(Drarry) Lycklig och förvånad

HAHA jag bara dödar er. ♥3

Men puss på er, så söta ni är!

Åhh så bra kapitel♥ jag dör lite QwQ

Så.. detta blir en lite gulligare del. Men oroa er inte, det kommer inte bara vara mjäkigt trams. Det kommer bli lite mer spänning osv sedan. Okok. Ha tålamod, barn. Jag ville skriva kärleksfullt grejjs nu. Men jag antar att ni inte klagar, right?
(och ah, jag har gjort Draco till en nervös tönt. Men man blir så när man är riktigt kär sådeså.)
~
8. Ingen känner mig så väl som du. Jag skulle fastna i min ensamhet igen, om du lämnade mig nu

"Hej.", sa Draco försiktigt. Han såg ut att inte veta vad han skulle göra, och han flackade nervöst med blicken.
"Hej.", svarade Harry och nickade mot platsen bredvid honom.
Draco satte sig ned i soffan och sneglade på Harry.
"Jagmåstebarasägaattduärväldigtvackerochjaggillarverkligendigochdendärkyssenbetyddevisstnåntingmendethärgårintedetkommeraldriggåjagbordeinteensvarahär.", sa Draco plötsligt, alldeles för fort.
Han ställde sig upp och skyndade sig bort från soffan. Men Harry var snabbare och grep tag i hans handled innan han hann springa ut.
"Gå inte.", bad Harry och tittade vädjande på honom.
"Men det här går ju inte fattar du väl.", sa Draco och la till en lätt suck.
"Vad gör du här då?"
Draco tänkte efter. Ja, vad gjorde han egentligen här?
"Jag vet inte. Jag borde nog gå."
Men Harry tänkte icke tillåta det. Han omfamnade Draco och vägrade släppa honom. Först stod Draco bara där, med armarna hängandes. Sedan slappnade han av och besvarade kramen. Harry ryckte till då han kände att hans tröja blev blöt. Han tittade upp och släppte taget om Dracos kropp för att torka bort den blonda pojkens tårar.
"Och du som brukar kalla mig töntig.", sa Harry och flinade svagt.
Draco rodnade men Harry gav honom bara en lätt kyss på kinden.
"Du är otroligt söt när du rodnar, vet du det?", log Harry och drog ned dom i närmaste soffa. Draco, som hade hamnat i en halvliggande ställning med huvud på Harrys knä, tittade upp och log blygt.
"Så jag är inte söt annars då?"
Harry bara flinade och strök bort en hårslinga ur Dracos ansikte. Han lät sin hand ligga kvar i Dracos hår. Draco slöt ögonen och dom båda önskade att dom kunde stanna kvar där för alltid. Men det gick ju inte.
"Vad är klockan?", frågade Draco fortfarande med slutna ögon.
"Jag vet inte.", mumlade Harry
"Vi kanske borde gå.", sa Draco tyst.
"Mhm.", mumlade Harry.
Men ingen av dom gjorde en ansats till att resa sig upp. Det slutade med att Draco somnade där, tryggare än han någonsin varit.

Jag älskar det här kapitlet!
Jag älskar ju kärleks kapitel. Iallafall när Draco och Harry är inblandade .

Haha yeah, det är otroligt charmigt.

Naww vad söta dom är :') älskar att Draco är så nervös ^^

Du skriver superawesome, är som sagt helt beroende owo'

Älskar gulliga delar!!!! ♥
Naw vad sött >^=^<
Hoppas ingen kmr på dem nu, usch vad pinsamt :s
Men i alla fall super, skriv mer för vi längtar

Kommer det mer?

9. Den vackraste stunden i livet var den när du kom, och allt var förbjudet. Och allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om, för det ekar i huvet

Harry vaknade av att någon petade på honom. Han öppnade ögonen och möttes av Hermiones blick.
"Han kanske borde gå.", mumlade hon och nickade mot Draco som fortfarande sov.
Harry märkte då att sällskapsrummet var fullt av gryffindorare. Alla med blickarna fästa på han och Draco.
"Vart är Ron?", frågade han.
"Han såg er, och sa sedan något om att spy. Har inte sett honom på ett tag.", svarade hon lågt.
Han suckade och petade försiktigt på Draco. Draco slog upp sina ögon och satte sig upp. Innan någon hann hänga med, hade han ställt sig upp och skyndat sig ut. Harry blängde på dom få som fortfarande stirrade, så dom genast tittade bort.
"Så det är därför du inte var med på McGonagalls lektion.", sa Hermione och slog sig ned bredvid honom, där Draco precis hade legat.
Harry nickade lite.
"Bara du inte blir som han nu.", sa Hermione en aning surt.
"Sluta nu.", sa han och himlade med ögonen. "Vad har vi nu?"
"Skötsel och vård av magiska djur. Så ni får ju träffas ännu mer. Det blir väl kul.", sa Hermione. Men något i hennes röst fick Harry att förstå att hon inte alls tyckte att det skulle bli kul.
"Det var faktiskt du som sa att jag skulle prata med honom.", påminde Harry.
"Jamen jag tänkte väl inte att ni skulle skolka.", muttrade hon.
Harry skrattade till.
"Du överdriver. Det var ju bara en lektion. Lugna dig, jag tar igen det sen.", sa han.
"Jag har redan skrivit ned lite anteckningar åt dig.", mumlade hon.
Harry log tacksamt mot henne och så gick dom mot Hagrids stuga.

