Easier said than done [SV] (1D ff)

Cindy, tack♥! Det var en av mina cirkusledare som kom på citatet "barnslig på ett moget sätt", och jag typ säger det hela tiden nu^^. Vad klassen kommer störa sig på mig när jag återvänder till skolan ...

När kommer det mer? Längtar

Kapitel 4
We make up and we break up all the time

Marleys POV

Jag fattade inte varför jag sa ja till honom, jag ångrade det, men vågade inte säga nej, vem vet vad han skulle kunna göra mot mig då?

Klockan var fyra på eftermiddagen och solen sken faktiskt riktigt mycket, jag hade tagit av min rosa munkjacka och lät den vila i min famn.
Louis gick bredvid mig, och undrade gång på gång när vi var framme.
Hemmet Michelle bodde på var var bara några kvarter borta från vårat hus, så vi brukade gå. Speciellt en dag som den.

När vi hade gått runt en krök började det långa, stora, röda huset synas. Trädgården var ganska stor, och var omringat av ett ganska högt staket, kanske en och en halv meter, i fall att något barn skulle få för sig att rymma eller springa in i trafiken, inte för att det var så mycket trafik på den gatan, men tänk om en bil skulle komma om ett barn stod där?
På bredsidan stod det gungor och en liten rutschkana, och på långsidan stod det vita utemöbler, ett stort runt bord med fem matchande stolar.
”Nu är vi framme.” sa jag och stannade framför huset.
Louis stannade bredvid mig och lyfte ögonbrynen.
”Här? Jag har alltid trott att det har var ett dagis.” sa han med en ursäktande ton och jag förstod inte direkt varför han lät ursäktande, men jag brydde mig inte.

Vi gick längst med staketet till grinden. Jag öppnade den och gick in på grusgången medan Louis stängde grinden. Han joggade ikapp mig när jag var några steg från den vita dörren, där man gick in om man skulle på besök.
Jag tänkte öppna dörren, men Louis hann före mig. Han gjorde en gest mot mig att gå in före honom, men jag ignorerade den. Jag skulle ha gått före även om han inte hade gjort en gest.
Det är faktiskt min syster, inte hans.

När jag kom in såg jag direkt Mrs Jones sitta bakom sin disk, där hennes dator stod, och massor med papper. Mrs Jones var en gammal vän till hela min familj, och var den första Michelle och vi andra i familjen lärde känna när Michelle började här. Hon hade brunt hår med några gråa slingor och var ungefär runt femtio år.
Hon tittade upp från datorn när jag kom in, och ett leende spred sig över hennes läppar.
”Nej men hej, Marley!” sa hon glatt innan hon fastnade med blicken på Louis som stod bakom mig.
”Och vem är den här stiliga mannen då?” Frågade hon och hoppade av sin stol och gick fram till honom för att skaka hans hand. ”Jag heter Lily Jones! Och du är?” Fortsatte hon.
”Louis Tomlinson. En vän till Marley.” sa han enkelt med ett leende.
Vän, aa, visst. tänkte jag medan Mrs Jones vände sig mot mig.
”Michelle har tjatat hela dagen och bara väntat på att du skulle komma, hon kommer att bli så glad när hon ser att du är här!” Utbrast hon och gick tillbaks till hennes stol igen. ”Du vet var Michelle är.” sa hon till mig.
Jag nickade och drog med mig Louis som sa ett snabbt ’Hejdå’ till Mrs Jones innan han drog undan tröjan så min hand tappade greppet om den.

Vi gick längst korridoren och jag letade efter dörren med siffrorna ’23’ på. Alltså Michelles rum.
När vi äntligen kom fram knackade jag på dörren som nästan direkt öppnades. Av Michelle.

Louis POV

Vi gick framåt i en korridor med dörrar nästan överallt, dörrarna hade olika nummer, och jag undrade vilket rum som kunde vara Michelles, när Marley stannade. Hon knackade på dörren som nästan öppnades direkt, och en flicka med mörkt hår kom ut, troligen Marleys syster.

”Marley!” utbrast hon och hoppade in i hennes armar.
”Hej, Michelle.” svarade Marley med ett leende på läpparna medan hon kramade Michelle tillbaka. När de släppt varandra hoppade Michelles blick över till mig.
”Vem är du?” Marley vände sig mot mig och öppnade munnen för att säga något men stängde den snabbt igen.
Michelle stirrade fortfarande på mig och jag började le mot henne.
”En vän till Marley.” sa jag lätt.
”Okej.” Michelle log brett mot mig och drog med oss in i hennes rum som hade ljusrosa väggar, ett skrivbord, en vit byrå, en garderob och en säng placerad mot långväggen.

Marley satte sig bredvid Michelle på hennes säng och jag satte mig ner på hennes skrivbords-stol, som var alldeles för liten för min rumpas smak, men jag antog att jag fick nöja mig.


