Banana Phone

Braaaa!

Okaj mitt kapitell är här :3
_____________________________________________

Banana Phone. Banana Phone. Banan Phone. Banana Phone.

Allting består av banana Phones, och grävlingar, och bananer. Mitt Huvud dunkar, jag har fått slå det i saker minnst 10 gånger redan idag. Yr sätter jag mig ner på en bänk och nynnar på Bananaphone.
"Ring ring ring ring ring ring ring Banana Phone. It grows in bunches, it ain't my hunches. It's the best, beats the rest!"
Det där sista anmärker jag hela tiden. 'It's the best, beats the rest!' Så står det på alla afficher för banana phones, och bananer. Det stör mig, eftersom att det inte alls är bäst... JO DET ÄR BÄST. Jag tänke inte det där, jag tänkte INTE det där, ok? Jag kan inte komma undan, jag vet ju att jag tänkte det...
Det är svårt att inte skrika till när jag slår huvudet på bulorna, men jag lyckas på något magiskt sätt. Jag ser mig omkring och ser flera personer som slår huvudet i saker. Grävlingarna (som alltid finns överallt i skolan och på rasterna) ser inte nöjda ut. Det är inget bra tecken att många slår huvudet för dem. De slår ihop sig och pratar tyst. Sedan börjar de sprida ut sig på skolgården och tar med sig folk. En av dem kommer fram till mig och tecknar att jag ska följa med. Jag kan inte göra annat än att lyda, så jag ställer mig upp och följer efter.
Vi kommer in i ett rum där det finns massa andra grävlingar som har tagit med personer och i mitten av rummet sitter... en av överste grävlingarna! Jag drar efter andan, det är mycket ovanligt att en av dem kommer till skolan.
Han börjar prata om att många de senaste veckorna på skolor har dunkat huvudet i saker, vilket inte är bra (Jag ser nu att alla i rummet som grävlingarna har tagit med har många slag märken i pannan), så det ska framöver komma nya lagar till skolan. Han ger oss en varning om att tänka dåligt och sen låter han oss gå. Jag lämnar rummet med en obehaglig känsla.

HAHAHH naw awesome! :s

Trevligt^^ Go grävlingar!!!

Meeeeeeeeeeeeeeer

Håller på med kapitel. ^^

Ja!!!!

Haha! jätte bra!

Bra! Mera! Hahaha! Love it!

Nästa kapitel! ^^

Jag går ut bredvid Spencer mot klassrummet. Hon ser nervös ut.
Vilka nya lagar ska komma till skolan? Förut var det fritt att tänka och tycka vad man ville. Nu är det slut på sådant. Att de bara...
”Nej!”
Jag stoppar mig själv från att tänka det och Grävlingarna, de fula...
”NEJ!”
De vackra noggrant tecknade grävlingarna ser nöjt på mig. De har fått mig att inte tänka illa om dem.
Jag tittar på klockan. Den visare som ser ut som en bananaphone står mellan tolv och elva och den som ser ut som en grävling är på sexan. Kort sagt, klockan är halv tolv.
TYPISKT! Nu är jag sen till Svenskan också!
Jag sjunger högt på sången och knackar Spencer på axeln. Hon ser frånvarande ut, och jag pekar på klockan. Spencer ser ut att vakna till och vi rusar sjungandes till klassrummet. Jag halkar nästan på ett bananaphone-skal men lyckas hålla mig upprätt.
”Jaha, varför är ni sena då?”
Vi har samma lärare i Svenska som i Matte, och Anne tittar ogillande på oss. Hennes ögon är lika kalla som alltid, även om hon nynnar på sången med munter röst.
”Vi... Var hos grävlingarna, ” säger jag nervöst. Spencer nickar.
”Precis så var det.”
Vi sätter oss. Hela klassen ser lite avundsjukt på oss. Vanligtvis kommer man till Grävlingarna för att få priser, beröm eller annat bra. Men när det är dåliga saker, så är det riktigt hemska saker de gör. Ånej...
”Dum Molly, Dum Molly, DUUUUM MOLLY!” Skriker jag och dunkar återigen huvudet i skolbänken. Anne, som Läser högt ur Boken 'Grävlingen och bananaphonens kammare' ser strängt på mig. Alla de andra fortsätter sjunga tyst för sig själva och lyssnar intensivt på Anne. Hon envisas om att hon ska läsa högt ur boken varje svenskalektion.
”Kapitel 11, Bananklubben.
Grävlingen vaknade på söndagsmorgonen och fann sjukhussalen strålande av vintersol och armen som ny med utväxta bananer, men mycket stel och styv. Han satte sig hastigt upp och tittade bort mot den andre Grävlingens säng, men den var nu avskärmad.
Grävlingen tog upp sin bananaphone och slog numret till Professor grävling.
”God dag, Professor Grävling...”
Jag slutar lyssna. Jag har läst boken, innan. Inan den blev bananifirerad. Då hette den Harry Potter och Hemligheternas kammare. Jag tyckte den var jättebra då. Men nu, har de ersättit alla böcker med ungefär samma handling, fast med bananaphones och grävlingar överallt. Fast egentligen får jag inte tänka det här, eftersom att vi ska låtsas att det alltid varit såhär... Med alla Bananaphones. Jag hatar det! NEEEJ!
”DUM MOLLY!”