Diret när dom kom ned dit så märkte Harry att något var fel. Antagligen hade snacket gått fort, för Draco stod en bit ifrån dom andra i Slytherin - som bara blängde på honom. Men han sken upp när Harry kom och ställde sig bredvid honom. Hermione gick till Ron, som bara stod och kastade mördande blickar mot Draco och Harry.
"Ja tänkte att ni skulle få prova på o rida hippogriffer igen!", sa Hagrid glatt.
Draco ryggade tillbaka, och Harry bara skrattade.
"Håll käften.", mumlade Draco.
"Men eftersom ni är så många och det är så lite tid, måste ni rida två o två.", sa Hagrid.
Ett gäng klagomål började höras, speciellt från killarna, men Hagrid brydde sig inte.
Tiden gick och tillslut var det bara Draco, Harry och två andra kvar. Draco tittade smått skräckslaget på det stora djuret, men Harry tvingade fram honom.
"Kom ihåg, visa honom respekt.", sa Harry lågt och bugade för hippogriffen.
"Jag tänker inte buga för den där.", muttrade Draco.
"Fegis.", flinade Harry och satte sig på hippogriffen som hade kommit fram till honom.
"Jag är inte feg!", sa Draco och kände sig en aning förolämpad. Så han bugade sig försiktigt och hippogriffen närmade sig honom. Och snart satt han bakom Harry, fortfarande skräckslagen.
"Oroa dig inte, jag finns här och inget kommer hända dig då.", sa Harry då Draco skrek till när dom lämnade marken.
"Tönt.", mumlade Draco men kunde inte låta bli att le lite.
"Ska du säga.", flinade Harry.
Draco svarade med att ge Harry en kyss på nacken.

När dom hade flugit runt ett tag sa Draco plötsligt:
"Kan vi inte stanna där? Ett tag.", och pekade på ett ställe i förbjudna skogen.
"Visst.", log Harry och styrde hippogriffen dit.
När hippogriffen stannat, och dom klivit av var Harrys första tanke att det var en bra plats för en picknick. Men Draco hade något helt annat i huvudet.
"Ehm.. Harry?", sa Draco efter en stund.
"Ja?"
"Den där eh hippogriffen flög iväg."
Harry snurrade runt. Jodå, dom var nu ensamma och långt ovanför dom syntes en flygande varelse.
"Jag tänkte aldrig på att den skulle flyg iväg.", mumlade Harry och slog sig ned på marken.
Draco satte sig bredvid honom.
"Hur ska vi nu komma tillbaks?", frågade han och började fingra på en blomma, men slutade då den försökte äta upp hans finger.
"Jag vet inte.", mumlade Harry.
"Accio kvast!", skrek Draco, med en lätt panik i rösten.
Dom tittade sig omkring, men såg ingen kvast nånstans. Harry suckade och lutade sig mot Dracos axel. Draco kysste honom och började sakta men säkert knäppa upp Harrys skjorta. Harry ryckte till av den plötsliga beröringen, men lät honom fortsätta. Snart låg deras kläder utspridda här och där och dom låg bara där i en varm omfamning och tittade varann i ögonen.
"Har du hört vad tjejerna i skolan säger om dig?", log Harry och strök undan en hårslinga från Dracos ansikte. Han älskade det där håret.
"Att jag är dryg, patetisk, bortskämd och snobbig - men förbannat het?", flinade Draco.
Harry skrattade till.
"Att man eh, ska spara en hippogriff.", började Harry. Och innan Draco hann fråga vad han hade med det att göra la Harry till "Och rida dig istället."
Draco såg inte ut att fatta skämtet först, men sedan brast han ut i skratt.
"Vänta, tjejerna som säger det, är dom snygga?", undrade han.
"Nej. Fruktansvärt fula.", mumlade Harry.
Draco bara flinade och gav honom en kyss. Harry blev smått besviken när Draco plötsligt lämnade hans läppar, men när han såg vart den underbara munnen var på väg klagade han inte. Precis när Draco skulle ge Harry en avsugning så hörde dom hur en mörk röst hostade bakom dom. Dom ryckte till och satte sig upp. Hagrid.
Med röda kinder började dom klä på sig, och Hagrid tittade bort. Det visade sig att dom bara var några meter ifrån Hagrids stuga.
~
Jag vet inte riktigt hur detta blev. Menmen. C:
(Det var btw denna bild som gav mig inspiration. eh.)

Men Gud! Prec utanför Hagrids stuga! Jag har en känsla av att det kommer vara rätt obekvämt att ha lektion med Hagrid i framtiden...