Mugglisgame 233

_{Skrivet av Parva Fortemque:}

Jag skriver nu.

kapitel:1 Slåttern distrikt 2

Wictoria Satarah (Isabelle Granger) tog på sig sin mest glittriga klänning. Idag skulle hon bli en av årets deltagare i hunger spelen. Egentligen så ville hon inte men hennes föräldrar tvingade henne till det. Alla visste att hon skulle dö. Hennes föräldrar med, men de vill bara bli av med henne. Hennes bror och syster hade protesterat starkt, men de blev inslängda i garderoben utan mat och vatten i ett dygn. Hon skulle bli utstött och sedan dödad om hon inte var frivillig. Hon hoppades verkligen att det skulle bli hon på lotten efter som att då kan någon annan ta hennes plats utan att det hände något. Hon tog ett snabbt bad och satte sedan igång sin mac dator och spelade på den. Kanske för sista gången.
"Wictoria"
ropade hennes mamma med ilsken stämma, ifrån köket. Jag sprang ner för trappan och tog på mig min finaste jacka, sedan gick jag till stora torget där slåttern skulle vara i år. Jag fick ett stick i fingret, och gick mot de andra tolvåringarna. sticket i min västra tumme sved. Anna Lomock kom och ställde sig på scenen. Hon satte i gång en stor tv och visade stillbilder ifrån förra årets hungerspel. Jag kollade inte så mycket på bilderna utan koncentrerade mig på min onda tumme.
"Damerna först"
sa Anna. Hon tog en lapp medans jag stoppade tummen i munnen.
"Wictoria Sarath" ropade Anna.
Jag blev så förvånad så jag formade munnen som ett O. Jag skulle ju anmäla mig frivilligt. Jag vandrade upp för scenen, till Anna som frågade efter några frivilliga. Inga händer var uppe i luften. Alla hade hört att jag skulle vara frivillig. Många tjejer i publiken tog en tung suck.



Sara Mather (Sofia0602) kollade upp på flickan. Det blev inget hungerspel för henne i år som hon hade tänkt. Anna fnittrade till på scenen. Sara undrade varför.
"Damerna igen".
Sa Anna. Ingen visste att det skulle bli två flickor i år. Ingen hade sagt något. Anna drog en lott i den stora glas skålen igen.
"Gabriella Carlsson"
Läste hon upp. En lång och vacker, svarthårig flicka gick upp på scenen. Hon såg självsäker ut men Sara såg en glimt i ögat av rädsla. Hon var bra på att se sådant. Hon tänkte så mycket så hon nästan inte hörde frågan om frivilliga. När hon väl hörde den så flög hennes hand upp direkt. Gabriella gick ner från scenen, en aning lättad. Sara gick upp och skakade hand med sin motståndare. Slåttern var klar, och Sara vägrade säga hejdå till någon. Det skulle bli för sorgligt då.

hoppas ni tyckte det blev bra.