(Drarry) Min älskling har ett hjärta av snö

*snyft* Ja varför</3

Awesome!

8. Det där som aldrig fick hända

Sista delen nu då. Erkänn, ni är fett ledsna och kommer sakna denna. Ifs kan ni ju alltid läsa om den, och jag kommer antagligen skriva mer fanfictions. Måste erkänna att det har varit otroligt kul.
~
Det hade gått några dagar, Harry var på väg mot Hagrids stuga för att ha Skötsel och vård av magiska djur, men Draco tog tag i honom och drog honom därifrån.
"Vart ska vi?", frågade Harry. Det hade blivit en vanlig fråga mellan dom, då dom ofta kidnappade varann.
Men Draco hade inte det vanliga, retsamma flinet han ofta hade. Han bet sådär på sin läpp igen, vilket fortfarande var otroligt attraktivt enligt Harry.
"Det här går inte.", sa han och drog en hand genom sitt hår.
Harry ville också röra det där blonda, underbara håret.
"Vad är det som inte går?", Harry förstod att han egentligen inte ville ha svar på den frågan, han förstod vad han menade. Han förstod så jävla väl men ändå inte. Han kan inte göra såhär, han får inte göra såhär.
"Förlåt, Harry. Jag älskar dig otroligt mycket och så, men.. Förlåt.", mumlade Draco, gav Harry en lätt kyss och försvann sedan med nedböjt huvud.
Harry satte sig ned på det våta gräset och tittade tomt framför sig. Han tittade, men samtidigt såg han ingenting. (Filosofiskt, huh.)
Han hörde varken när Ron eller Hermione ropade på honom. Han märkte inte ens att Hagrid stod framför honom, och han var ju lite svår att missa.
Men Harry var inte som han brukade nu. Han saknade redan den underbara famnen, det lilla flinet och han saknade till och med Dracos bitchighet.
Fan. Fan, fan, fan.

Draco gick med snabba steg i en korridor. Då och då råkade han gå in i några yngre elever, som såg förfärligt rädda ut. Men han brydde sig inte. Hur skulle han göra nu? Var allt okej? Var det såhär han ville ha det?
Om.. om man kanske skulle kasta obliviate över alla, och över han. Skulle det inte bli bättre då? Men ville han verkligen glömma detta?
Han skulle precis gå in i slytherins sällskapsrum, när en kall, stor hand tog tag i hans axel. Snape, som vanligt.
Snape, som hade väldigt svårt att få ut sexscenen ur huvudet, försökte att fästa blicken på Dracos ansikte. Den drogs hela tiden till hans överkropp.
"Din far.. ehm, vill prata med dig.", muttrade han. "Han står och väntar vid sjön. Och jag skulle föreslå för ditt eget bästa att du går dit." sedan gick han bara iväg.
Draco suckade, hans far var den sista han ville träffa just nu. Men han gick ändå motvilligt till sjön och tänkte på att hans far kanske hade ångrat sig. Fast det spelade ju ingen roll längre, nu när han hade gjort slut med Harry. Draco snyftade till och torkade envist bort tårarna som hade börjat rinna nedför hans kinder.
"Men herregud, ta dig samman Draco!", mumlade han för sig själv.
Det var nära att han låste in sig på en toalett för att kolla om han hade fått mens eller nånting, pågrund av hans känsliga humör, men han kom på att han faktiskt var en kille och killar får inte mens.

När han kom ned till sjön märkte han att hans far inte var ensam. En pojke med otroligt vackra ögon och halvrufsigt svart hår stod och skrek åt honom. Draco kunde inte låta bli att le lite. Harry tystnade när han fick syn på Draco.
"Far, lägg ned din stav.", sa Draco lugnt och ställde sig bredvid Harry.
"Avada..", började Lucius.
Draco som genast förstod vad som höll på att hända, kastade sig framför Harry precis när Lucius sagt "kedavra".
Harry tittade ned på liket framför honom. Draco. Hans Draco. Han tittade på Lucius, som nu var lika blek som sin son, och tog fram sin stav.
Men Lucius försvann samtidigt som Dumbledore och Hagrid kom. Dom tittade ned på dom två pojkarna, så olika men ändå så lika.
Den ena var mörkhårig och hade inte haft en barndom. Den andra var ljushårig och skulle inte få en framtid. Den ena andades, den andra var död. Men deras kinder var lika våta.

DU KAN INTE GÖRA SÅ HÄR!!!!
Fattar du inte att jag grinar nu?

Någon kasta obliviate över mig för jag vill fan glömma det här...
JAG KOMMER SAKNA DET HÄR FF SÅ JÄKLA MYCKET!

HAHA åh nej inte gråta. </3 JAG GILLAR OLYCKLIGA SLUT OKOK. :c

Nej! DÖDA INTE DRACO! Jag sitter här i min säng och gråter nu!

*snyft, snyft* NEJ INTE DRACO VARFÖR GÖR DU SÅ HÄR JAG ORKAR INTE</3

Ok detta gör för ont :c men det var en väldigt bra ff (trots det sorgliga slutet) och det är synd att det inte kommer mer♥

Min tröja är helt blöt!

Superbare men sorgligt!

.
.
.
.
.
.
.
No comment.
Supperbra men jag tror jag måste gå och lägga om mascaran nu.. hejdå!