Hedwigs liv

Jätte bra! Längtar tills nästa del

Tack så mycket allihopa! ♥

KAPITEL 5

Hedwig fick följa med Harry, pojken med de runda glasögonen som hon tyckte mycket om, bort från diagongränden. Harry satte sig på ett tåg, bort från stället Hedwig tillbringat lång tid av sitt liv nu.
Hagrid, den store håriga mannen, hade lämnat dem när de klev på tåget. Han hade lämnat dem, och vinkat när de åkte därifrån. Sedan hade han försvunnit.
Hedwig var på bra humöv, och hon märkte att det var många andra personer i tågvagnen. En kvinna, som hade lång rak näsa och kolsvart rakt hår, som satt och stirrade kallt på Hedwig. Hedwig förstod inte varför. Vade hon gjort något fel?
Harry märkte också att kvinnan stirrade, och han rätade stelt på ryggen och såg kallt tillbaka. Kvinnan fnös och hennes små bruna ögon släppte Hedwigs bur. Hedwig försökte också fnysa, men eftersom att hon var en uggla och inte kunde fnysa likadant som människor kunde lät det mäst som ett hest hoande. Kvinnan stirrade igen och spärrade upp ögonen. Harry stack in en ugglegodis i buren utan att släppa kvinnan med blicken. Hedwig norpade kvickt åt sig godisen och åt lyckligt upp den.
Sedan lyfte Harry med vissa svårigheter upp Hedwigs bur, eftersom att han bar på alla de andra paketen med böcker, trolldrycksingridienser, pergament och allt möjligt annat. Sedan gick han ut med Hedwig och alla saker, ut ur tågvagnen. Hedwig hoade glatt och Harry log mot henne.
"Det är som om du kan läsa mina tankar," sa han och sedan försvann de mot ett hus, med en mycket välskött trädgård och grå fasad. På en skylt stod det:
"Privet Drive 4".

awesome!!

Tack. ^^

Bra

KAPITEL 6

Harry bodde hos Mr och Mrs Dursley, fick Hedwig veta av att tjuvlyssna på allt som sas i huset. Mrs Dursley var Harrys mors syster, fast hon var visst död. Harrys mor och far, de var båda döda. Det var därför han bodde hos sin moster.
Harry hade en kusin, Dudley hette han, som var fet, liknade en gris och hade blont hår och vattniga blå ögon. Hedwig avskydde Dudley, mestadels av det faktum av att han var så elak mot Harry.
Harrys rum var medelstort, med inte så mycket saker i. I rummet stod en oftast obäddad säng med brungrönt överkast, ett skrivbord som Hedwigs silvriga bur stod på, en stol, bokhylla och Harry hade hängt upp en kalender med alla Augustis dagar, och räknade ner till första september. Det var något viktigt som hände den dagen, men Hedwig hade inte kunnat lista ut vad. Men Harry var i alla fall jätteglad och förväntansfull inför den dagen, och Hedwig var också det, eftersom att hon skulle få veta vad som hände då.

Very good

Bra! Mer?:3 Lite tråkigt bara att vi vet allt om durseys osv, men ändå att du skriver det! Men du är jättebra På att skriva!

Tack. ^^ Ja, jag tyckte själv att det kanske inte var ett så jättespännande kapitel, men det är ju ur Hedwigs synvinkel så...

KAPITEL 7

Det var den första September.
Hedwig halvsov när Harry gick upp. Hon undrarde vad han höll på med, när han började packa in alla sina kläder i den bruna läderkofferten. Hedwig hoade efter ugglegodis, men Harry bara hyshade på henne och viskade:
"Hoa inte nu, Hedwig, du väcker Dursleys!" Hedwig förstod och betraktade Harry med sina bärnsttensfärgade ögon.
Harry hade packat ner alla sina saker han köpt i diagongränden, och lite annat. Som till exempel ett par senapsgula strumpor, som Hedwig tyckte såg ut att vara alldeles för stora för Harry.
"Tänk, snart är vi borta härifrån, Hedwig." sa Harry och log. Hedwig hoade lyckligt och Harry tittade på klockan.
"Klockan är halv åtta," sa han och gnuggade sig i ögonen av trötthet. Han hade varit vaken sedan klockan sju. Hedwig förstod att han var trött. Hon själv höll på att somna i sin bur. Harry lade sig på sängen och tog upp en av sina skolböcker som han inte packat ner i kofferten. Den hette Fantastiska vidunder och var du hittar dem, och Hedwig såg att Harry tyckte den var intressant. Hedwig vände bort blicken från Harry och tog in huvudet under vingen istället. Precis innan hon somnade, så hörde hon hur Harry vände blad i boken.