Utasia (Privat Rollspel)

((gör inge, jag vet inte vad jag ska skriva...))

(Vi skulle kunna planera något via meddelande? ^^)

((Ja, smart))

Dorian suckade djupt. "Jaha, ska du bara stå där och predika om de konstiga vibrationerna i luften och om hur du ska störta kungen, eller ska du ta och sätta fart?"
Dorian visste inte vad han skulle tycka om alven, hon verkade vara en som sökte efter problem.

Dariana tittade på mannen.
"Vi kanske ska slå följe en bit?" säger hon neutralt och granskar mannen.

((Jag kommer inte kunna vara så aktiv nu när skolan börjat, bara så att du vet))

Dorian tänkte först slänga ur sig något spydigt, men ryckte sedan på axlarna. "Visst, jag följer med en bit. Så får vi allt se", sa han med ett hånleende på läpparna. Han svingade sig upp på hästen, greppade tyglarna och manade på henne till skritt.

(Jag förstår, det är detsamma för mig. ;P)

Dariana nickar lätt. Hon och Beren skrittar efter mannen. Hon håller ögonen på honom. Lite mistänksam var hon allt. Hon kände trotts allt inte mannen och visste inte om han var en spion. Fast det var något med honom som kändes som om han inte var det. Men hon kunde inte vara för säker.

((Oki))

Dorian fuktade läpparna samtidigt som han såg sig omkring. Skogen var alldeles tyst. Öde? Han sköt ifrån sig tanken. Klart att det fanns levande ting kvar, men kanske inte just i den där delen av skogen. Alven hade väl skrämt iväg dem.
"Så, åh du mystiska alvkvinna. Vad förväntar du dig att hitta? Ett enhörningsföl som ska bära dig till regnbågen?", sa han, eftersom att han helt enkelt inte kunde låta bli. Dorian tyckte att hela situationen var så bisarr. Att han red sida vid sida med en alv. Han suckade djupt och lät handen vila mot svärdsfästet.

"Kanske någon som vågar stå emot honom. Kanske hoppas jag på att finna något som han inte har" säger Dariana med blicken fäst på en osynlig punkt framför sig. "Något kommer leda mig till det"

"Vet du, det där är alldeles för mycket 'kanske' för min smak", sa han, och snörpte på munnen. Men han vände inte om. "Men jag följer med dig, bara för att se din min när vi inte hittar något."
Han manade ännu en gång på stoet, men den här gången till trav.

(Förlåt för kort svar. )