Marleys POV

Michelles blick ljusnade direkt när hon såg att det var jag som stod i hennes dörröppning och hoppade direkt i min famn. Jag kramade hårt tillbaka henne och såg att hennes blick for över till Louis när vi hade släppt varandra.
”Vem är du?” Michelles ögon såg nyfikna ut medan hon inspekterade honom noga.
Jag öppnade munnen för att svara, men stängde den igen. Jag visste inte vad jag skulle säga.
”En vän till Marley.” svarade han och jag andades ut av lättnad.
”Okej.” sa Michelle med ett leende på hennes läppar medan hon drog med oss in i hennes rum.
Jag satte mig bredvid Michelle och såg roat på medan Louis försökte sätta sig bekvämt på Michelles stol, som var alldeles för liten för honom.

Efter ett tag när jag hade frågat ut Michelle om vad som hänt senast senaste gången jag såg henne – två dagar om man ska vara exakt –, och helt totalt ignorerat Louis som satt kvar på stolen men som tydligt hade lyssnat på alla ord vi hade sagt, föll vi in i en obehaglig tystnad. Men helt plötsligt började Michelle prata och frågade någonting som jag aldrig trodde hon skulle fråga.
”Är ni kära?” Jag vände mig snabbt om så jag mötte Louis ansikte för att se hur han reagerade. Men han bara satt där, flinade behagligt mot Michelle och sa sedan lugnt;
”Nej, bara vänner.” Michelle gav mig en misstänksam min innan hon svarade ett lätt ”Okej.”

Jag vet inte hur länge vi satt där, och bara pratade. Jag försökte ignorera Louis och inte släppa in honom i diskussionerna, men det gick sådär eftersom Michelle insisterade på att låta honom komma in i varenda en av dem.

När klockan slutligen slog fem kom Mrs Jones och påminde oss att besökstiden var över.
Jag nickade förstående mot henne som svar innan hon försvann ut ur rummet igen.
Michelle sprang fram och kramade mig länge, efter kramen pussade jag henne på hennes panna och log mot henne, hon log svagt tillbaks.
Jag har alltid vetat att hon inte gillar att säga hejdå till oss om vi är på besök. Hon vill inte att vi ska glömma henne.
Men jag förstår inte varför vi skulle göra det, vi älskar henne och det vet hon också.

Hon vände sig om och gjorde en ansats att krama Louis hejdå, och jag höll andan och hoppades att han inte skulle gör något dumt.
Men istället lyfte han upp henne och snurrade runt henne ett varv i luften vilket orsakade Michelle att börja fnissa högljutt innan han släppte ner henne på hennes säng igen.
Jag gav Louis en oförstående min, som han inte svarade på, och sa sedan hejdå till Michelle en gång till, vi skulle precis gå ut ur dörren när hon hoppade ur sin säng och ställde sig bakom oss.
”Kommer du nästa gång, Louis?” frågade hon hoppfullt medan Louis vände sig mot mig med ett förvirrat ansiktsuttryck.
”Ja… Jag vet inte, Michelle…” svarade han och Micelles lilla hoppfulla leende domnade bort.
”Åh…” svarade hon bara och gjorde en ansats att gå tillbaka till sin säng när min mun öppnades sig av sig själv och svarade.
”Kanske.” Bådas ansikten lös upp och båda utbrast ett glatt ”Yey!” innan de sa hejdå igen, Louis gick ut ur Michelles rum ut till korridoren medan Michelle långsamt stängde dörren efter oss.

Jag gav honom en frågande min medan vi började gå mot utgången, han märkte det direkt och ersatte det med ett flin.
”Jag har bra hand om barn, jag har ju fyra systrar.” Jag lyfte mina ögonbryn av förvåning.
Systrar? Han hade aldrig sagt någonting om det.
”Verkligen, jag visste inte att du ens hade syskon.”
”Det är för att du aldrig brytt dig om mitt liv.” sa han i en ’duh’-ton medan jag himlade med ögonen.
Han har aldrig brytt sig om att bjuda in mig i det.
”Jaja, sak samma.” sa Louis irriterat och började gå snabbare mot utgången.
Åh, herregud. Jag måste sluta säga mina tankar högt.
_________________

Authors Note

Innan ni börjar läsa det här ska jag skriva att jag kommer skriva en A/N efter varje kapitel.
det känns bättre att informera er lite efter varje kapitel och sådär

Säg till om du inte tycker det är en bra idé!


Men iaf:
Jo, här kom kapitlet som jag har varit jättelångsam med att få ihop, sry! Ni vet hur det är! Skolan och allt sånt. Jag har knappt suttit vid datorn den här veckan Dx

(Förlåt för det usla namnet också! xP)

Vad tyckte ni om kapitlet? ^^
Vad gillade ni mest, och vad tycker ni jag kunde ha ändrat på?

Kapitlet var asbra!!
Och jag gillade Michelles kommentar 'Är ni kära?' mest xD.
Och om du ändrar någonting i det här kapitlet så kommer jag och hemsöker dig!!

HAHA omg dör ♥

Awesome

Jättebra kapitel!

Du kanske kan skriva lite mer ur Louis synvinkel?

ÄNTLIGEN AAAH VAD JAG ÄLSKAR DEN HÄR!

Seriöst, älskar den, keep up the good work^^

Awesome!!!

Neejmums tog min replik!

omg♥