Drella

Kapitel 6: Draco och Trelawney

Jag tittade på honom och förbannade mina kinder när rodnaden långsamt smög sig fram. Han böjde sig ner och plockade upp spådomsboken, bläddrade igenom den lite och gav den till mig.
"Att du verkligen orkar att studera det där skräpet.", sade han och jag tittade ner på boken.
"Um. Jag ... jag antar det."
"Hm. Det är ju bätte än mugglarstudier, tycker du inte? Det kan man kalla för skräp."
"Um."
Han log snett och vidrörde snabbt vid min axel. Jag fick tvinga mig själv att inte dra efter andan. "Um", upprepade jag generat. Jag tittade upp på honom igen och det blonda håret föll fram över hans ögon. Han drog snabbt handen genom håret. "Vi ses, va?" Jag nickade svagt och han gick uppför trapporna till pojkarnas sovsalar. Jag tittade upp och i samma stund jag inte kunde se honom längre öppnades ingången till elevhemmet och Pansy Parkinson kom in. Snabbt smet jag förbi henne och klev ut genom öppningen innan stenväggen började bygga ihop sig igen.

Jag kom in i Professor Trelawneys klassrum och sjönk ihop på en av fåtöljerna. Parfymen var tjock och värmen kvävande. Jag tittade på spådomsboken, Att avslöja framtiden, ett tag innan jag slog upp sidorna i boken om förutsägelser.
En efter en kom eleverna in och satte sig tillrätta, om det var i en fåtölj, i en saccosäck, runt ett bord eller på golvet bland kuddarna spelade ingen roll. Spådomskonstlektionerna var ganska avslappnade, om man gillade det, förstås.
Professor Trelawney kom fram inslingrad i ett flertal sjalar och tassade fram till skrivbordet, tittade på eleverna över glasögonen och viftade med handen. "Ni vet vad ni ska göra. Sätt igång."
Jag drog fram några pergament, bläckflaskan och min gamla fjäderpenna ur väskan. Jag placerade bläckflaskan på ett litet bord vid sidan om, doppade fjäderpennan i bläcket och lutade mig över sidorna i boken. Ju mer jag läste desto skrattretande blev det. Tydligen skulle jag sätta något i halsen och dö en smärtsam död. Jag fnös. Den enda smärtsamma saken som jag har upplevt den senaste tiden är de här lektionerna. Istället började mina tankar vandra iväg till mötet med Draco. Vad hade han menat med 'Vi ses ,va?'? Jag skakade lite på huvudet åt det, vi delar ju samma elevhem och samma uppehållsrum. Det vore omöjligt att inte träffas. Men ändå fanns den lilla rösten i mitt huvud som sa: Kanske menade han 'ses' som i 'ses ses'. Jag lutade lite på huvudet och upptäckte att jag hade råkat krafsa ner hans namn på pergamentet. Jag klottrade snabbt över det och hoppades på att ingen hade sett det.

aww,vad gulligt,jag tror det är en liten förelskelse på gång ♥
AWESOME!

Omg mer ♥

Olalala.

Kapitel 7: Beauxbatons och Durmstrang

Tio i sex stod jag utanför slottet med resten av eleverna. Jag drog för manteln tajtare intill kroppen och darrade. Det var isande kallt. Jag tittade ut över de tre raderna av huvuden och spejade ut i mörkret. Alla väntade på att eleverna från de andra skolorna skulle anlända men hade jag fått bestämma så hade jag hellre haft lektion just nu. Professor McGonagall var ilsknare än ett bi och tro mig, det vill ingen vara med och uppleva.
Jag kände hur någon ryckte i manteln och jag vände uppmärksamheten åt sidan. Två gråa ögon tittade mot mig.
"Allt okej?", mimade Draco och såg frågande ut.
Jag grimaserade tillbaka och han vände sig leende framåt igen.
I samma stund började elever peka, ropa och kolla åt alla möjliga håll. Tydligen så närmade sig delegationen från Beauxbatons. Jag kollade upp i luften när en sjätteårselev pekade bort mot skogen istället. "Där!"
Någonting stort kom susande över himlen och ju närmare den kom desto större blev den. Men så fort ljusskenet från slottets fönster träffade ytan på föremålet kunde man se vad det var. Det var en enorm, duvblå hästvagn, lika stor som ett hus. Jag svalde när jag märkte att det var tolv bevingade hästar, stora som elefanter, som drog vagnen. Eleverna i de främre raderna drog sig bakåt när vagnen gjorde sig klar för landning och rörelsen i ledet fick mig att gå in i en femteårselev från Ravenclaw.
Vagndörren öppnades och en pojke i ljusblå klädnad hoppade ur, böjde sig fram och drog ut en gyllene trappa. Han backade några steg. Bara några ögonblick senare klev en kvinna ut ur vagnen. Och förlåt mig för att jag gapade men det var den största kvinnan jag någonsin sett. Några elever flämtade till. Hon gick fram till Dumbledore.
"Min kära madame Maxime", sade han. "Välkommen till Hogwarts."
"Dumbly-dorr", sade madame Maxime. "Jag 'oppas ni mår bra?"
"Alldeles utmärkt, tack."
"Mina elever.", sade madame Maxime och viftade med handen. Med min uppmärksamhet riktad mot madame Maxime hade jag inte märkt att runt tolv pojkar och flickor hade samlats bakom henne. De såg alla ut att darra av kylan och jag kunde inte göra mer än att tycka synd om dem. De bar klädnader som såg ut som siden, och jag bar min mantel och frös ändå.
Några minuter senare hördes det småprat i leden igen och elever som vred på sig. Plötsligt skrek någon "Sjön!" och alla kollade dit. En lång, svart stång höjde sig ur vattnet och snart följde något som påminde om en mast. Jag rynkade på pannan. Det kunde väl inte vara ... jo, det var det. Upp ur sjön kom inget mindre än ett skepp. Ljuset från månskenet gav skeppet ett spöklikt uttryck. Jag ryste.
Skeppet kom till land och landgången sänktes ner mot marken.
Eleverna från Durmstrang närmade sig och när de gick in i ljusskenet från slottet såg man att mantlarna de bar var gjorda av någon slags päls. Rektorn från Durmstrang, professor Karkaroff, gick fram till Dumbledore och skakade hans hand. Men jag hörde inte vad de pratade om för det enda som fyllde mina öron var ljudet som Ron gav ifrån sig.
"Det är Krum!"
Och där stod han, en av världens bästa sökare, och tittade upp mot Hogwarts.

Åh den var kulig, och det är kul att den handlar Om Eileen Prince ;D

Super bra!! :'DDDD

Bra, bevakar klart!
Haha lite kul bara, jag skriver en där huvud personen heter Elli & då har en kär vän till mig som heter Trezzan kommit på "Drelli" haha var bara tvungen att gå in här och kolla eftersom det var så himla lika, ella och drella istället för elli och drelli!

Awsome!!!!!

Hah, det är lite roligt, faktiskt. :]