Om det ändå vore du och jag

Sebastian kände igen en av tjejerna som stod i kön, Alex men han kände inte igen hennes kompis. Han granskade honom uppifrån och ner och han såg bra ut det gjorde han.
"Alex" sa Sebastian och log lätt
"Vad har du för mig idag Sebastian?" frågade Alex
"Jag fixade caten du bad om" sa han enkelt och ställde sig upp och gick bak till bagaget och tog fram påsen och gick sen tillbaka till Alex "Vem är din vän?" frågade Sebastian undrande
"Christian" sa Alex bara och såg på påsen "hur mycket?"
"700" sa han bara enkelt och tog emot pengarna och räckte över påsen till Alex "Skall du ha något?" frågade han sedan Christian och lgo charmigt

Ibland skämdes Eline på grund av sin nyfikenhet. När hon väl hittat något hon undrar så måste hon ta reda på det. Med försiktiga, väldigt långsamma steg gick Eline ut på skolgården. Hennes stora ljusbruna ögon lös av nyfikenhet. Hon såg Christian stå i kö brevid den tjejen han alltid drar runt med, som faktiskt är rätt söt. Nej, tänk inte så nu, Eline skakade bort tanken. Hennes tankar fokuserade på Christian. Han var en av de bästa i hennes årskurs, om han var där så kunde det ju inte vara något farlig. Eline var dock inte säker, den tjejen Christian drog runt med var inte precis det bästa sällskapet man kunde ha. Hon hade inte så bra rykte på skolan. Rykten är oftast falska, hennes tankar drog iväg igen. Nu började det igen. Eline visste inte vad hon höll på med.
"Skärp dig Eline" mummlade hon halvhögt för sig själv.

Christian överväger att bara gå därifrån när mannen tilltalar honom, först då är det Christian faktiskt inser att han ser... bra ut. Riktigt bra. Sådan tur har han iallafall att han kan hålla masken.
"Nej, tack." Säger han simpelt och Alex himlar märkbart med ögonen åt honom.
"Trista Christian skulle självklart inte ha något." Säger hon, fast Christian motstår impulsen att lipa eller liknande åt henne.

Sebastian höjde ett ögonbryn
"Egentligen är det ett smart drag grabben" säger han enkelt och ser sedan en tjej som granskar dem en bit där ifrån och han undrade om hon bara var nyfiken eller om hon skulle köpa något. för honom gjorde det de samma han hade redan tjänat 3000 vilket var en bra morgon.

Eline stod på märkbart avstånd med ändå så pass nära att hon kunde höra vad dem sa. Knark, tänkte hon, stod han och sålde knark på en skolgård?! Och lärarna har inte märkt någonting. Eline skakade på huvudet och funderade på om hon skulle gå och säga till någon av lärarna. Om hon gjorde det skulle hon fått rätt mycket negativ uppmärksamhet och hon hade inte världens största lust att få en knarklanfare efter sig. Det vet man aldrig hur det slutar.
Eline hade trots allt fått ut något positivt utav att lyssna. Hon fick reda på vad den mystiska tjejen Christian drog runt med hette. Alex. Det passade henne. Eline fann sig själv med att stå och le smått med blicken på Alex och knarklangaren. Hon kände sig väldigt malplacerad hon passade inte in här. Lika väl visste hon inte heller om hon ville gå därifrån. Därför stanna hon kvar, stående på ett obekvämt avstånd med blicken bort mot Christian och company, som om hon väntade på att bli upptäckt och bli frågad vad hon gjorde där och om hon ville köpa något.

Sebastian slet blicken från Christian och tittade på tjejen, eller han snarare stirrade på henne. han försökte bedöma om hon tänkte ange honom eller inte. men sen bestämde han sig för att helt enkelt vara trevlig mot henne och se vad som hände.
"Du tjejen kan vi hjälpa dig med något?" frågade han i en lättsam ton men var ändå beredd på att sticka om så behövdes

Eline ryckte till när personen vid bilen hade pratat till henne. Hennes kinder blev genast illröda och hon slog ner blicken i marken. Var han tvungen att skrika?, tänkte hon lite halvt panikslaget. Med försiktiga steg gick hon fram mot dem. Skulle hon verkligen göra detta? Det var fel och det visste hon mycket väl.
"ehh," började Eline försiktigt. Hon slog upp blicken och tittade rakt på honom. Hon skulle visa att hon inte bara var en mes. Rodnaden hade lagt sig. "Vad har du att erbjuda?" frågade hon och gjorde ett försök att låta oberörd. Eline misslyckades, stort.

Sebastian tittade ner på henne och skakade på huvudet innan han skrattade
"Första gången?" sa han enkelt och kunde inte låta bli att le, hon hörde verkligen inte hemma där och egentligen borde han inte sälja till henne men ett jobb är ett jobb.
"För dig som inte gjort det innan kan jag rekommendera att du röker marijuana eller hasch vad vill du ha?" frågade han "eller annars är piller ett alternativ"

Eline tittade ner i marken igen, han skrattade åt henne. Hon ångrade sig, varför hade hon gjort såhär? Men det är för sent att backa ut nu. Hon samlade allt sitt mod.
"Någon gång måste ju vara den första ellerhur?" svarade Eline. Hon drog bort en envis hårslinga som alltid ville ligga mitt över ansiktet och satte den bakom örat. Hon hade verkligen ingen aning om vad hon skulle köpa, hon kunde ingenting om droger, hon hade inte ens tänkt testa innan hennes nyfikenhet tog över. Hon suckade, nyfikenheten skulle ta henne till graven det var hon säker på.
"Jag tar Marijana" hörde hon sig själv säga. Nejnejnej, vad hade hon gjort?! Eline, toppelev i alla klasser kunde inte ta droger.

Sebastian himlade med ögonen åt henne. han såg så tydligt hennes ångest och hon var inte riktigt den som tog droger det märktes, men man kunde aldrig vara säker. han såg inte direkt ut som en knarklangare heller.
"Du vet att du kan ångra dig" sa han och tog fram marijuanan ur handsfacket och tittade på henne. Han såg på Alex som verkade finna det hela roande och han visste att hon inte heller varit så kaxig första gången hon köpt