Drakarna, rollspel (Privat)

"Sååååå." sa Eleria för att få honom att prata mera men gav sedan upp.
"Jag är Eleria föräldrarlös, har levt i slottet hela mitt liv och ja.......ägs av kungen." mummlade hon tillslut fram. Ty egentligen var hon som vilken slav som helst bara det att hon åtnjöt mer frihet än att behöva slava i slottet.
"Jag har blivit tränad med hans soldater." sa hon sedan lätt för att tänka bort det faktum att hon var en vanlig simpel slav och inte en fri människa.

"ojj. Okej" Arthur visste inte vad han skulle säga.
Han suckade

"Och du då?" sa Eleria leende för att försöka låtsas att det faktum att hon inte var fri fanns. Och att det var ändå inget han skulle bry sig om.

"jag växte upp hos en riddare.. Inget märkvärdigt"

Eleria himlade med ögonen. "Nej, nej inget märkvärdigt." mummlade hon irreterat och gav upp försöken att prata men Arthur.

"han lärde mig det mesta.. Men han dog en dagg" tilllägger Arthur

"Gjorde han? Jag beklagar sorgen." säger Eleria och böjer lätt på huvudet i aktning till den döde.

Arthur ler och tittar på hästen.

Eleria rätar på ryggen och ser sig om, de har kommit långt slottet syns inte längre. "Din familj då?" sa hon som för att fortsätta samtalet.

"min familj, jag har bara träffat min far, hab misshandlade mig, supade sig till döds..." muttrar Arthur.