(tjejen i samma distrikt), hans ena hand här ett ärr som svider ibland, han älskar att lyssna på härmskrikor.
Hans taktik i spelen: Döda alla andra, skapa grupp och vara gruppens ledare

Vill han vara med i tävlingen, eller blev han ofrivilligt utvald? Han är inte frivillig, men han kände en liten känsla förra året att rädda den stackars pojken men avstod.

Får jag vara med?


Namn: Blay Ridley
Utseende: Rufsigt kort svart hår, ljus hy och blåa ögon.
Kön:Man
Ålder: 14
Distrikt: 4
Familj: Sin äldre bror
Saker han/hon är bra på: Klättra, springa och gömma sig.
Vapen han/hon är skicklig med: Svärd kniv och båge.
Saker han/hon är dålig på (minst tre) : Simma, få vänner och inte så intelligent.
Hans/hennes taktik i spelen (valfri) : Han älskar att döda folk då han själv mördade sina föräldrar. och ja, valfri

Jag vet att det tog superduper lång tid, men nu ska jag skriva ofta. Hoppas ni gillar det!


Kapitel ett: Slåtter

Distrikt 1

Som vanligt rådde kaos i Septimus Heaps hem. Hans syskon stimmade som om ingenting var annorlunda mot vad det brukade vara, och egentligen var det bara Septimus (septimus heap 2012) själv och hans äldsta bror, Simon som var lugna. Simon var för gammal för att bli dragen att tävla för Distrikt 1 i årets hungerspel. Septimus var rädd, och han visste att hans sju syskon som ännu kunde bli tributer hanterade sin rädsla genom att låtsas att det inte var något speciellt med denna dag.

Septimus hade inte varit så här tyst sedan förra årets slåtter. Han var inte bara nervös och rädd för sin egen skull utan också för vad som skulle kunna hända hans syskon. Jenna var hans enda syster och om hon skulle väljas tillsammans med Septimus (septimus heap 2012) så visste han inte vad han skulle ta sig till. Septimus skulle aldrig någonsin kunna döda Jenna. Jo-jo, Nicko, Erik, Sam och Freds röster dämpades så fort syskonen började röra sig mot slåttern. Alla var de mycket lika varandra i Heap-familjen, med de blonda, ostyriga lockarna och gröna ögonen. Bara Jenna såg annorlunda ut med sina violblå ögon och sitt mörka hår. Men hon var inte en mindre älskad Heap för det. Ibland kunde Septimus (septimus heap 2012) störa sig på sina syskon, så som alla syskon gör. Någonstans visste han ändå att han och hans familj hade haft tur. Det var inte många familjer med åtta barn där alla överlevde. Inte ens i Distrikt ett, där familjen Heap levde.

Stämningen vid slåttern kunde inte göras till munter hur mycket man än försökte, för någon som stod där skulle förmodligen dö. Det första namnet som drogs skulle vara på en flicka, och Septimus (septimus heap 2012) bad en tyst bön att det inte skulle vara Jenna Heap som stod på lappen, och det var det inte heller. Det var Nicole Campbell (glina2).

Nicole (glina2) hade nästan väntat sig att det skulle vara hennes tur (eller otur) denna gång. Hon hade haft en känsla, och när Nicole Campbell fick en känsla var det ingenting att skämta bort. Hon kunde ofta känna på sig utgången av olika saker innan de skedde, och hon visste inte vad det skulle tjäna till att inte gå med frivilligt. Ingen skulle hoppa in som tribut i hennes ställe. Det fanns ingen som var där för henne. Det hade gått närapå ett år nu sedan Nicoles mamma försvann och hennes far hade hon aldrig träffat. Nicole (glina2) tänkte på sin mor ofta, men hade nästan gett upp hoppet om att hitta henne. Alltså fanns det ingen mening med att kämpa emot. Nicole hade ingenting att förlora. Om hon skulle vinna så skulle hon få evig ära och en massa andra fördelar och om hon förlorade så skulle ändå ingen sakna henne.

Nicole (glina2) gick sakta och med huvudet högt fram mot scenen där hon möttes upp av eskorten, som i år var en kvinna med något som såg ut som en lila boll på huvudet. Det där med mode hade Nicole aldrig förstått sig på, men hon hade iallafall något roligt att betrakta medan nästa tribut drogs.
"Septimus Heap!", ekade rösten över samlingsplatsen och en pojke tog ett steg ut ur leden. Nicole kände inte igen honom, men han liknade Jo-jo som gått i Nicoles klass i skolan. Septimus (septimus heap 2012) såg nervös ut, noterade Nicole (glina2).

Han såg inte bara nervös ut, utan var det också. Septimus hade hört sitt namn och hoppats att det inte var honom de hade menat, men vem mer kunde ha ett så knäppt namn som Septimus? Nej, det var honom det hade varit riktat mot. Septimus (septimus heap 2012) hade försökt möta sina bröders blickar, men de han väl hade sett i folkmassan tittade bort. Först Nicko, sedan Sam och sedan Simon. Alla verkade de skämmas över att de inte ville gå in i Septimus ställe. Att de inte kunde offra sig för sin yngste bror. Septimus (septimus heap 2012) klandrade de inte. Han hade förmodligen gjort samma sak om någon av dem blivit dragna. Septimus bröder stod inte stilla kvar för att de ogillade Septimus, utan för att de inte ville dö i hans ställe, för risken att tributen skulle dö var ganska stor. Septimus gick med långsamma steg och varje steg verkade föra honom närmare och närmare sin undergång.

Superduperbra!!!!!
Älskar hur du beskriver min karaktärs tankar och känslor och så!