Don't wanna loose you!

Suveränt!

Finns inget att förbättra, det är redan så bra som det kan bli!

Nästa kapitel.

Kapitel 9


" Hur är det egentligen?" Upprepade Maja.
Hur var jag egentligen, hur mådde jag?
" Vet inte" jag ryckte lätt på axlarna och studerade hennes ansiktsuttryck.
" Du vet inte? Snälla Annie, klart du vet" hon suckade och blickade ner i marken." Du kan prata med mig. Det vet du"
Jag nickade, knappt märkbart och tittade runt omkring mig. Jag hade ingen lust att prata om hur jag mådde. Det här handlade inte om mig, det handlade om Finnick. Det var Finnick som skulle in i arenan inte jag. Det spelar väl ingen roll hur jag känner mig. Jag kan vara hur ledsen som helst och Finnick skulle fortfarande in i arenan.
" Mm" Maja hade en rynka i pannan och iakttog mig försiktigt för att jag inte skulle märka." Ska vi gå till stranden?" Frågade hon och jag besvarade det med ett leende.
" Visst!"

När vi väl var på stranden lade vi oss ner på sanden och tittade upp mot den blåa molnfria himlen. Då och då kom en mås flygandes över oss och då blundade vi och stängde munnarna ifall den skulle släppa ner avföringen rakt ner på oss.
Jag grävde ner mina bara fötter i sanden och kände dess värme från solen. Mina händer strök jag över sanden och lät den rinna som vatten mellan mina fingrar. Som jag älskade det här. Himlen, sanden, vattnet. Framförallt friheten. Men egentligen var vi inte fria, vi var instängda som boskap under bar himmel. Lurade och svaga längtade vi efter friheten. Friheten som fåglarna hade.
" En dag, kanske en dag. Då!" Sa jag högt egentligen för mig själv.
" Jo" svarade hon drömmandes. " En dag" upprepade hon.
Vi log mot varandra och flätade ihop fingrarna tillsammans och satte oss upp. Båda tittade mot vattenytan som glänste, båda längtade efter friheten.
Vi ställde oss upp och sprang ut i vattnet, vadade ut tills vattnet nådde oss till axlarna. Då släppte vi varandras händer och simmade runt likt fiskar. Tänkte på friheten.
Vattnet var svalkande och solen stekte oss i ansiktena. Hela tiden log jag, med sinnet långt borta från havet, distriktet, Panem, världen.

Hoppas ni gillar det!

Super bra det bästa kapitlet hitils!

Det var jätte bra!

Tack så mycket

Kapitel 10

Jag ville stanna här i vattnet för evigt och bara glömma. Glömma allting. Jag höll nästan på att förlora livsviljan för ögonblicket och jag slutade att röra på mig. Stängde ögonlocken och allt blev svart, slutade att anstränga mig. Tillät havet att ta mig, jag kände hur jag skönk och hur det svala vattnet omgav min kropp och sedan ansikte. Hela jag var under vattnet och jag slutade att anstränga mig. Jag ville bara var kvar här.
Jag kände hur lungorna ville ha syre, men jag ville inte gå upp.
" Annie!" Majas röst hade panik i sig och den kändes så avlägsen. Tills jag kände att något greppade tag om min arm och drog upp mig från det fridfulla. Jag blundade fortfarande och kände hur Maja ledde mig till sandstranden.
När jag låg på stranden öppnade jag ögonen besviket.
" Är du knäpp eller?!" Skrek Maja som stod andfådd över mig.
Jag ville inte svara, orkade inte. Jag bara nickade hopplöst.
" Annie. Du." Maja började snyfta och satte sig bredvid mig.
Då öppnade jag ögonen. Vad är det med mig? Hade jag tänkt att lämna alla, mor, Maja. Skulle jag svika Finnick?
" Åh, Maja. Förlåt, förlåt. Jag vet inte vad jag höll på med." Jag tog hennes hand i min och hon tittade upp.
" Aldrig igen!" Skrek hon i förtvivla.
" Aldrig igen" upprepade jag tyst för mig själv." Kom vi går nu" Jag ställde mig upp och drog Maja med mig. Några meter bort låg fisken och jag sprang dit och tog påsen med fisk i.

Vi gick hand i hand genom gatorna tills vi var tvungna att gå skilda vägar.
Jag öppnade försiktigt dörren för att inte störa mor och klev in så tyst som jag förmådde.
" Annie!" Mor skrek från köket och jag gick till henne med samvetet hängandes över mig, skam. Hade jag tänkt att lämna mor, vad har hänt med mig?

Hoppas ni gillar det

Du är BÄST!!!!!

Awsome! (Som vanligt)

älskar Hungerspelen. Världens bästa bok! (och film). den här sagan var jättebra ser fram emot att läsa mer om du skriver något mer. Och nu fick man ju veta lite om Annie också!

Hej! Tack för alla fina kommentarer, blir superglad!
Jag ska snart skriva ett nytt kapitel, antingen senare idag eller imorrn, om jag hinner, men ska verkligen försöka. Tänkte byta perspektiv till Finnicks ett tag, låter det bra??
Ha det bra!