Lämnad kvar ensam. En berättelse om Hailie Moses. 1:a generationen

Bevakar med stort B!!!

Tack!

-----------------------

Kapitel 3
Mardrömmen

“Sköt er nu, jag kommer hem sent i natt.” Hailies pappa kollade ner på sina barn, och kramade honom. “Se till så att din syster inte har sönder något, Harry.”
“Jag ska pappa.” Skrattade Harry och backade ut ur kramen. Hailie kramade sin pappa för livet, tårar rann ner för hennes kinder och lämnade röda märken efter sig.
“Shh, Hailie. Harry kommer att vara här, jag ska bara åka på ett jobbuppdrag.” Han böjde sig ner och torkade bort tårarna från hennes kinder.
Harry tog Hailie i sin famn och bar in henne till vardagsrummet.
“Shh, såja, Hailie. Pappa kommer hem sen. Ska vi leka en lek, du gömmer dig så ska jag försöka hitta dig?” Hailie såg upp på sin storbror, torkade tårarna och nickade. Hon sprang iväg och gömde sig i en garderob.
“... 48, 49, 50. Nu kommer jag!”
Hailie satt och små fnissade och kikade ut genom en springa mellan dörrarna. Det hördes hur han letade på övervåningen, öppnade dörrar och gick tillbaka ner till undervåningen. När han kom in i rummet med garderoben Hailie satt gömd i, hoppade hon fram och skrämde honom.

“... 20, 21, 23...” Hailie sprang och försökte hitta ett gömställe ute i skogen. Det var ganska mycket träd, men inget utav dem var tillräckligt tjocka att gömma sig bakom. Hon fick syn på ett par buskar lite längre bort och rusade fram till dem. Hukandes kikade hon mellan bladen och såg att Harry blev klar. Han gick till höger för att kolla bakom en stor sten. Månen var den ända ljuskällan, så det var ganska mörkt. En gren knäcktes en bit ifrån platsen där Hailie gömde sig. Hon kisade för att kunna se bättre, men det var omöjligt att se vem eller vad som gömde sig i mörkret.
“Hallå?” Hailie darrade så mycket av skräck att hon knappt fick ut ordet. Hennes tankar for iväg på de allra vidrigaste djuren på jorden, tills en varulv började gå emot henne. Varulven började lunka fram emot henne, först långsamt och sedan snabbare. Hailies ben kunde inte röra sig, de var som fastklistrade i marken.
“HAILIE! SPRING!” Harrys röst tog henne tillbaka till jorden och hon sprang så fort hennes små knubbiga ben kunde. Bakom henne kom varulven allt närmare. Hon snubblade på en sten och ramlade omkull, snurrade runt för att se varulven stirra ner på henne. Den höjde sin tass och rev henne över ansiktet med sina klor. Hailie skrek av smärta, hennes ansikte var helt förstört av tre skåror. Varulven försökte bita henne, men kunde inte komma närmare än 20 centimeter. Den gav ut ett ilsket yl innan den fick syn på Harry som stod 7 meter ifrån, med tårarna rinnande ner för kinderna och trollstaven riktad mot Hailie. Varulven hade nu honom som mål istället.
“Jag älskar dig, Hailie.” Var de sista orden han sa innan varulven kastade sig över honom och slet sönder hans kropp till små bitar framför Hailies ögon.

“Hailie? Hallå, Hailie. Vakna, det är bara en dröm!” Hailie satte sig rakt upp och föll nästan ur sängen när hon märkte att Lily stod lutad över den. Hon kollade oroligt ner på Hailie som var helt blek i ansiktet.
“Är du okej?” Frågade Lily. Hailie nickade och en tår letade sig ut ur ögonvrån. Lily hoppade upp på sängen och gav henne en kram. Hailie visste att hon kunde lita på henne, men kunde hon verkligen berätta för henne vad som hände med Harry? Att hon brukar drömma samma dröm varje fullmåne?
“Du kan lita på mig Hailie.” sa Lily och gav henne ett övertygande leende.
“Du får inte säg till någon!” viskade Hailie och spanade runt för att se om någon annan hade vaknat.
“På hedersord.” svarade hon och räckte fram sitt lillfinger mot Hailie, som krockade fast sitt eget i hennes.

Efter att Hailie berättat allt, om hennes bror, om sin skolgång på Beuxbatons och fått höra om Lilys syster som kallade henne missfoster, så började de prata om allt möjligt. Hon fick reda på att Potter hade frågat Lily ut minst 100 gånger, att hon älskar jordgubbsglass, hatar quidditch och att hon gillar Potter. Fast det sista erkände hon såklart inte. Efter 2 timmar gick de och la sig igen, båda två med stora leenden, fast Hailies var störst. Nu kunde hon officiellt kalla Lily för vän, hennes bästa vän, enda vän. Hailie hade lust att skratta så glad var hon.


"It's kinda funny how life can change
Can flip 180 in a matter of days
Sometimes it works in mysterious ways
One day you wake up, gone without a trace."

[[Blue - One Love]]



Återigen tack så mycket för alla era kommentarer! Jag tänkte skriva ett kapitel ur någon annans synvinkel men vet inte ur vems, så jag tänkte att ni kunde få rösta! Ska försöka skriva ett kapitel imorgon eller i övermorgon då är jag hemma själv. Hoppas ni har ett supermegafoxyawesomebra sommarlov!!

// Frida ♥ ♥

AWWWESOME!!! Lily är sööt :3 Jag skulle kunna tänka mig ett ur James, Sirius eller Peters synvinkel!

SUPER BRA!!!

Jättebra!
Började gråta i slutet av drömmen :3
Antagligen för att jag är trött, känslig och att detta var SUPER!
Längtar tills nästa kapitel!

Jättebra kapitel!! Du fångade min uppmärksamhet direkt!! ♥
Jag skulle vilja ha en synvinkel från James Potter!
Längtar efter mer

Ny läsare och bevakar självklart!!! Du skriver awsome och storyn är också jättefantastisk, jag älskar allt!! 8}
Hoppas du skriver mer snart! ♥

^ Kul att det kmr mer, och ofc väntar vi ♥

Vi väntar tålmodigt på nästa fantastiska kapitel frida longbottom ♥ Du skriver awesome!!