The Vampire Diaries Roll

"Så kul att se dig med, sweetheart", flinade Klaus innan han satte sig ner bredvid henne. "Var du hos Tyler idag? Jag tycker mig ha hört din vackra röst."
Han kunde inte låta bli, nu saknades endast Tyler och hela hans plan skulle gå precis som smort. Han var inte precis tålmodig av sig, men detta var något som han kunde vänta på.
"Du ser fantastisk ut, förresten", tillade han innan han tömde sitt whiskey glas.

Caroline rätade på sig och svarade " Jag har ett namn, Caroline om du missade det. Du vet att jag var hos honom idag, du är ju hans hönsmamma, inte sant" sade Caroline med ett sarkastiskt leende
Hon var fortfarande väldigt sur för hela grejen med att Klaus och Tyler bytte kroppar och för att han stal några kyssar från henne.

"Som om jag skulle kunna missa något sådant viktigt, love", sade han retligt.
"Någon måste ju hålla reda på den förvirrade, lilla pojken", som ljuger, tillade han i sitt huvud. Han hade så stor lust att förstöra allting, precis nu, men han var tvungen att vänta..

Caroline himlade ögonen irriterat och tittade mot klockan " Har det bara gått 5 minuter!" Tänkte hon
" Vad hände med att du skulle lämna den här staden så vi skulle få lugnt och ro och leva lyckliga i alla våra dagar" frågade Caroline honom surt
" Och Tyler kan hålla reda på sig själv, han behöver inte dig och dina hybrider, och om du någon gång skulle ta över hans kropp igen så tänker jag hitta din kropp och bränna upp den!" utbrast Caroline argt

"Låt oss säga att jag fick nya orsaker att vara kvar", svarade han hemlighetsfullt. "Förresten så måste det ju finnas någon här som ser till att du går säker och kan bli räddad då du blir tillfångatagen eller något liknande."
"Det behöver du inte vara orolig över, förresten så var jag oskyldig för det där som hände i skogen, det var du som överfall mig", försvarade han sig själv med höjda ögonbryn. Det gick inte att förklara hur mycket han njöt av varje sekund som han tillbringade med henne, även fast hon inte visade så mycket till intresse för samtycke.

Nu vände Caroline sig helt mot Klaus " Game on " tänkte hon
" Jag kan ta hand om mig själv och om det händer något behöver jag inte dig!" Sa hon medan hon petade på hans bröst och drog till baks fingret.
" Du va verkligen lika oskyldig som ett litet sött vitt lamm, du visste att jag trodde att du var min pojkvän, varför skulle jag inte börjat kyssa honom?! Du kunde sagt ' hörru jag är inte Tyler jag är Klaus'" Utbrast hon medan hon tittade honom i ögonen

"Utan mig så skulle du ha dött tre gånger", fortsatte han att pressa henne. En stöt gick oväntat igenom magen på honom då hon petade till honom, utan att visa ett enda tecken på det fortsatte han med sin lilla show genom att lägga sin hand på det ställe som hon rört vid honom.
"Jag försökte, men dina underbara läppar gjorde det ganska omöjligt för mig", svarade han utan att rubbas med ett snett leende. Han lade huvudet lätt på sned och såg henne rätt in i ögonen.

" Nej, tekniskt sätt har du inte räddat mig alls, när 'onda' Alaric hade mig var det Elena som räddade mig inte du, och när Tyler bet mig så var allt ditt fel, du tvingade honom att göra det, så de räknas inte och var i hela friden fick du tredje gången ifrån?!" sade Caroline " Han ber om en örfil" tänkte hon
" Om du inte slutar med ditt dumma leende så örfilar jag bort det" hotade hon medan hon pekade mot hans mun

"Ifall jag inte hade sagt åt dig att springa hem efter att historialäraren hade fångat dig så skulle du ha blivit kvar och förmodligen blivit fångad på nytt", sade han övertygande. "Andra gången så skulle du ändå ha dött ifall jag inte räddat dig och tredje gången var då jag räddade dig från skåpbilen i Tylers kropp."
"Slå på du", sade han sedan. "Förra gången du slog så tog det inte heller så ont, sweetheart." han hade rätt och han hade övertaget, vilket gjorde situationen ännu mer roande.

" Men om vi säger så här, om du aldrig skulle träffat mig eller ens kommit hit så skulle inte Alaric blivit ond och tagit mig och Tyler skulle aldrig bitit mig. Och det där när Elena, Rebekha och Stefan blev tagna löste sig ju! Så jag skulle aldrig behöva räddas från dig" Fräste hon
Caroline tog båda sina händer och örfilade båda hans kinder samtidigt, men inte så hårt som hon ville, hon ville inte riskera något.
" Nöjd?"