Usch:'(

Ja alltså det var inte de som satt i bilen som filmade, utan några som visste om hålet och satt i en helikopter ovanför.

Okej! Se even videon på första sidan om tsunamin.

Om jag vågar owo neemen ja okej

Du vågar nog

Fy Jag kommer ihåg det jätteväl av nån anledning, även fast jag inte kan ha varit så gammal när det hände. Det känns inte alls som att det var så länge sen.
Jag känner ingen som omkom (tror jag) men däremot känner jag några som var väldigt nära. Det var en familj (kusiner osv till mig) som bodde på ett hotell där och de skulle åka hem samma dag som det hände. Det var ganska många timmar kvar tills planet skulle gå men ändå tyckte mamman att de skulle åka tidigt. Pappan typ försökte få henne att ge med sig för han tyckte inte att de hade behövt åka så tidigt men de åkte i alla fall och när de kommit iväg så hände det.. Och de klarade sig, men hade nog verkligen inte gjort det om de inte hade åkt sådär tidigt. Hela deras hotell hade ju rasat ihop och allt ..
Läskigt

HarryPotterr:
Fy vad läskigt

Likväl discobranden på Backaplan 1998 som 9/11 så blev jag väldigt berörd av tsunamin 2004. Jag fick alltid bearbeta varje händelse genom att läsa allt, titta på morgon- och kvällsnyheter samt teckna upp de bilder som jag bildade i huvudet.

Min kusin åkte hem därifrån efter en veckas semester samma kväll/morgon tsunamin slog till och jag tror inte att någon på skolan gick förlorad. Alla berördes dock direkt eller indirekt på något vänster och vi fick möjligheten att prata om det i klassrummet när vi behövde lufta oss.

Ni kan kanske förstå att branden -98 mest bjöd på streckgubbar som hoppade från trevåningshus och med eldflammor överallt! Jag som sedan tidig ålder alltid varit livrädd för bränder (av outgrundlig anledning) mådde skit av det här. Vid läggdags övervägde jag alltid vad jag skulle göra om det brann utanför rumsdörren och en massmördare stod utanför fönstret. Jag skulle ta fönstret. Mina kusiner på västkusten var inte på plats, men de var absolut i den åldern som krävdes för att kunnat vara där. Jag tog det hårt. Inte för att kusinerna kunde ha varit där men för att unga människor i deras åldrar dog i den branden.

9/11 är en sorglig historia. Det första jag tänker på är: "det tog över en timma innan allt löst material fallit ner på marken". Dödsfall. Rök. Svart jävla rök från tvillingtornen! Jag har en rädsla för bränder, men troligt är att min rädsla för tjock rök är ännu värre. Det är trots allt att röken som tar de flesta liven innan elden kommit åt. (I förrgår skulle jag in till gymmet när gatan dit var tjock med vit rök. I detta fallet var en bil överhettad/brann).

Dessa händelser tog hårt på mig mer på ett personligt plan. Därefter var det egentligen inget som berörde på samma vis förrän katastrofen i Japan (som Japanerna inte alls anser vara SÅÅÅ hemsk - men jo, det är hemskt att tiotusentals liv gått förlorade och att familjer fått flytta pga. den förhöjda radioaktiviteten i områden som drabbats av en rad explosioner vid Fukushimas kärnreaktorer - detta på följd av kraftig jordbävning, tsunami och tusentals efterskalv i månader efter händelsen). haha lång parantes. Och ja, förutom Japan är det självklart skottdramat och explosionen i Norge när ungdomar och vuxna fick ta livet till pga en frisk man med sjuka värderingar.

Kintsugi:

Jag har fobi för rök och eld. Jag såg hur vår villas bastu brann ner.

Det är så hemskt!!! Min mamma jobbade med att skicka dit folk och hjälpa de som var där och skulle hem o.s.v. Fast hon åkte inte dit själv dock.

Iaf snällt